BIM september 2025

Hej!

Jag hoppar också in här. Fick vad jag i alla fall tror är mens igår. Cykeln verkar inte ha blivit helt normal för det gick bara en vecka från det jag tror var ägglossning till mens. Men kanske inte så konstigt att kroppen inte är helt i fas, är ju bara drygt 4 veckor sedan avbrytandet. Jag håller tummarna att det startar om och blir mer som vanligt igen den här rundan. Jag känner igen er andra här i tråden så ni känner säkert igen mig med. Har försökt med syskon till vårat barn i drygt 2 år och har en ofostrig graviditet/MA, ett till MA och ett avbrytande efter kromosomavvikelser i bagaget. Jag önskar oss alla styrka att orka fortsätta kämpa på i den här frustrerande tillvaron! 

Lovve123 - 1/9

Förstår dig! Det är tufft att gå från hopp om att få ett barn till att plötsligt vara tillbaka på ruta 1 igen. Jag har också varit med om samma, tyvärr mer än en gång. Men jag har faktiskt tro på att det blir bra tillslut. Även för dig. Men jag förstår verkligen att det känns tufft att liksom börja om från början. Den där lite naivt positiva inställning som man kan ha från början blir ju liksom spräckt när man behöver gå igenom ett missfall. 

Jag vill dela med mig av något positivt i allt detta. Jag var på besök hos gyn för ett tag sedan som uppföljning efter senaste avbrytandet. Och det var ett positivt möte i flera bemärkelser. Både var det ett väldigt fint och förstående bemötande och utan att behöva slåss för något så fick vi igenom att göra en del utredningar trots att vi egentligen inte uppfyller kriterierna. Jag kommer också få tidigt ultraljud och Nipt från vården nästa gång jag blir gravid. Hon ingav även hopp vilket gjorde att jag gick därifrån delvis stärkt.

Genom allt jag har gått igenom så har jag fått ett väldigt gott bemötande (såklart lite varierande, men aldrig dåligt i alla fall). Vården har även varit väldigt snabba med tider, undersökningar och remisser när det har behövts. Man läser ju ofta om de som har fått dåliga bemötandet vilket såklart är väldigt beklagligt och inte okej, men jag ville i alla fall dela med mig av min ändå väldigt positiva upplevelse av vården. Tänker att det inte alltid får plats här. 
Sen tar ju inte ett bra bemötande bort hur jobbigt det är att genomgå missfall och liknande, men det underlättar ju ändå. 

Och nu verkar även ägglossning vara på g, so here we go, nytt försök!

Förstår din oro! Men man ska ju dock ha en del otur om det ska hända igen, vilket ju uppenbarligen vi har haft, men det behöver ju verkligen inte bli så för dig.
Vid det andra MA:t gjorde jag ett tidigt ultraljud i typ v 8, men inte via offentliga vården. Där såg vi ett hjärta slå. Så missfallet upptäcktes på kub-ultraljudet. Fostret hade då dött i v 11. Däremot i den tredje graviditet som jag hade nu i vår så fick vi tidigt ultraljud via offentliga vården. Det såg ju också bra ut, så det var ju efter kub och moderkaksprov vi fick det resultatet.
Ja det har varit tufft att gå alla dessa veckor och jag kan känna att det känns orättvist. Men man ska komma ihåg att det inte är det vanliga, utan det vanliga är ju att det går bra nästa gång. Och på nåt sätt har jag också det hoppet, att det kommer gå bra nästa gång :) 

Jag håller verkligen tummarna för dig med!

Fint att se dig tillbaka! ☺️ Låter ändå som att din kropp har återhämtat sig snabbt trots allt. Förstår att oron finns där. Är som att hoppa rakt ut på djupt mörkt vatten, så mycket man inte kan kontrollera och veta. Men håller tummarna för en snabbare process den här gången än till ditt första barn! 

Drygt! 
Vad jag har hört så har järnet inget med missfall att göra, men däremot så behövs ju mycket järn vid en eventuell graviditet för att bilda mer blod. Men äter du järntabletter (alltså riktiga, typ Niferex, och inte nåt klent tillskott)? Annars hade jag gått och köpt det på apoteket och börjat knapra så många magen tål. Finns receptfritt men man måste fråga specifikt efter det, för det står aldrig framme i hyllorna. Och hade jag definitivt försökt att bli gravid på nästa ägglossning ;) 

... Och som fortsättning på förra inlägget. 
Jag har själv haft väldigt(!) stora blödningar vid mina missfall och dessutom riklig mens. Jag blev ordinerad två Niferex om dagen efter de missfallen, men har sedan aldrig slutat äta dem även om jag dragit ner till en varannan dag. Men jag har aldrig avvaktat med att försöka på grund av det och heller aldrig blivit avrådd från det. 
Men jag tänker att jag hellre äter extra järn preventivt än att försöka få upp nivåerna när de har hamnat på botten. Dock har jag tur att jag har en tålig mage, för jag har förstått att alla inte fixar att äta dem. 

 

För mig har det inte känts något särskilt innan bim utan det är utebliven mens/positivt test som har avslöjat. Det har tagit iaf en vecka efter bim innan jag har börjat känna mig gravid alls. 

Grattis alla som plussat! ☺️🤩 Så kul!! Känns alltid lite mer positivt när flera lyckas.

Jag har bim på tisdag och tänkte ta test imorgon bitti äl+12. Men hoppet är mycket lågt. En del bruna flytningar redan och en känsla av att mensen kommer närsomhelst... Jaja. 

Som jag misstänkte så var testet negativt imorse. Så nu är jag 100% säker på att mensen kommer idag eller imorgon. Det här var ju första riktiga cykeln efter senaste graviditeten som jag fick avbryta i v 15 och jag har aldrig tidigare plussat på första försöket. Så jag känner mig ändå inte alltför nedslagen. 
Däremot så jäkla otaggad på mer produktionssex. Men men, what to do. 
Ses i oktober tråden ni som fortsätter att kämpa. 

Jag hittade ingen oktobertråd så jag startade en. Här hittar ni den:

www.familjeliv.se/forum/thread/83515980-bim-oktober-2025/1

Skönt att den äntligen är här!! Hoppas verkligen att du får bra hjälp hos gynekologen om några dagar. Du borde ju inte behöva ha det så där! 

Åh jag hoppas så mycket på att det är en graviditet! Det borde få vara eran tur!