• Mm08

    Förföljd av kollega

    Så var det min tur att bli utsatt för förföljelse. Detta är på mitt jobb.
    En snubbe som rantar efter mig, stannar för att prata, åker efter med bilen, kommer fram för att lyssna när jag pratar med andra. Tutar om han ser mig ute.

    Det värsta är på lunchen. Vi delar lunchrum. Det är bara en vägg emellan våra matsalar och han har ett bord där han äter men när han är klar placerar han sig så att han ser och hör vad jag pratar om med andra. Han glor och glor och det känns obehagligt och när alla har gått ut så kommer han in och kommenterar det vi pratat om.

    Nån dag satt jag och kollade på nåt i telefonen. Då ropar han inifrån sin sal "vad tittar du på som är så spännande?"

    Han är inte elak eller otrevlig utan bara såå efterhängsen. Vet inte om han är intresserad eller bara ensam.
    Eftersom han inte är otrevlig har jag inget direkt som jag kan hänvisa till mer än att jag önskar att han ville lämna lite mer space och kanske faktiskt till och med skita i mig ibland.

    Nu känner jag mig stressad och försöker undvika honom men inser att så kan man inte hålla på för evigt.
    Har ändrat mina mattider för att slippa bli utstirrad, ändrat faktiskt alla mina rutiner i förhoppning om att han ska tröttna.

    Hur ska jag bemöta detta utan att det blir fel?
  • Svar på tråden Förföljd av kollega
  • Anonym (Pia)
    Mm08 skrev 2025-07-29 04:52:24 följande:
    Jag skulle gärna ha honom där om det inte vore så intensivt. Han är som sagt inte otrevlig. 
    Men jag ska absolut prata med honom. 

    Lite konstigt är det ändå, att det är jag som ska se till att det här upphör och inte han som ska ta ansvar för sitt knepiga beteende. Antar att han inte fattar att han uppför sig märkligt.

    Det är inte alls konstigt utan en helt självklar del av att interagera med andra människor. Då behöver man ibland säga ifrån. Gör du aldrig det annars heller? 


    Ska jag vara lite hård så är ju du lika socialt knepig som han är. Han fattar inte subtila signaler och du klarar inte av att säga ifrån när någon går över dina gränser. Det är att ni båda har svårt att hantera situationen som gjort att den kunnat fortsätta.


    Han har agerat genom att ta mer kontakt med dig, nu ligger bollen hos dig att välkomna det (som du har gjort hittils vad det verkar) eller avvisa. 

  • Anonym (M)
    Mm08 skrev 2025-07-29 04:52:24 följande:
    Jag skulle gärna ha honom där om det inte vore så intensivt. Han är som sagt inte otrevlig. 
    Men jag ska absolut prata med honom. 

    Lite konstigt är det ändå, att det är jag som ska se till att det här upphör och inte han som ska ta ansvar för sitt knepiga beteende. Antar att han inte fattar att han uppför sig märkligt.
    Han ska ta ansvar för sitt märkliga beteende som han inte är medveten om?

    Självklart är det du som måste säga till, det är du som har ett problem. Han har inget problem, han tror ju att du uppskattar hans sällskap. 
  • Anonym (S)

    Börja med att prata med personen ifråga...det är för mig ett normalt och vuxet beteende.
    Att springa till chefen (som flera föreslår) innan man själv försökt lösa det är lite barnsligt och omoget..

    Du kan inte heller anta att han borde fatta på egen hand att hans beteende är knepigt. Han är väl inte tankeläsare. Ta ansvar för dina känslor och förmedla dem.
    Du känns lite konflikträdd som ändrar alla dina tider istället för att ta itu med problemet...

  • Anonym (konflikträdd)

    En sak som funkar om man är konflikträdd är att nonchalera så mycket som möjligt. Dvs på möten: inte titta på personen mer än när hen pratar. När hen kommer till ens kontor: svara mycket kortfattat och enbart på det som har med jobb att göra. Fråga aldrig något om det inte är nödvändigt pga jobb. I lunchrummet: försök sitta med ryggen mot personen och ta inte lång lunch så ni blir ensamma kvar utan gå hellre lite tidigare än de flesta. 

