• Anonym (Win)

    Lever vi i bra eller dåliga tider?

    I en annan tråd har en diskussion uppkommit om vi lever i bra eller dåliga tider? Där är den inte en del av trådens ämne så skapar en ny tråd. 

    Vad tycker ni?

    Lever vi i bra eller dåliga tider?

  • Svar på tråden Lever vi i bra eller dåliga tider?
  • Anonym (Merparten)

    De flesta svenskar har relativt god levnadsstandard och oftast råd med ny smartphone var 3:e år. I Sverige har vi därför goda tider fortfarande.

  • Anonym (Win)
    Anonym (Merparten) skrev 2025-08-09 17:49:47 följande:

    De flesta svenskar har relativt god levnadsstandard och oftast råd med ny smartphone var 3:e år. I Sverige har vi därför goda tider fortfarande.


    Ja, det tycker jag med.

    Vi lever i extremt bra tider skulle jag t.o.m. vilja påstå. 

    Det som gör livet svårare att leva nu för tiden är att det finns fler fallgropar som droger, internetspel och dålig mat mycket mer tillgängligt än tidigare. Så om man får dålig stöttning hemifrån från tidig ålder kan det nog vara lätt att hamna i en dålig spiral.
  • Aniiee

    Ska jag jämföra med min mormor igen, eller har FL fått nog av den historien?


    Omae no mono wa watashi no mono, watashi no mono mo watashi no mono
  • Anonym (Win)
    Aniiee skrev 2025-08-09 20:49:49 följande:

    Ska jag jämföra med min mormor igen, eller har FL fått nog av den historien?


    Gör gärna det. Har ej hört
  • Aniiee
    Anonym (Win) skrev 2025-08-09 20:53:32 följande:
    Gör gärna det. Har ej hört
    Ok.

    Min mormor föddes 1916, i ett torp i själva skogsbynet. Hon var ett av 11 syskon, men ca hälften skulle komma efter henne.  Torpet var ungefär 60 kvm stort och ägdes av en lokal bonde som familjen gjorde dagsverken för, på gården och i skogen. Mormor kunde då tjäna 2 öre per arbetsdag, som då var från 6 på morgonen till 18 på kvällen. Som jämförelse kostade en liter skummjölk på den tiden ungefär 20 öre. De vuxna fick förstås mer än 2 öre.

    El och rinnande vatten fanns faktiskt inte ens på torpet den dag det revs 50(?) år senare. Det var i vägen för en plannerad motorväg.

    Min mormor gick i skolan. Skolan låg en mil bort. Bara att knata, sommar som vinter, från sju års ålder. Hon fick gå i skolan till och med 4an. Skolan var egentligen obligatorsk till och med sexan för både pojkar och flickor då, men ute på landet var det inte så nogräknat. Kunde de räkna, läsa och skriva hjälpligt och kunde sin katekes sparkades många flickor ut redan efter fyran. Ingen kontrollerade sånt. Det var viktigare att flickorna var hemma och hjälpte till med småsyskon och lärde sig sköta hushåll. 

    På tal om syskon, så hade min mormor en syster. När systern var 3 år upptäkte hon en flaska tvättlut på en tvättdag. Den luktade säkert gott, och ungen hällde i sig innehållet. I tre dagar försökte de hjälpa henne medan hon i princip brann upp inifrån. Hon fick äta smör och dricka grädde för att hoppas lindra. Senare fick en yngre syster hennes namn.

    Ett annat syskon min mormor hade var en äldre bror. Han var döv och lärde sig aldrig heller prata, vanligt på den tiden och ofta betecknat som dövstum även om de inte var det. Han och mormor hade plats på en herrgård från mormor var 12. Når de gick mellan föräldrahemmet och herrgården en gång i veckan fick de på tågspåret, det var närmaste vägen. Tågen gick ju som, ja, tågen, några gånger om dagen kanske och alltid på utsatt tid. Utom DEN gången. Mormors bror hörde aldrig tåget, som var försenat, och blev överkörd. Han var 16 år.

