Kille som dejtar transtjejer - Sociala konsekvenser?

Fast när den där transkvinnan med kuk tar av sig kläderna så ser hon ju ut som en man. Eller du vill inte ha sex med henne?

Kan säga dig, med erfarenhet i bagaget att det finns transkvinnor som ser exakt ut som cis-kvinnor. Med undantag från det dom har mellan benen. Silkeslen hud, fyllig rumpa, höfter, mjuka bröst. Det är INGEN skillnad. Jag vet. För jag har erfarenhet av båda. 

OK, men du har ju ändå sex med en som har penis. Eller används den inte i sexet?

Hur penetrerar du henne? Analt? 

Sedan för att svara på din fråga, så tycker jag att du ska söka hjälp om du mår dåligt. Och berätta. Vad kan hända, liksom? Tror du att de tar avstånd från dig?

Enormt "undantag" dock.

Ja. Det har jag. Hon penetrerar mig. 

Många konstigheter här men just att vilja bli påsatt av någon som OM denne har kvar kuken ofta inte vill ha den rollen alls i sex, nja

Homosex alltså.

Förstår vad du menar, också uppväxt väldigt konservativt/höger kristet - och det var verkligen inte poppulärt när jag kom ut. Men för mig var det nog inte så mycket egentligen modet - utan att jag höll på att spricka inombords på alla håll och kanter om inte jag fick vara jag. Visst, jag var betydligt yngre än dig, och hela situationen blev bara en sanslös lång röra av olika orsaker, MEN, jag ängrar än i denna dag inte att jag gjorde det. Det behövdes göras då, hade väldigt lite med vilja att göra, mer ett grundläggande behov. Menar, vem vill leva ensam hela sitt liv och behöva "ducka" varje gång man träffar någon osv. Man kanske vill skapa en relation om man träffar någon man blir väldigt kär i osv. Man vet aldrig i förväg - och då är det absolut till din fördel om du i vart fall BÖRJAT kratta manegen.

Sen är den sorgliga sanningen, tar inte din familj till sig detta eller tom tar avstånd, vad har de vart för "familj" till att börja med? Vet inte riktigt om jag vill ha sådana människor i livet. Och av någon lustig anledning brukar de i vart fall återkomma mellanåt, vigslar, begravningar, student osv, och det kan vara riktigt underhållande att se hur de beter sig.

Men för din egen skull, om du inte orkar säga det "live" själv - skriv ett brev. Börja med dina föräldrar, vem av dem som du tror tar det bäst. Jag lovar att "ryktet" kommer sprida sig därifrån, och kom ihåg - det är inte DIG det är fel på, det är deras mentala inställning. Och ja, ibland måste man bli livsklok av någon annans behov. Inte konstigare än så. För det är egentligen vad det handlar om. Du är samma person i mångt och mycket som du redan var då, är idag, och kommer vara framöver. Lite justeringar och varianter ploppar upp i livet oväntat här och var - men många brukar ändå vara ganska säkra på sin sak när man passerat 30.

Du har betydligt mer att vinna än att förlora, och förhoppningsvis att de familjemedlemmar du är orolig för kan lära sig något och ändå visa dig och ev. kommande partner respekt. För det måste man kunna ha, även om man inte "älskar" något, eller inte delar någons synpunkter/val i livet. 

Det kan förstås få vissa sociala konsekvenser. Precis som med allt annat som ses som avvikande kommer kanske folk stirra mer på er. Din familj kommer förmodligen tycka att du är lite udda. Men är det inte värre än det så är det ju inte så farligt egentligen. Det är ditt liv och om det är vad du går igång på och som du trivs med, kör.

Jag tror dock att du behöver fundera ett varv till kring din läggning. Att ha sex med en biologisk man och bli penetrerad av honom är inte direkt att vara straight. Oavsett om du själv tycker att transkvinnor är lika mycket kvinnor som en biologisk kvinna. Låter snarare som någon form av bisexualitet.