Hur hantera gamla misstag

Nej. Tror faktiskt det bara är något du inbillar dig. Om du själv har kommit till insikt och är en bättre människa nu, så bry dig inte om vad andra tycker. Du behöver väl inte vara gillad av alla? Du betyder nog noll för dom, så varför betyder dom något för dig?

Eller så har du inte kommit över hur du var då. Nu har du ju skrivit väldigt lite information, men om det fortfarande söker dig så måste du betett dig riktigt illa. Och ja, då sitter det kanske kvar hos andra, precis som det gör hos dig. 

Nej jag betydde mig inte väldigt illa, värsta var väl att jag kunde bli väldigt kort mot kunder om det var väldigt stressigt. 

Varning för duktig flicka syndromet, det kan leda till utbrändhet. Slå bort tankarna bara, spendera inte energi på något såonödigt.

Varför har du då inte släppt det? Och varför tror du att andra kommer ihåg det?

Jag vet inte, jag tänker inte på det så ofta, är främst om jag ser den ena chefen jag hade. Hade flera chefer under de åren, hälften gilla mig, hälften inte skulle jag väl säga. Jag kan alltså få såna här känslor över andra minnen också där jag känner att jag varit pinsam eller gjort bort mig som ung.
Känns genant att folk jag stöter på idag som inte känner mig nu, eller egentligen då heller sett mig vara otrevlig. Är inte alls en sådan person egentligen men jag fixade inte stressen i den åldern. Hade också problem med ångest.

Jag kan relatera. Inte just till jobbet men att tänka tillbaka och känna pinsamhet och att det är jobbigt att tänka på vissa minnen och hur jag har uppträtt eller bara varit. Jag har ingen hjälp att ge men du är inte ensam.

För mig ligger det nog mycket i ångesten att jag tror mig veta att folk inte tycker om mig och tycker att jag är konstig. Det är så ytterst sällan jag har känt mig omtyckt att jag tror det skapar stor ångest i mig. Känner du igen dig i såna tankar? 

Alla måste inte gilla dig. Även om några har negativa minnen av dig påverkar inte det de relationer som betyder något för dig idag. Skit i vad de tycker! 

Jo men precis såna infall kan jag få från ingenstans. Något jag sagt eller gjort. Kan känna jag var rätt pantad som ung i hur jag resonerade och uttryckte mig.

Jag brukar vara väl omtyckt på arbetsplatsen och har lätt för att knyta kontakter med människor. Antar det är därför jag stör mig när jag ser den där chefen med dömande blick även om det är väldigt sällan vi stöter på varandra. Och någonstans säger det ju mer om henne. Detta är liksom 10 år sen. Men kanske är man tidlös på så sätt att folk tänker att man är som man var även om man var ung.