Sommarens miserabla dejt
Allting började när jag var på en resa i maj månad. Dagen innan jag skulle åka hem så började jag skriva lite med en kille på en dejtingsida som var på samma ställe på resa, och det slutade med att vi träffades på kvällen. Det hela visade sig, i alla fall för min del, att bli till en fantastisk kväll och vi verkligen klickade. Dessvärre skulle vi båda åka hem till sitt dagen efter så det blev väldigt begränsad tid vi hann med. Även fast vi båda var rätt så långt hemifrån så visade det sig att vi faktiskt bara bodde några enstaka timmar ifrån varandra. Jag i södra Sverige och han i norra Tyskland.
Vi fortsatte att skriva med varandra när vi kom hem och tillsist frågade jag om vi inte kunde träffas igen då vi bor så pass nära varandra ändå. Det ville han gärna, men tillade att han hade fullt upp under juni då han studerar på universitetet samtidigt som han jobbar. Så han ville ses i juli när han han var mer ledig. Jag tyckte väl att det var lite konstigt att han inte hade en enda ledig dag under juni men köpte det ändå.
Han är själv inte speciellt aktiv i sociala medier men andra omkring honom är desto mer och jag insåg snabbt att han verkade vara ute och festa extremt mycket, ofta 3-4 dagar i veckan. Så det där med att han hade fullt upp i juni var ju bara en vit lögn, men jag la inte för mycket vikt på det.
Vi fortsatte och skriva en del med varandra, och halvvägs in i juni frågade jag igen om han fortfarande ville träffas i juli och det ville han jättegärna. Tillsist blev det juli och jag frågade om vi kanske kunde hitta ett datum nu då. Då fick jag till svar att han tyckte att hans dejtingliv hade gått överstyr senaste månaderna och behövde ta en paus från dejtande så han kände inte för att träffas. Själv så hade jag pausat mitt dejtingliv under juni inför detta, kändes bara mest logiskt så. Men visst, vi hade ju inte varit på någon formell första dejt ännu, mer än preliminärt bestämt en, så går väl inte klandra honom allt för mycket om han hade fortsatt dejta andra efter vår första inofficiella träff på resan. Jag kände väl mest att jag slängt bort en månad på detta och bara att glömma och gå vidare.
Någon dag senare så återkom han dock och sa att han ändå ville träffas, och att hans övriga dejtingliv är satt på paus. Jag såg att han även hade inaktiverat sin profil på dejtingsidan och det slutade med att vi bestämde att ses i slutet av juli på neutral mark. Vi bestämde att spendera i alla fall 2 fulla dagar tillsammans, och han skulle försöka ordna ledigt så vi kunde få 3 så vi verkligen fick tid.
Nu började vi även att skriva med varandra i flera timmar varje dag och allt kändes verkligen väldigt bra igen. Vi hann ju inte lära känna varandra allt för mycket första gången vi träffades under så kort tid. Bortsett att han kanske är ute och festar lite för mycket så verkade han vara en väldigt bra människa. Han studerar på hög nivå på universitetet och verkade intelligent. Han är från en väldigt priviligerad familj med föräldrar med mycket bra arbeten och verkade ha haft en bra uppväxt. Hans umgängeskrets verkade också vara helt robust med bara bra människor.
Dock med knappa två veckor kvar innan vi skulle träffas så började det ta mycket längre tid mellan hans svar och de blev även mycket kortare. Efter någon dag så kände jag att något inte stod rätt till och insåg att i exakt samma veva som svaren ändrades så hade han aktiverat sin profil på dejtingsidan igen. Min instinkt var väl faktiskt att avbryta det hela där. Jag ville inte säga till honom att jag snokat rundor men frågade honom igen om han verkligen ville ses eller hade ändrat sig. Han svarade att han såg väldigt mycket fram emot att ses, men att han hade jobbat så mycket senaste dagarna och därav hans mindre svarande. Det var ju också en vit lögn då jag visste hur många timmar han hade lagt på dejtingsidan senaste dagarna.
Dock efter detta så började han skriva mycket till mig igen och det mesta var ju redan bokat så tänkte att jag får ändå ge det en chans. Jag frågade om han kollat upp om ledighet om vi kunde få 3 dagar istället för 2 dagar, men han svarade att han inte kunde få ledigt varken dagen innan eller efter vi skulle träffas så det fick bli 2 dagar. Jag upptäckte senare att det också var en lögn och att han faktiskt var ledig.