    Alltså: nonchalera där det är möjligt, var neutral, var tydlig med att ni enbart pratar jobb. Se till att inte bli ensam med personen vid något tillfälle. Personen kommer fatta att du inte är intresserad och så småningom hitta någon annan.

    OBS prata INTE med kollegor om det. Då sprids skvallret och allt kommer bli förstorat. 

    En crush brukar gå över på ett halvår eller så om den inte alls uppmuntras. Gissar att det är det som har hänt kollegan. Tänk på det. Det är synd om kollegan också, olyckligt kär. Det har väl de flesta av oss erfarenhet av.  

    Man behöver inte vara otrevlig och elak, konfrontera eller ställa till med ståhej om kollegan inte är påflugen. Det går över. 

    OBS en liten disclaimer här. Detta gäller i totalt svensk kontext. Jag inser att detta förhållningssätt inte funkar om det ingår personer med annan kulturell bakgrund. 

  • Anonym (Flippant)
    Anonym (konflikträdd) skrev 2025-07-29 10:15:13 följande:

    En sak som funkar om man är konflikträdd är att nonchalera så mycket som möjligt. Dvs på möten: inte titta på personen mer än när hen pratar. När hen kommer till ens kontor: svara mycket kortfattat och enbart på det som har med jobb att göra. Fråga aldrig något om det inte är nödvändigt pga jobb. I lunchrummet: försök sitta med ryggen mot personen och ta inte lång lunch så ni blir ensamma kvar utan gå hellre lite tidigare än de flesta. 

    Alltså: nonchalera där det är möjligt, var neutral, var tydlig med att ni enbart pratar jobb. Se till att inte bli ensam med personen vid något tillfälle. Personen kommer fatta att du inte är intresserad och så småningom hitta någon annan.

    OBS prata INTE med kollegor om det. Då sprids skvallret och allt kommer bli förstorat. 

    En crush brukar gå över på ett halvår eller så om den inte alls uppmuntras. Gissar att det är det som har hänt kollegan. Tänk på det. Det är synd om kollegan också, olyckligt kär. Det har väl de flesta av oss erfarenhet av.  

    Man behöver inte vara otrevlig och elak, konfrontera eller ställa till med ståhej om kollegan inte är påflugen. Det går över. 

    OBS en liten disclaimer här. Detta gäller i totalt svensk kontext. Jag inser att detta förhållningssätt inte funkar om det ingår personer med annan kulturell bakgrund. 


    Nu skrev ju TS att hon gjort det mesta av det du föreslår och det hjälper inte. Och i sig är det helt skevt att hon ska behöva justera sina vanor och beteende bara för att en snubbe inte har folkvett nog att inte bete sig obehagligt. 


    Så nu finns det bara en lösning kvar: att lyfta det som det arbetsmiljöproblem han är. Kvinnor ska inte alltid behöva justera och anpassa sig efter efterhängsna män som tror att ett artigt normalt beteende innebär att hon är tänd på honom. Arbetsplatser är inte ett lämpligt ställe att ragga på.

  • Anonym (Pia)
    Anonym (Flippant) skrev 2025-07-29 12:48:28 följande:

    Nu skrev ju TS att hon gjort det mesta av det du föreslår och det hjälper inte. Och i sig är det helt skevt att hon ska behöva justera sina vanor och beteende bara för att en snubbe inte har folkvett nog att inte bete sig obehagligt. 


    Så nu finns det bara en lösning kvar: att lyfta det som det arbetsmiljöproblem han är. Kvinnor ska inte alltid behöva justera och anpassa sig efter efterhängsna män som tror att ett artigt normalt beteende innebär att hon är tänd på honom. Arbetsplatser är inte ett lämpligt ställe att ragga på.


