En bekant har hastigt avlidit och lämnat man och små barn efter sig. Det är inte aktuellt att "bara finnas där och lyssna", vi är många och vi vill visa vår sorg och deltagande på ett mer konkret sätt. Vad skulle kunna "hjälpa" familjen i den här svåra stunden? Blommor, insamling till forskning för sjukdomen ifråga, presentkort så familjen kan göra något?
Matlådor!
En bekant har hastigt avlidit och lämnat man och små barn efter sig. Det är inte aktuellt att "bara finnas där och lyssna", vi är många och vi vill visa vår sorg och deltagande på ett mer konkret sätt. Vad skulle kunna "hjälpa" familjen i den här svåra stunden? Blommor, insamling till forskning för sjukdomen ifråga, presentkort så familjen kan göra något?
Är det nyligen? I så fall kan en del praktiska saker vara mycket välkommet, komma förbi med middag, klippa gräs, skjutsa barn till dagis/skola
Även på sikt kan en del sånt vara välkommet. Ta barnen på en utflykt, Bjud hem på fika.
Eller samordna något, någon är barnvakt samtidigt som en annan går på konsert/fotboll med pappan
Ja du, att ge pengar till Cancerforskning ger ju inte tröst till henne, däremot känns det ju skönt för er.
Tröstar blommor? Nja, det är väl mest ett enkelt sätt att visa att man finns utan att behöva lägga så mkt tid på den sörjande.
Är ni många och dessutom bara bekanta så tycker jag ni ska vänta något, tills det värsta lagt sig. De vill nog inte göra något kul just nu.
Däremot vet jag en familj som berättade att efter den första tiden blev det så tomt. När folk ringt och beklagat, skickat blommor och begravningar var över, ja då blev det bara tyst.
Där kan ni göra en insats.
Vi har haft en liknande situation och så här några år kan jag säga att det var handfast och resolut stöd som behövdes. Vänner gjorde själva en planering där de roterade, någon var alltid hos oss vilket var tacksamt.
Det blir inte så stor belastning för var och en heller om man behöver komma var åttonde dag och alla känner att de är med och "gör något".
Ställ inte frågan om vad man behöver, det har man ingen aning om och de flesta av oss har svårt att be om hjälp på det sättet.
Utan säg i så fall, jag kommer förbi dig vid 15 så åker vi till ICA och handlar. Eller jag kommer ikväll och fixar middag och städar huset. Så. Punkt.
Och sen just om man samordnar, så behöver inte grannen, jobbarkompisen OCH svärmor dyka upp med mat samma kväll.
Gärna ihållande de första månaderna. Så har vi också gjort, glesat ut så att sällskapet/maten eller vad det nu är inte behöver vara varje dag utan kanske två kvällar i veckan.
Stor ödmjukhet också. Ibland vill man bara gråta, älta och prata. Andra dagar orkar man inte. Men man vill ändå gärna få frågan, i alla fall jag. Så kunde jag utifrån dagsform avgöra om jag orkade, ville.
Vi har haft en liknande situation och så här några år kan jag säga att det var handfast och resolut stöd som behövdes. Vänner gjorde själva en planering där de roterade, någon var alltid hos oss vilket var tacksamt.
Det blir inte så stor belastning för var och en heller om man behöver komma var åttonde dag och alla känner att de är med och "gör något".
Ställ inte frågan om vad man behöver, det har man ingen aning om och de flesta av oss har svårt att be om hjälp på det sättet.
Utan säg i så fall, jag kommer förbi dig vid 15 så åker vi till ICA och handlar. Eller jag kommer ikväll och fixar middag och städar huset. Så. Punkt.
Och sen just om man samordnar, så behöver inte grannen, jobbarkompisen OCH svärmor dyka upp med mat samma kväll.
Gärna ihållande de första månaderna. Så har vi också gjort, glesat ut så att sällskapet/maten eller vad det nu är inte behöver vara varje dag utan kanske två kvällar i veckan.
Stor ödmjukhet också. Ibland vill man bara gråta, älta och prata. Andra dagar orkar man inte. Men man vill ändå gärna få frågan, i alla fall jag. Så kunde jag utifrån dagsform avgöra om jag orkade, ville.
Jättebra förslag. Vi som har den typ av relation med dem hjälper till med barnen, barnvakt, skjutsar etc. Dock inte så nära att vi kan vara samtalsstöd. Men de flesta är mer ytligt bekanta men vill ändå visa sitt deltagande. "Konkret" är nog fel ordval, något som bygger på att vi samlar in pengar handlar just denna fråga om. Såklart är det till viss del av egoistiska skäl men därav frågan om det finns något som på nåt sätt kan kännas bra för familjen att få.
Jättebra förslag. Vi som har den typ av relation med dem hjälper till med barnen, barnvakt, skjutsar etc. Dock inte så nära att vi kan vara samtalsstöd. Men de flesta är mer ytligt bekanta men vill ändå visa sitt deltagande. "Konkret" är nog fel ordval, något som bygger på att vi samlar in pengar handlar just denna fråga om. Såklart är det till viss del av egoistiska skäl men därav frågan om det finns något som på nåt sätt kan kännas bra för familjen att få.
I så fall avlastning med barnen. De lever i nuet på ett annat sätt och behöver se annat än ledsna människor. Det ger även de vuxna tid till praktiska göromål.
Men ha även koll på hur mkt hjälp familjen redan har. Det kan bli övermäktigt med alla som vill ställa upp.
Jättebra förslag. Vi som har den typ av relation med dem hjälper till med barnen, barnvakt, skjutsar etc. Dock inte så nära att vi kan vara samtalsstöd. Men de flesta är mer ytligt bekanta men vill ändå visa sitt deltagande. "Konkret" är nog fel ordval, något som bygger på att vi samlar in pengar handlar just denna fråga om. Såklart är det till viss del av egoistiska skäl men därav frågan om det finns något som på nåt sätt kan kännas bra för familjen att få.
FAST det finns väl människor som är närmare än ?bekanta?? var jag i akut sorg så ville jag bara ha mina ALLRA närmaste i min sfär!