Jag hade bokat så jag skulle anlända på fredag förmiddag och räknade ju med att han skulle anlända runt samma tid då han bara hade en dryg timmes färd. Så dagen innan så frågade jag exakt när hans tåg ankommer, men då säger han helt plötsligt att han måste jobba och kan inte vara på plats förrän sen eftermiddag. Det var en ren lögn det med då jag sen insåg att han varit ute och festat torsdag kväll. Så jag fick spendera halva fredagen på egen hand innan han tillsist faktiskt dök upp.
Vi satt oss ner och pratade och han verkade precis lika vettig som när vi skrivit med varandra. Efter ett tag tar han upp en cigarett för att röka varav jag säger lite ironiskt att det är en dålig vana som han borde sluta med. Då säger han helt allvarligt att det tänker han absolut inte göra och tillägger att han inte har några planer på att leva till han blir gammal, utan han ser livet som en kul grej bara. Där började jag bli lite mörkrädd för vad det är för människa och hans inställning till livet. Jag hade inte alls fått denna uppfattning under våra två månaders skrivande till varandra.
Senare så berättar han även att han tar en del droger när han är ute och festar med, och det är inget han vill sluta med heller för han tycker det är för roligt och dör han ung så gör han. Jag förstår inte hur en människa kan bli så destruktiv, då han verkligen inte har den bakgrunden från varken uppväxt eller sin nuvarande umgängeskrets. Varför ens studera på så hög nivå på universitetet om man har den inställningen till livet, han verkade inte heller pressad av sina föräldrar till det utan helt självvalt.
Dagen fortsatte och bortsett allt detta, så ger han ändå ett sken av att vara väldigt smart och sansad till allt övrigt. Han är väldigt trevlig, social och öppen av sig. Han berättade att han just nu går på medicin och sa att är på grund av en sport skada, och det kunde ge lite bieffekter, utan att vilja gå in mer på detaljer om skada och medicin. Jag är inte helt okunnig inom medicinska området så där lös direkt ännu en röd lampa, och det slog mig direkt att bieffekterna låter som om han tar tyngre antidepressiva läkemedel.
Morgonen därpå när jag gick in i badrummet på hotellet så stod hans necessär helt vidöppen så jag kunde inte låta bli och titta och visst låg där som jag trodde fullt med antidepressiva läkemedel. Jag kunde så klart inte säga detta till honom att jag kollat i hans necessär och sett vad han hade där, men det är helt livsfarligt att kombinera dessa antidepressiva läkemedel och samtidigt ta droger som MDMA när han är ute och festar.
Det hela slutade med att vi gick ut och käkade lunch och när han ?gick på toa? för tredje gången på en timme och varje gång var noga med att ta med sig telefonen men lämna allt annat på bordet så förstod jag ju att han inte var på toa. Efter han kom tillbaka sista gången så påstod han att han var tvungen att lämna över ett par nycklar och behövde ta nästa tåg hem, istället för att stanna tills kvällen som vi hade bestämt. Så han åkte hem och jag fick spendera resten av dagen själv där. Det var lördag så jag fattade ju att allt handlade om att han ville hinna hem i tid för att kunna gå ut och festa som vanligt på kvällen. Så från att först ha planerat att tillbringa 3 dagar tillsammans så slutade det med att inte ens bli ett dygn.
Dagen efter när jag också kommit hem så skickade han ett meddelande och ?tackade för helgen?, men han tyckte inte vi klickade denna gång och att han även ville fortsätta leva sitt destruktiva liv och vara singel, och därmed inte gå vidare med oss. Även om jag skarpt gillade hans bra sidor som han ändå till största del visade upp, så hade jag väl landat i samma slutsats. Det hade inte gått att inleda något med en person som på fullaste allvar inte bryr sig om han dör ung, alla dessa ständiga vita lögner han kört med hela tiden och dessutom verkar han inte vara den trogna sorten.
Jag är väl mest förbannad över att jag inte gick på mina tidigare instinkter och avslutade allt långt innan vi faktiskt träffades igen, då jag ändå anade att något inte var riktigt som det verkade. Det hela har ju dessutom dränerat större delen av sommaren. Alla bortslänga timmar varje dag med allt chattande och att jag satt mitt dejtingliv på paus under den bästa delen av året.
Jag vet inte om jag ska skriva ett sista seriöst meddelande till honom och förklara hur farligt det är det han håller på med. Jag tror inte riktigt att han förstår själv vad konsekvenserna kan bli, men samtidigt så undrar jag om han ens bryr sig om det. Men jag vet inte om jag är rätt person till det heller. Han verkade vara rätt öppen med hur han lever sitt liv till båda sina vänner och familj med, även om det kändes lite som om hans familj gett upp lite. Läkemedel som han hade i sin necessär är receptbelagda så måste ju även vara en läkare som skrivit ut dom, som borde kunna sätta stopp.
