Min sambos relation med vår kvinnliga granne

Om min man hade börjat ränna hos kvinnliga grannen när hon var ensam hemma hade jag rytit ifrån rejält, för länge sen.

Jag har sagt att jag måste vara med om han går över till henne. Helst vill jag inte att han ska dit överhuvudtaget, vilket jag också sagt. Jag förstår inte heller grejen med att låna något, när jag lika gärna kan gå och handla, vilket jag också sagt till honom. Dessutom irriterar det mig att hon alltid frågar honom om hjälp, när hon skulle kunna fråga sin egen man, vilket jag också sagt. Jag har tagit upp allt detta flera gånger med honom och han sätter gränser för henne ett tag, men rätt som det är knackar hon återigen på vår dörr. Dessutom tycker min sambo att jag överdriver. 

Jag har sagt att jag måste vara med om han går över till henne.

Jag och min sambo bor granne med en kvinna i vår ålder som lever en partner som är sällan hemma. Under senaste året har min sambo gått över till henne då och då för att låna saker, som tex socker eller någon krydda som saknas hemma och hon har även lånat från oss. 

Med tiden har det dock blivit allt oftare och hon har bett honom hjälpa henne med tex att laga en hylla eller flytta möbler, ibland är han där i trettio minuter. 

Jag har flera gånger sagt att jag kan gå över nästa gång och har börjat handla hem extra av det som brukar saknas, men ändå saknas saker eller så behöver hon hjälp av honom. 

Hur sätter jag gränser på ett sätt så att  han inte upplever att jag anklagar honom, men inte heller avfärdar mig som kontrollerande? 

Varför? Väldigt konstig gräns.

Det finns lite varningssignaler i denna relation med grannen men hon låter mest ensam. Det kan eskalera men att stoppa honom från att låna socker av grannen kommer inte göra någon skillnad.