Eran inställning till försäljning till föreningar och klasser

Jag vet inte om det vore genomförbart, rent praktiskt. Många är rätt uppbokade på helgerna med saker som inte kan flyttas till annat datum. Men jag gillar idén att utföra mer vettiga jobb än att sälja prylar till överpris till snälla släktingar som egentligen inte vill ha dem.

Tror inte heller det är genomförbart, folk har saker för sig och olika förutsättningar att ställa upp på liknande saker. Folk är inte heller beredda att betala så mycket för dessa mindre uppgifter och ansträngningen att ha två extra personer hemma hos sig.

En bra ide, men svår att genomföra. Ofta ligger matcher på helger, många föräldrar som jobbar inom ex värden, handeln jobbar helger och är en släkting villig att betala för tjänsten? Sen tror jag att det är svårt att få in lika mycket, dotterns klass fick in 15 000 på en omgångs försäljning (50 elever), att var elev drar in i snitt 3000 ser jag som svårt.
Men du har en poäng i att lära barnen att jobba för att få det de vill ha!

Den tiden på lördagsmorgonen/förmiddagen vill jag bara vara ifred.
Så nej, jag hade inte "köpt" era tjänster.

Här i stan sålde ungdomar frallor ett tag, man fick prenumerera på x antal frallor som hängdes på dörrhandtaget lördag morgon.
Det var toppen.

Kanske en idé?

Nu tror jag att du råkade få med en nolla för mycket. :)
15 000/50 = 300

Bra idé men kanske inte så genomförbar. Vi har 2 barn.aktiva inom idrott och annan verksamhet så är inte lördagen uppbokad så är söndagen det eller allra helst ett barn åt varje håll båda dagarna.

Men jag har tänkt lite samma tanke fast engångshändelse. Typ låt lager/klassen göra en insats en dag. Lite som operation dagsverke fungerar. Alla får jobba en dag, helst 2 eller 3 ihop hos någon ett par timmar och pengen går till laget/gruppen. Att man ska jobba ihop är för att det ska bli en laginsats och ingen ska köpas ut. 

Men annars är jag fullt allergisk mot allt som ska säljas. Bor i ett villaområde där 2 idrotter är stora och 2 skolor finns. Det rullar på med kakor, salami och allsköns skit. Och dyrt är det! Få utanför familjen köper kakor för 75 kr när det är billigare i affären. 

Jag minns när jag jag var i den åldern, då hade vi i laget nåt litet lottspel vi sålde för ett par kronor med högsta vinsten 50 eller 100 kronor. Det gick hem, ingen behövde köpa saker som lades på hyllan eller inte åts upp.  Tyvärr misstänker jag att lotterilagen satte stopp för detta men ändå. 

Hellre billigt så folk köper än dyrt och man får sålt dåligt/inger alls. 

Min erfarenhet är att det enda föräldrarna tycker är värre än att sälja kakor är att behöva jobba på sin fritid. Om din dotter är 12 år borde hon kunna åka runt till dessa människor själv. Jag undrar också hur barn vars släktingar inte har råd ska göra. 

Haha, så kan det gå när man är lite för snabb... Tack 

Jag hade varken velat göra det eller betala för det, men tanken är god, kanske kan fungera ute i byarna på landet men svårare i stan

Det där med frallor gjorde jag själv för att samla pengar, väldigt uppskattat och när klassresan var gjord så undrade grannarna om vi inte ska iväg snart igen ;)

I två olika aktiviteter som barnen går på så har man kunnat "köpa sig ur lotteriet" i bägge föreningarna så var det några föräldrar som själva tog initiativet "jag hatar allt vad sälja heter, kan jag betala in klumpsumman för säljmålet istället" vid nästa tillfälle så fanns det som alternativ, vill man inte vara med att sälja alls kan man betala 400kr eller vad det nu var, om man valde att ändå försöka sälja och inte uppnådde målet så behövde man såklart inte betala någon mellanskillnad utan det var ett alternativ för att "slippa" helt

Tack så mycket för alla åsikter 

Jag håller med om att många antagligen framför allt ser detta som en negativ grej, ett jobb som ska utföras när man vill prioritera annat (eller kanske jobbar på helger). Min förhoppning är ju att folk ska tänka en vända till kring det och se dom långsiktiga fördelarna med erfarenheten och relationerna.  ...men det kanske är naivt att tro att särskilt många nappar på det.