    När min mormor var 14 fick hon tuberkulos. De hade ju kommit till en punkt i vårdhistorien då de ville samla upp alla tuberkulospatienter för att få kontroll på smittan, så hon skickades till ett sanatorium. Där låg barn så små som 3 år, som inte fick träffa sina föräldrar på månader. Barn som inte ville äta och inte ville ta mediciner och inte ville sova och inte ville leka. Med "ville" i citationstecken. Som ofta straffades för det. Här är dock var livet vände för min mormor. Hon hade nämligen vansinnigt god hand med barnen. Så pass bra att sanatoriet helt enkelt sa "stanna och bli sjuksköterska, du får lön under tiden du går på seminariet."

    Och då har vi inte ens tagit med allt som hände i Sverige och världen på 1910- och 20-talen.Brinnande världskrig, lågkonjuktur, fortsatta klass- och arbetarkamper, och fan och hans moster. Ungefär som nu, alltså. Fast annorlunda.
    Omae no mono wa watashi no mono, watashi no mono mo watashi no mono
  • Anonym (Win)
    Aniiee skrev 2025-08-09 21:42:51 följande:
    Ok.

    Min mormor föddes 1916, i ett torp i själva skogsbynet. Hon var ett av 11 syskon, men ca hälften skulle komma efter henne.  Torpet var ungefär 60 kvm stort och ägdes av en lokal bonde som familjen gjorde dagsverken för, på gården och i skogen. Mormor kunde då tjäna 2 öre per arbetsdag, som då var från 6 på morgonen till 18 på kvällen. Som jämförelse kostade en liter skummjölk på den tiden ungefär 20 öre. De vuxna fick förstås mer än 2 öre.

    El och rinnande vatten fanns faktiskt inte ens på torpet den dag det revs 50(?) år senare. Det var i vägen för en plannerad motorväg.

    Min mormor gick i skolan. Skolan låg en mil bort. Bara att knata, sommar som vinter, från sju års ålder. Hon fick gå i skolan till och med 4an. Skolan var egentligen obligatorsk till och med sexan för både pojkar och flickor då, men ute på landet var det inte så nogräknat. Kunde de räkna, läsa och skriva hjälpligt och kunde sin katekes sparkades många flickor ut redan efter fyran. Ingen kontrollerade sånt. Det var viktigare att flickorna var hemma och hjälpte till med småsyskon och lärde sig sköta hushåll. 

    På tal om syskon, så hade min mormor en syster. När systern var 3 år upptäkte hon en flaska tvättlut på en tvättdag. Den luktade säkert gott, och ungen hällde i sig innehållet. I tre dagar försökte de hjälpa henne medan hon i princip brann upp inifrån. Hon fick äta smör och dricka grädde för att hoppas lindra. Senare fick en yngre syster hennes namn.

    Ett annat syskon min mormor hade var en äldre bror. Han var döv och lärde sig aldrig heller prata, vanligt på den tiden och ofta betecknat som dövstum även om de inte var det. Han och mormor hade plats på en herrgård från mormor var 12. Når de gick mellan föräldrahemmet och herrgården en gång i veckan fick de på tågspåret, det var närmaste vägen. Tågen gick ju som, ja, tågen, några gånger om dagen kanske och alltid på utsatt tid. Utom DEN gången. Mormors bror hörde aldrig tåget, som var försenat, och blev överkörd. Han var 16 år.

    När min mormor var 14 fick hon tuberkulos. De hade ju kommit till en punkt i vårdhistorien då de ville samla upp alla tuberkulospatienter för att få kontroll på smittan, så hon skickades till ett sanatorium. Där låg barn så små som 3 år, som inte fick träffa sina föräldrar på månader. Barn som inte ville äta och inte ville ta mediciner och inte ville sova och inte ville leka. Med "ville" i citationstecken. Som ofta straffades för det. Här är dock var livet vände för min mormor. Hon hade nämligen vansinnigt god hand med barnen. Så pass bra att sanatoriet helt enkelt sa "stanna och bli sjuksköterska, du får lön under tiden du går på seminariet."

