En tjej vill ha mig - Skulle du dejtat någon på Familjeliv?

En man med gott självförtroende som vet att han är snygg eller har annat som kvinnor finner attraktivt har inget problem med att kvinnor stöter på honom vad jag har märkt, han bara tar emot och är glad.

Ser du det som negativt att en kvinna vill ha dig så mycket att hon är villig att ta första steget? Det verkar fortfarande sitta rätt långt inne för många tjejer att göra det även om jag råkar vara ett undantag.

Med tanke på hur mycket det annars klagas här om att "männen ska alltid göra hela jobbet och stå ut med alla nej, varför kan inte tjejerna ta initiativ om det ska vara jämställt?" så låter din inställning lite annorlunda.

Viss kultur är så inlärd att den kan kännas medfödd. Vissa värderingar har du fått inpräntade omedvetet sedan du var barn och troligen finns det lite konflikt mellan din svenska uppväxt och de roller dina föräldrar står för.

Min bästa vän t.ex. är född i Sverige men från ett östeuropeiskt land. Dels var det tydligt när hon var liten att hennes föräldrar var mer stränga än inte bara våra, utan också de i deras hemland som var jämnåriga. För eftersom hennes föräldrar inte hade kontakt med "sina egna" i föräldrafasen i livet (de hade inga nära släktingar som de umgicks med) såg de inte hur föräldraskapet förändrades i det landet, utan uppfostrade så som de själva blivit uppfostrade. Det kan bli som en sorts kulturbubbla när man flyttar.

Det ledde till att min vän bl.a fick stå i skamvrån, eller att hennes pappa inte pratade med henne på en vecka, om hon hade ett dåligt prov i skolan. Detta var väldigt konstiga straff för mig som barn på 1980-talet, och kändes som Sverige kanske var 35-40 år tidigare.

Idag märks det på att min vän, som ändå bodde i Sverige tills hon var 19 och är uppfostrad med att både tjejer och killar kan göra alla saker, i hemlandet har blivit en mer traditionell kvinna som är mycket irriterad när hon måste göra saker med sitt hus, eller ringa elbolaget, eller sånt som hon tycker att en man borde göra. Men hon har ingen man och hennes pappa är nu för gammal, så nu måste hon.

Jag tror kanske det är bäst om du hittar någon som kan förstå din kluvenhet mellan två sätt att vara. Men ibland kan det också slå gnistor om ovanliga kombinationer. Jag har bekanta som ser otroligt starka ut ihop- hon är en sprakande färgstark nordenfödd kvinna men vars familj är från Indien medan han är en nordbo, väldigt avslappnad och jordnära. I ett annat par är mannen från nordafrika och kvinnan svenska, de är 75+ och verkar mycket lyckliga. De paren kompletterar varandra, kan kompromissa och är toleranta mot varandras olikheter.

Tänk efter vad du söker- vill du ha en kvinna som står på egna ben, som utmanar dig och som du ibland får ta längre steg för att hinna med, eller vill du vara det största trädet som håller ut sin krona över hela familjen, men som också alla då vill luta sig mot och få hjälp av?

Det finns plus och minus med båda sätten, skulle jag säga.