Hur hantera barnets förälder?
Det jag vill säga är att mitt barn kopplar ihop det dom sägs är inte det som görs. När jag säger "räkna inte med lek" så blir leken som utlovas. När jag säger "det var något hon sa för att X vart så ledsen när hon skulle gå hem". Så kan mamman säga när de ska åka iväg. Vi ska ju åka till X, men ni kan leka imorgon (när hennes barn kommer över för att leka utan mammans vetskap) och det sker utan skrik och gnäll och så blir det ingen lek morgonen efter. Jag har hittat på otaliga saker som gjorde att de inte blev någon lek. Vilket jag får äta upp sen när mitt barn får veta sanningen.... X var inte alls på förskolan (på en lördag 😉) hon var på köpcentrum 🤣. Hon var inte hos sin pappa, de var hos sin mammas kompis och hälsa på.... Ja, ni fattar. Men det kanske finns något universalt som går att använda som jag inte kommit på än 🤔😃
Jag vill att mina barn ska lära sig att inte försöka förändra människor, utan vara nyfikna på hur andra personer är och utgå från det i relation med dem. Det är svårt för ett så ungt barn att förstå. Men jag tycker att att du gör helt rätt de gångerna du är ärlig. Sätt ord på hennes känslor också. Jag förstår att du blir besviken när hon säger så, men nu vet vi ju hur det kan vara Och vi vet ju inte varför hon säger så. På så sätt kanske det blir din dotter som någongång frågar mamman varför hon säger så när hon inte menar det och får ett svar som hon gillar eller inte gillar. Det viktigaste tycker jag är att inte försöka skydda barnen från personer eller situationer där de blir besvikna. Jag vill att mina barn ska förstå att man ibland blir besviken och arg på andra och istället lära sig hur man ska möta dem personerna utan att bli besviken om och om igen.
Personligen tycker jag att det är synd att människor som i år försöker ändra andra människor för att sedan plötsligt bryta kontakten, istället för att försöka förstå andra och lära sig vilken plats man vill att de personerna ska ha i sitt liv.