    Och då har vi inte ens tagit med allt som hände i Sverige och världen på 1910- och 20-talen.Brinnande världskrig, lågkonjuktur, fortsatta klass- och arbetarkamper, och fan och hans moster. Ungefär som nu, alltså. Fast annorlunda.
    Tack för perspektivet! Då kan man ha i åtanke att din mormor hade det betydligt bättre än de som levde 100 år före henne. För att inte tala om ännu längre tillbaka i tiden.
  • Aniiee
    Anonym (Win) skrev 2025-08-09 22:03:13 följande:
    Tack för perspektivet! Då kan man ha i åtanke att din mormor hade det betydligt bättre än de som levde 100 år före henne. För att inte tala om ännu längre tillbaka i tiden.
    Nja, skillnaderna mellan fattiga på landsbyggden 1920 och fattiga på landsbyggden 1520 är faktiskt inte särskilt stor. Det har hänt mycket, mycket MYCKET mer de senaste 100 åren än det gjorde de föregående 1000. Den största skillnaden var faktiskt att min mormor fick gå alls i skolan. 
    Omae no mono wa watashi no mono, watashi no mono mo watashi no mono
  • Anonym (Abc)

    Vi lever i goda tider. 
    Fattigdom och svält är mindre förekommande än någonsin.
    Krigen är färre.
    Barnadödligheten lägre än någonsin.

    Sen finns det utmaningar som tidigare generationer inte haft.
    Klimatet
    Artificiell intelligens
    Sociala medier
    Antibiotikaresistens.


    Men dessa utmaningar går inte jämföra med missväxt, slaveri och allt annat elände som jag inte kommer på nu.

  • Anonym (Win)
    Anonym (Abc) skrev 2025-08-10 06:26:38 följande:

    Vi lever i goda tider. 
    Fattigdom och svält är mindre förekommande än någonsin.
    Krigen är färre.
    Barnadödligheten lägre än någonsin.

    Sen finns det utmaningar som tidigare generationer inte haft.
    Klimatet
    Artificiell intelligens
    Sociala medier
    Antibiotikaresistens.


    Men dessa utmaningar går inte jämföra med missväxt, slaveri och allt annat elände som jag inte kommer på nu.


    Klimatet är en ickefråga här uppe för oss i norr. Enligt FN kommer det svenska klimatet troligtvis att förbättras. Vi kommer att få mer turism och attraktiviteten för landet kommer att öka. Sen ska vi minska ner ändå av solidaritet men där stannar det. 

    AI är framförallt en hjälp och en tillgång.

    Sociala medier är framförallt även det en tillgång.

    Resistenta bakterier eller inte. Sjukvården och möjligheterna till ett långt och friskt liv vi har idag har aldrig varit bättre.
  • Anonym (Marco)
    Anonym (Merparten) skrev 2025-08-09 17:49:47 följande:

    De flesta svenskar har relativt god levnadsstandard och oftast råd med ny smartphone var 3:e år. I Sverige har vi därför goda tider fortfarande.


     
    Har vi? Vad säger du om bottenskiktet av hela EU vad kommer till ekonomi och tillväxt. Inflation som ständigt ökar. Att EU rapport visar på att inkomstsklyftorna ökar snabbast i Sverige av hela Europa.

    Fol förnekar mycket i det här landet. Det är uppenbart. Antar att det är folk som bor i rika områden och inte det så mycket överlag. Dom har det däremot oförskämt bra. Tack vare denna regering och stora skattesänkningar.

    Vi offrar dessutom våra egna medborgare, som är födda i landet. Arbetslösa och sjuka som riskerar att bli hemlösa tack vare nys försämrade regler i bl a akassan och aktivitetsstöd. Men kan skänka miljarder till SIDA och länder utomlands. Det rimliga enligt min mening är väl ändå att man ser till sina egna medborgare och land först.

    Ibland undrar man om folk är lite dumma i huvudet i alla fall.

    Sen kan man säkert dra en historia om sin mormor på 1800--talet. Men hon riskerade inte att bli hemlös eller utan mat i alla fall. Det borde ju ställa saker på spetsen.

    Folk intalar sig det dom behöver, många klarar inte av det psykiskt som någon nämnde i en annan tråd. Men förnekelse kan bli en redig käftsmäll i framtiden. 
Svar på tråden Lever vi i bra eller dåliga tider?