Som förälder till en deltidshemmasittare säger jag totalNEJ. Jag vill tvärtom ta bort närvaroplikten i skolan.
Det bör inte läggas böter på föräldrar vars barns skolor misslyckas så gravt att barnen/ungdomarna blir sjuka av att gå dit.
Varför tror du att föräldrarna inte gör det?
Det gör föräldrar. De flesta föräldrar till hemmasittande barn kan bara arbeta deltid för att hinna med alla möten med skola, socialtjänst, specialteam, psykiatri mm. Men skolans resurser, i tyvärr i flera fall även kunskaper, är begränsade. Vi har haft hur många möten som helst där vi och psykiatrin förklarat för skolan vad som behöver göras, men det hjälper inte. Skolan antingen inte vill eller har inte råd. Så ser det ut för väldigt många hemmasittare.
Vi kommer nu förmodligen att köpa privatlärare kvällstid i ett ämne för att undvika ett F. Barnet vill ju lära sig, men orkar inte med skolmiljön på grund av funktionsnedsättningar som påverkar koncentrationsförmågan.
Att byta skola är inte heller en lösning eftersom kompisarna finns i den nuvarande skolan och de är en stor del i att barnet ändå tar sig dit - barnet vill ju träffa, och vara som, sina kompisar. I vårt fall ger kompisarna dessutom ett fint känslomässigt stöd.
Löjligt. Ofta skolkar man för man inte mår bra
Precis. Tråden har kommit att handla om barn som åker på semester med familjen. Men herregud, att betala vite för en vecka i Spanien är en jäkla lyxtillvaro och knappast något problem.
Vi som kommer att få stora problem av en sån lag är föräldrar till barn som inte går till skolan på grund av psykisk ohälsa tex.
En del skolor har noll kunskap och godkänner inte ångest tex som skäl till frånvaro. Detta är familjer som ofta redan är drabbade ekonomiskt eftersom föräldrarna inte kan jobba heltid utan behöver vara hemma för att ta hand om barnet, undervisa det, se till att det äter och rör på sig och så sköta alla möten med olika instanser. Att ovanpå detta dessutom beläggas med böter blir katastrof för i synnerhet de familjer som har lägre inkomster.
En sån här lag skulle slå mot folk som redan är i en väldigt svår situation.
Barn över 12 kan få straffuppgift eller straffjobb själva.
Föräldrar kan få böter, straffjobb eller till och med fängelse. Det finns support team för skolkare också.
Max 100 euro per dag, max 600 per familj för en vecka, max 900 för två veckors resa utanför lov eller 1800 euro om man gjort det tidigare.
Föräldrar får email efter 3(?) ggr sen ankomst med påminnelse om att det kan bli böter. När barnen var små och sega att gå till skolan på morgonen brukade jag säga att om de kom sent fick vi böta och då skulle vi inte ha råd med ketchup längre, som de älskade just då.
Man kan ansöka om ledighet, våra barn fick ledigt tre dagar en gång för att åka till nära släktings bröllop i Sverige och en gång två dagar ledigt för att hitta flyg till Sverige till jul.
Jätteintressant! Vet du hur man gör med familjer där barn inte går till skolan för att de mår dåligt? Finns det fall där man anser att den psykiska ohälsan är giltigt skäl? Vem avgör hur dåligt ett barn måste må för att få giltig frånvaro? Om barnet är mobbat tex, kan föräldrar ändå få böter om barnet vägrar gå dit?
Sorry för alla frågor, men är väldigt nyfiken på om det finns bättre lösningar på de här situationerna än vi har. Det är ju en jättesvår avvägning i vissa fall hur stor skuld föräldrarna bär för barnets frånvaro. Det gäller att de som fattar beslut verkligen har rätt kompetens.
Jag är inte så insatt i detta men det finns en myndighet som hjälper och kontrollerar svårare fall. Samarbete mellan dem, föräldrar, skola, sociala myndigheter, sjukvård, enheter för ungdomskriminalitet och droger etc beroende på vad problemet är. Barnet kan tex få straffjobb inom välgörenhet, samtalsterapi, speciella program, hjälp med motivation, vad som behövs för ett speciellt fall. Böterna tickar inte på när det är dessa speciella insatser.
Mobbing tas också itu med av dessa myndigheter i samarbete, om det finns psykiska problem utreds detta av läkare som försöker finna en lösning, behandling sätts in.
Vet inte hur det fungerar i praktiken men skolplikt tas på allvar och idén är alla berörda parter ska samarbeta och hitta en lösning.
Ok, tack! Intressant.
