Hur gör ni andra vid husköp?

Ja, det är nog ganska vanligt med skuldbrev när det skiljer så mkt. Bättre att ha det på papper innan. 

Ja, skulle absolut skrivit ett skuldebrev. Vi gjorde det när sambon gick in med extra kontantinsats. Vi äger 50/50 och betalar lika mycket varje månad Dock. 

Glöm inte samboavtalet! 

Vi hade rätt olika ekonomiska förutsättningar när vi köpte huset, mera lika nu. Vi sket i allt sånt som papper, äktenskapsförord mm.

Vi gorde inte det. Sedan gifte vi oss utan äktenskapsförord ett halvår senare. Vi planerar att leva tillsammans livet ut och vill ha det ekonomiskt jämställt. 

I min familj och bland mina vänner är det ingen som har skrivit skuldebrev eller äktenskapsförord.

Tror du inte alla gör det, men ändå så misslyckas nästan hälften. Men det är generöst av den som gått in med mkt mer att efterskänka de pengarna till sitt ex.

Men att använda "vi planerar att hålla ihop resten av livet" som ett argument för att inte se om sitt egen ekonomi är naivt. Då har man inte tänkt till. Då är det bättre att skriva att man inte bryr sig om pengar och att även en eventuellt otrogen partner ska ha rätt att få mina pengar. 

Mer eller mindre. Många ser inte löften som livslånga nuförtiden. Jag är mer konservativ och kommer verkligen att kämpa för vårt äktenskap i nöd och lust. 

Har tänkt på saken i många varv. Tycker att det är mer jämställt och rättvist att äga hälften av tillgångarna.

Det ena utesluter inte det andra. Man kan leva jämställt och ha allt tillsammans fast man har äktenskapsförord. Det träder ju bara i kraft om det blir skilsmässa, det påverkar inte hur ni lever och vad ni gör med pengarna så länge ni är tillsammans.

Sedan är ni två. Du kan bara ta ansvar för dig själv. Vad din man gör kan du inte styra över. 

Det är ju ett ekonomiskt övertag att få det mesta av huset/tillgångar vid en ev separation. Inte jämställt eller rättvist att leva i den vetskapen, tycker jag. Vi är en enhet och om vi ändå skulle skilja oss så har båda samma förusättningar.

Nä, så är det ju. Men jag väljer att tro att det han säger om sig själv är sant. 

Tänker också så. Såklart planerar vi, liksom nästan alla som gifter sig/flyttar ihop, att hålla ihop resten av livet, men av någon anledning förekommer separationer och det vore naivt att tänka att det aldrig någonsin kan hända oss.

Vi vill att det ska vara jämställt mellan oss, men vi kommer inte ifrån vårt utgångsläge som är att jag kommer gå in med miljoner medan sambon med några 100k (hade det varit lite mindre skillnad hade jag inte heller brytt mig om att skriva papper på det, men nu när det är miljoner i skillnad så tycker vi båda två att det är viktigt). Därför funderar vi över detta med skuldebrev och äga lika, alternativt äga olika mycket av huset. Vi kommer kontakta en jurist att diskutera med, men ville först höra hur andra har gjort och kanske få höra något nytt som vi inte tänkt på innan   

Håller med. 

Sedan kan man, om man vill, riva det. Efter 20 år och barn och renoveringar mm så har kanske det ekonomiska läget jämnats ut. 

En viktig aspekt att tänka på är om någon av er dör. Har ni barn, speceillt särkullsbarn kan det bli kompicerat

Ja, är man bara sambos är det viktigt med testamente, eftersom man inte ärver varandra.

Håller med.

Jag tycker absolut att ni ska äga 50% var av huset. 

Jag tycker skuldebrev är en bra lösning, då får man ett jämställt ägande men är skyddad att få tillbaka det man gick in med om man separerar. 

Vi skrev skuldebrev på insatsen, det borde egentligen strukits sen länge då jag tjänar 45 000 mer än sambon i månaden och har "betalat igen" det sen länge.

Men det var ett förskott på arv ish så det är väl hennes pappa som vill ha igen pengarna om vi delar på oss. Sen får ju hon dom ändå i slutänden men..

Jag tycker att du TS ska fundera över vad som känns schyst den dagen ni ev skulle separera. Känns det vettigt då att 50% av värdeökningen som skett går till den andra trots att du finansierat investeringarna som sannolikt lett till värdeökningarna? Eller åt andra hållet, om t ex du skulle stå för 75% ägande och partnern 25% skulle vänt ändå känna att det är bådas hus till lika stor del i vardagen? Vad händer isf om förutsättningarna förändras i framtiden och du inte längre  stå för den största delen?