    Håller med om att TS inte ska behöva byta lunchtid osv. Men det ör ju TS som har valt att göra så istället för att vara tydlig med att uppmärksamheten är oönskad. I nuläget spelar TS med och mannen tror förmodligen att TS uppskattar hans sällskap. TS måste ge honom en chans att ändra sitt beteende. Om TS gör det och han inte ändrar beteende, DÅ är det ett arbetsmiljöproblem. 
  • Anonym (S)
    Anonym (Flippant) skrev 2025-07-29 12:48:28 följande:

    Nu skrev ju TS att hon gjort det mesta av det du föreslår och det hjälper inte. Och i sig är det helt skevt att hon ska behöva justera sina vanor och beteende bara för att en snubbe inte har folkvett nog att inte bete sig obehagligt. 


    Så nu finns det bara en lösning kvar: att lyfta det som det arbetsmiljöproblem han är. Kvinnor ska inte alltid behöva justera och anpassa sig efter efterhängsna män som tror att ett artigt normalt beteende innebär att hon är tänd på honom. Arbetsplatser är inte ett lämpligt ställe att ragga på.


    Fast hur vet du att hans beteende är att han tror att hon är tänd på henne eller att han raggar på henne. Det har han ju aldrig sagt och TS själv är ju osäker på vad hans beteende beror på.

    Skulle jag vara chef på detta företag skulle min absolut första fråga vara:
    -vad har han sagt när du lyft det med honom?
    Vuxna människor måste ju kunna lösa lite själva utan att direkt springa till chefen.
    Om han inte lyssnar, DÅ kan man lyfta det med chefen.
  • Mm08

    Jag kommer att prata med honom och om det inte hjälper går jag till hans chef. 
    Hatar att vara otrevlig mot folk, det blir konstig stämning och vi ska ju ändå fortsätta att vistas i samma lokaler men fattar ju att jag måste våga vara lite obekväm för att få stopp på detta. 

  • Anonym (Jinx)
    Mm08 skrev 2025-07-28 11:43:19 följande:
    Förföljd av kollega Så var det min tur att bli utsatt för förföljelse. Detta är på mitt jobb.
    En snubbe som rantar efter mig, stannar för att prata, åker efter med bilen, kommer fram för att lyssna när jag pratar med andra. Tutar om han ser mig ute.

    Det värsta är på lunchen. Vi delar lunchrum. Det är bara en vägg emellan våra matsalar och han har ett bord där han äter men när han är klar placerar han sig så att han ser och hör vad jag pratar om med andra. Han glor och glor och det känns obehagligt och när alla har gått ut så kommer han in och kommenterar det vi pratat om.

    Nån dag satt jag och kollade på nåt i telefonen. Då ropar han inifrån sin sal "vad tittar du på som är så spännande?"

    Han är inte elak eller otrevlig utan bara såå efterhängsen. Vet inte om han är intresserad eller bara ensam.
    Eftersom han inte är otrevlig har jag inget direkt som jag kan hänvisa till mer än att jag önskar att han ville lämna lite mer space och kanske faktiskt till och med skita i mig ibland.

    Nu känner jag mig stressad och försöker undvika honom men inser att så kan man inte hålla på för evigt.
    Har ändrat mina mattider för att slippa bli utstirrad, ändrat faktiskt alla mina rutiner i förhoppning om att han ska tröttna.

    Hur ska jag bemöta detta utan att det blir fel?
    Om han inte gör så med någon annan så är det antagligen hans sätt att försöka få närmare kontakt med dig. Men det vill du ju inte ha. 

    Tror du inte att han märker att du undviker honom och taggar ner försöken då? 

    Eller att du antyder att du redan  är upptagen.
  • Anonym (M)
    Anonym (Jinx) skrev 2025-07-29 17:03:43 följande:
    Om han inte gör så med någon annan så är det antagligen hans sätt att försöka få närmare kontakt med dig. Men det vill du ju inte ha. 

    Tror du inte att han märker att du undviker honom och taggar ner försöken då? 

    Eller att du antyder att du redan  är upptagen.
    TS skriver så här:

    Har ändrat mina mattider för att slippa bli utstirrad, ändrat faktiskt alla mina rutiner i förhoppning om att han ska tröttna.

    Dvs hon har redan gjort det, men det hjälper ju inte.
Svar på tråden Förföljd av kollega