Är skolan statlig? Det känns som att det är en del som hade varit enklare att genomföra om den svenska skolan gick tillbaka till staten.
Tyvärr är ju lärares vardag ibland präglad av konstiga, arga och ibland hotfulla föräldrar. Att säga helt nej till ledighet kan jag tänka mig är ett sätt för rektor att skona lärarna från stressande påstötningar från föräldrar. De kan hänvisa till en regel om ingen ledighet och att det är ett rektorsbeslut.
https://www.vilarare.se/nyheter/skolvald/sa-manga-larare-hotas-av-foraldrar/
Ja det tror jag också, men ett väldigt dåligt sätt med den typen av kollektiva nej och det löser absolut ingenting utan skapar bara nya problem.
Bättre att sätta tydliga regler som tex max 10 skoldagar per år där läraren kan säga ja till 5 dagar och de tillkommande 5 dagarna beslutas av rektor och inte är något som godkänns år efter år.
Håller med på flera sätt.
Men då finns den där eleven som är sjuk ofta och dessutom har svårt att hänga med i skolarbetet. Kanske ser läraren att en missad skolvecka är helt omöjligt för den eleven att jobba ikapp. Ska eleven ändå få ledigt?
Föräldrarna vet att det är läraren som gett rektorn beslutsunderlaget.
Jag menar inte att det är fel att ha behovsprövat om man kan få ledigt eller inte utan vill belysa ptoblemet från skolans håll. Det är inte jätteovanligt att lärare hotas av knäppa föräldrar.
Jag håller med dig! Mitt barn är delvis hemmasittare, till stor del på grund av en funktionsnedsättning som gör att hen har väldigt svårt för stöket, bullret och den typen av uppgifter du skriver om (och att skolan inte anpassar, stressen blir för stor).
Vi föräldrar såg de här svårigheterna tidigt och har medvetet övat vårt barn genom att lämna på förskola, ta till lekland, simhall mm där man tvingas interagera med okända barn. (Sen får barnet vila ordentligt hemma.) Det är jätteviktigt att träna på de här sakerna, särskilt för barn som mitt. Hen kommer nog aldrig gilla sånt och kommer alltid att bli trött av det, men det är något man behöver klara av att göra. Tack vare att vi övat kan hen idag tex utöva sina intressen i grupp utan att vi föräldrar är med.
Skolan är en superviktig arena för sån träning. Mycket behöver förbättras i skolan, men den är trots det den effektivaste platsen idag för att träna på att hantera folk man inte gillar. Den är ju full av dem i form av både lärare och elever. (Lärarna är svårast eftersom det inte går att undvika dem på annat sätt än att stanna hemma. Två ämnen undviker mitt barn fortfarande helt pga lärarna.)
Mitt barn betedde sig som liten lite likt de barn du beskriver, trots all träning. Jag har ofta funderat på om vi gjort fel som utsatt hen för den stress det inneburit att gå i förskola tex. Men jag har kommit fram till att jag tror att vi har gjort rätt just för att chocken att börja skolan annars hade varit enorm.
Jo jo. Men hur menar du att bötfällning av barnens föräldrar ska hjälpa? Det är ju det som tråden handlar om.
Mobil är förbjudet i båda mina barns skolor. Det är fritt fram för alla rektorer att besluta om det.
Böter för mobbning. Vi hade en pojk på gränsen till IF i min högstadieklass. Han gjorde vad som helst för att få vara med de populära killarna i klassen, inklusive att säga nåt elakt eller stjäla. Skulle den här pojkens föräldrar bötfällas för att han lurades av betydligt smartare barn som borde vetat bättre?
Vaddå inget alternativ? Det är verkligheten oavsett vad vi tycker om det. Vi kan ju inte låtsas att det är tipptopp och lagstifta utifrån den villfarelsen när verkligheten ser helt annorlunda ut.
Fast tråden handlar ju om böter mot föräldrar vars barn har ogiltig frånvaro. Så länge skolan är så dålig att vissa elever inte klarar av att vara där kan man inte införa en regel om böter. Vi kan inte göra båda samtidigt utan de stora problemen i skolmiljön måste åtgärdas först. Så länge barn där mobbas, utnyttjas, skräms mm är det helt orimligt att straffa de som inte står ut längre.
Killen med IF mobbade ju han också. Vem ska avgöra vilken mobbning som är ok och vilken som inte är det? Ska det finnas en iq-gräns för när en elevs föräldrar inte kan straffas? Hur tänker du dig att den här lagenska utformas på ett rättssäkert sätt? Vilka ska sitta och utreda om ett barn är moget nog att förstå att mobbning är fel? Ska vi sätta domstolar på det eller hur har du tänkt?