Kul idé med frallor :)

Ja, en idé är att göra det mer som ett engångstillfälle som operation dagsverke. Det är förstås lättare att genomföra, men ger å andra sidan inte regelbundna intäkter.

Jag känner också att släktingar och andra människor ibland köper på sej saker dom inte behöver eftersom det kan vara svårt att säga nej till t ex ett barnbarn som kommer och frågar. Jag tänker då att det är bättre att komma bort från slöseriet med kakor, korvar och prylar som köparen egentligen inte vill ha.

Alternativet "att köpa sej fri" finns i vissa föreningar och är alltid ett hett samtalsämne. Det kan ses som en klassfråga om rika föräldrar har råd att köpa sej fria, medan föräldrar som har det knapert inte har något annat val än att ge sej ut och försöka sälja produkterna.

Och ja, det kanske skulle funka bättre på landsbygden än i städer.

Det jag uppskattar mest är ledig tid för det har jag alldeles för lite av pga arbete, hus, barn och deras aktiviteter just. Vill verkligen inte ha mer arbete Eller mer uppbokningar.  Möjligen att jag skulle kunna sponsra något lag genom att betala för att de rensar ogräs eller något. Skulle inte släppa mina egna barn hem till främlingar dock.

Bra ide men kanske svårt att genomföra.

Min systers fotbollsklubb brukade rensa sten från åkrarna åt olika bönder en gång om året. Ingen aning om hur mycket de fick in på det eller hur bra det blev, men det var slitigt som f-n. Det var på 80-talet så det kan hända att reglerna för barnarbete har stramats in sen dess. 

För att svara på ursprungsfrågan, NEJ jag vill inte binda upp en helg i månaden åt att utföra hushållsnära tjänster åt andra. Jag har nog med min egen skit. 

Jag skulle kunna tänka mig att ställa upp om det var något som hände en gång om året, typ en "bytardag" för utrustning där klubben tar en liten procent av priset. Under förutsättning att det var den enda insatsen som krävdes. Vårt barn har sålt strumpor till sin klubb, och de hade rimligt pris så det var OK, men överprisat toapapper och liknande vägar jag. För att inte tala om de %%?£¢£?%% bingolotterna. De fick mig att sluta på en sport jag höll på med ett tag. 

Allt sånt där ger både mig och mitt barn huvudvärk. Vi har som tur är sluppit det. En idrottsförening han var med i skötte lokalerna genom att föräldrar städade, klippte gräs etc efter schema. Jag föredrar helt klart ett sånt upplägg framför att man ska försöka pådyvla folk en massa. Allt sånt bygger på att familjerna har stora nätverk. Vi som inte har det kan inte lösa det. 

Vet inte hur det är nu men när bingolotterna kom till "allmänheten" under 90- talet var det guld värt, framförallt för småklubbarna. Tack vare det kunde vi åka på tävlingar, läger och även bidra till bättre utrustning i klubben (ingen lagidrott om någon undrade). Dock var det ju inte våra föräldrar som sålde utan vi ungdomar från ca 14 år och uppåt. 

(Med att bingolotto kom till allmänheten var ju att det började lokalt i lokala tv- kanalen i Göteborg först).

Men problemet idag är nog att föräldrar förväntas ställa upp och sälja. När vi gjorde det var det i huvudsak vi barn/ungdomar. Föräldrarna hade kanske 1-2 åtagande per termin om man inte var tränare förstås. Jag har paketerat kuvert med mitt gamla lag, inventerat, sålt lotter med mera. 

Det är ungdomarna som ska jobba för det de vill ha. Som förälder ska man ta saker som inte barnen kan/bör göra. 

I de åldrarna tycker jag att det är mer ok. Gymnasieungdomar klarar ju i betydligt högre grad att sköta sånt på egen hand än mellanstadiebarn.