Når inte vår 13åriga son, vad göra?

Är sonen utredd inom psykiatrin eller hur har begåvningen mätts? 

Har ni någon kontakt med psykiatrin eller socialtjänsten idag? 

Har ni polisanmält hotet? Det är ju annars absolut första steget. 

Att han är arg är inte konstigt. Men ni får nog fortsätta stå på er. Han verkar ha fått helt fel kompiskrets och är, med tanke på vad du skriver, förmodligen lättledd för folk som inte vill honom väl. Men förklara hela tiden varför ni tar de beslut ni tar, att det är för att ni älskar honom och vill att han inte ska råka i trubbel. 

Har han bra kompisar i skolan? Annars är det kanske värt att byta. 

Jag tycker att ni verkar hantera situationen bra. Bara fortsätt. Ha tålamod. Var tydliga. Finns där för honom känslomässigt (jag tror att det är jättebra att du ringer varje dag!). Med barn och tonåringar kan det dröja år innan man får lön för mödan. Så man fortsätter och en dag inser man att det har vänt och går bättre och bättre. 

Jag har inte erfarenhet av det ni är med om men av att ha barn med allvarliga problem. Belöningen i form av förbättring är underbar, men ibland måste man kämpa länge. Vi har haft några riktigt tuffa år men ser nu ljuset i tunneln. Kämpa på och var inte rädda att be folk omkring er om hjälp. It takes a village!