MS?

Jag är INTE läkare men har råkat haft flera i min närmaste omgivning med både MS och Parkinsons.

Dina symptom kan bero på en rad saker, allt från stress till MS. Det absolut viktigaste är att du får göra en ordentlig utredning. OM det skulle vara MS så finns det idag mediciner som kan bromsa förloppet, och det vore ju hemskt om du gick omkring obehandlad bara för att läkarna inte vill följa upp.

Stå på dig! Insistera! Detta MÅSTE kollas upp. Allt kommer att gå bra, men du ska så klart ha hjälp.

Jag hoppas att du inte tar illa upp om jag frågar om du står på lugnande tabletter, eller sömntabletter?

Har MS och har också haft samma symtom i början.
Nu finns det ju så bra medicin att man kan leva hela livet utan problem. Har inte haft dessa symtom på 10 år nu så kanske är det bättre ändå att du får din diagnos om det är nu det och startar behandlingen :)

Tack för svar. Ja jag tyckte den här senaste läkaren var väldigt nonchalant? Avfärda det med torra ögon så direkt... Men när han såg att jag inte klarade färgtestet märkte jag att han blev fundersam. Ska till ögonmottagningen imorgon igen och är nervös, vet inte vad de gör därefter. Om det gör något? Men min färgblindhet borde de väl åtminstone grotta lite i.

Just nu har jag pirrningar i underbenen också (som kolsyrad läsk, svårt att förklara). Jättekonstigt.

Har någon sorts känsla av att det är någonting. Hoppas verkligen att de kommer lyssnar på mig. Annars ska jag fråga om att få prata med den första läkaren igen.

Jag vet inte varför man gör färgtest med prickar vid misstänkt MS (om det är det vanliga färgblindhetstestet du menar) men min släkting hade 1/10 på det på mönstringen och har verkligen inte MS. 

Tillägg: När jag googlade nu ser jag att det kan vara en del i den utredningen. Men att man är född färgblind har man väl förstått innan man är 30+, eller har det kommit nu menar du?

Jag fick göra det färgtestet och ett till och klarade inget av dem.

Gjorde om färgtestet idag och klarade det inte då heller. De blev fundersamma, man brukar tydligen inte bara ha påverkan på färgseendet. Så jag fick göra ytterligare undersökningar. De såg då att jag hade någon förändring bakom båda ögonen, det var uttunnat där.

Läkaren sa att det var tur vi gjorde den undersökningen. Annars hade man aldrig kommit på det här. 

Han misstänker också något inflammatoriskt eller MS nu. Så det blir magnetröntgen redan på fredag.  

Känns sådär det här. 

Hej!

Jag är 47 år och har haft MS i 29 år, då jag fick mina första symptom när jag var 18 år. Under en period såg jag dubbelt för att 18 månader senare få domningar över båda benen och buken med en huggande smärta i ryggraden. Allt gick över. Därefter hade jag problem med smådomningar här och där.

Jag kände på mig att det var MS och jag såg rullstolen framför mig. Det gav mig ångest och läkare samt delar av min familj tyckte att jag var inbillningssjuk för jag såg inte sjuk ut. Hänvisades till psykiatrin. Tog själv kontakt med en neurolog som skickade mig på MR. Under tiden, hösten 1999 fick jag en synnervsinflammation, blev blind på ena ögat. Synen återkom efter några veckor. MR visade att jag hade plack i hjärnan, så i början av 2000 fick jag diagnosen.

Fick gott stöd av kliniken och sattes på interferonbehandling, den enda typ av behandling som fanns då. Jag har sedan dess endast haft ett märkbart skov 2003. Går på MR årligen och sjukdomen är tyst. Har endast en liten reflexavvikelse i ena benet som visar sig om jag springer långt, plågas emellertid av MS-tröttheten, men med god hushållning av energin och anpassningar på jobb kan jag jobba heltid samt umgås med familjen. Har två barn i skolåldern. Livet blev ok trots allt.

Efter detta har det kommit flera effektivare mediciner och tiden från första vårdkontakt till diagnos går mycket snabbare idag. Den medicin jag tar bromsar sjukdomen med i genomsnitt 30 % medan den medicin som ges idag som första behandlingsalternativ, Mabthera, bromsar med ca 70-80 %. Jag tar samma medicin som när jag fick diagnos, eftersom den fungerar för mig, även om det kan vara så att just min MS är lindrig i sig själv. Alltid bra att veta att det finns effektivare alternativ om jag skulle få ett skov. 

Jag förstår din oro, jag har också varit där och jag fick inte det stöd från omgivningen som jag borde ha fått. Att livet skulle bli bra ändå, det visste jag inte vid det tillfället. Men prognosen är idag mycket bättre än när jag fick diagnosen för 25 år sedan. Min neurolog brukar säga att idag ser han sina patienter på de årliga uppföljningarna och inte på ronden på avdelningen. 

//Emma 

Fick svar på magnetröntgen samma dag den gjordes och den var normal. Kan man ha MS även om röntgen var normal? 

Läkaren ringde mig senare på dagen och berättade det här men att han fortfarande inte vet vad det är, eller hur man ska gå vidare med det. Så han skulle prata med sina kollegor nästa vecka och höra av sig därefter. 

Tack för ditt svar. Intressant att få läsa om din berättelse och erfarenheter. Skönt att det ändå är okej för dig. Och att du fått den hjälpt du behövde. 

Ja oron är hemsk. Igår låg jag mest i soffan och fick inte för mig att göra någonting. Men jag försöker att inte fundera allt för mycket och sysselsätta mig så gott det går. Svårt bara.

Jag kan ju inte bara släppa det för nägonting är det? Och det sa utredas, men jag tycker det är läskigt för jag vet inte vad man ska göra än. Och läskigt att inte ens läkaren vet.