Hei!
Har en aktiv och glad kile på 2 år 7 månader. Han är rätt snäll och allmänt nöjd. Till problemet, han biter sin pappa kors och tvärs, oprovocerat. Mitt i lek och bus: alltså inte för att han är arg. Han och pappa leker mycket tillsammans, jag
mindre just nu för höggravid. Han biter inte jätte hårt,
men ändå så det svider till.
Han gick tillbaka till föris denna vecka efter semester, tips på hur man skall hantera det mottages:).
Brukar pappa bitas på låtsas? Jag kunde leka med min dotter och låtsas att jag äter kinden eller armen, alltså när man "biter med bara läppen" eller hur jag ska förklara, hon började bitas när vi kramades eller lekte väldigt nära, jag slutade "bita" henne och efter ett par månader så slutade även hon, vi fick förklara varje gång att det gör ont så man kan inte bitas men hon slutade efter ett tag.
Sonen var sen med talet och väldigt utåtagerande, han kunde putta på både mig, sin pappa och kompisar tills man hamnade på golvet för då kunde man leka tillsammans, slåss så fort han blev minsta missnöjd så slogs han och kastade saker men det låter inte som att ni har det problemet
Nej inget bitande på låtsas?. Pappan är
lugn och visst kan han ryta till, men annars försöker han hållas lugn och inte provoceras? Barnet är
väldigt verbal, men när man frågar varför han gör så svarar han typ bara, tar det ont pappa? Och flinar lite?
Jag har flera äldre barn( teens), så har varit med om det mesta. En av pojkarna var ett bit barn, men det var ofta helt olika situationer?
Förutom att försöka förstå när och varför det sker så är det att säga lugnt åt honom att han inte får bitas och att det gör ont.
Ok ja det lät inte på din beskrivning som att det är i affekt det brukar ske. Eller rättare sagt det lät inte som att det skedde bara när han är arg eller frustrerad, vilket ofta är det man syftar på när man pratar om affekt, trots att det gäller alla känslor egentligen. Allt beteende har en funktion, annars kvarstår de inte. Det som kan vara knepigt med små barn är att lista ut vad. Spontant tänker jag två saker här. Det kan vara ett sätt för er lilla kille att undersöka vad som händer...att lära sig förstå reaktioner och se vad som händer, en slags nyfikenhet alltså, inte av elakhet.
Det andra jag funderar på, vilket inte är ovanligt, är ifall det är en form av affektreglering/hantering. Du beskriver att det händer med pappan just och att ni, iallafall för närvarande interagerar olika med sonen, vilket är vanligt även om inte en person är höggravid 😊 Fundera på ifall det kan vara så att sonen till slut blir överladdad och så exalterad i leken att han har svårt att förstå och hantera känslorna. I hans ålder är de inte så nyanserade eller differentierade (de har alltså svårt att separera känslorna från varandra och de olika beteendena som är kopplade till de känslorna. Det kan såklart vara trötthet också, att det helt enkelt blir för mycket stimulans över tid, men då brukar man märka tecken på frustration, ointresse eller gnällighet. Fundera på om det är så att han verkar lite extra upphetsad när det händer. Det är inte ovanligt att barn som är väldigt verbala är lite senare i sin emotionella utveckling. Om de är framåt inom ett område....i synnerhet just starka verbalt, tenderar de få ett bemötande som förstärker det ytterligare med risken att de inte får lika mycket spegling på det emotionella planet. Du har flera barn sedan tidigare så du är van vid att det är lite av ett pussel man får lägga ibland för att förstå vissa saker 🙂
Det viktigaste är att ni inte möter hans bitande med ilska eller på ett sätt som väcker skam hos honom. Hjälp honom förstå att det gör ont och var konsekventa i det. Barn förstår väldigt många fler ord än de själva kan uttrycka.