Anonym (Närhet) skrev 2025-08-09 01:43:42 följande:
Om det har blivit så pass sällan som du säger, så kanske det skulle kunna vara ett alternativ att kontakta parrådgivning. (Många kommuner har gratis familjerådgivning)
Det jag hör dig säga är att det är hennes mående som gör att det är som det är. så där kanske det är bra att ta hjälp då.
Kanske hon även själv måste få hjälp i någon form, men tänker att en start kan vara att ni tillsammans går och pratar med någon. Förklara för henne att du älskar henne och det ni har, och att du inte vill förlora det, men att du saknar er intimitet.
(Nu vet jag inte hur ni har med närhet, och gos och kramar och sånt. Är det en distans även där eller fungerar det där?)
Tycker det är fint av dig att bara vilja ?fixa till? dig själv för att du inte vill lägga över detta på din partner, men just här tycker jag det är okej att försöka jobba på det, för tycker inte det är något orimligt ?krav?.
Att vilja ha sex med sin partner inte alls konstigt tycker jag. Det är ju just sexet och intimiteten som är skillnaden mellan kärlekspartner gentemot en djup vänskap. Och tror faktiskt också det kan vara viktigt just med sexet, för det är en stor del i att man håller sig nära och connectade med varandra. (om det inte handlar om asexuallitet eller liknand), men ha de tuffa samtalen, om än så bara för att du inte ska behöva ge avkall på för mycket eller behöva trubba av dig själv.
Vet din partner ens om att du tänker i dessa banorn?
Vad tror du din partner tyckt om att du känner så?
Tack för ditt genomtänkta svar!
Jag tror absolut att hon hade behövt prata med någon. Vi har pratat om detta många många många gånger. Och hon säger alltid "jag vet att det är fel på mig etc...'
Jag försöker på nåt sätt säga att det är det inte, utan det är okej att känna så..
Men nu har hon t.ex pluggat hemifrån i ett år och innan det varit föräldraledig i ett år. Stress kan absolut vara en faktor - men här finns det inte på samma sätt som vi haft det tidigare år.
Vi har som sagt haft en större dialog/diskussion om det i alla år i princip... Vi har haft upp/nergångar precis som många andra...
Men ja - jag vill inte avsluta relationen då hon är en fantastisk mamma till våra barna och en fantastisk kvinna i övrigt.
Känns bara som att man får 'offra' sexet helt enkelt.
Men som.du säger så urskiljer det sig inte mycket då från en kompis som är inneboende....klurigt...
