Vantrivs otroligt på jobbet :(

Anonym (Floyd) · 2025-08-13T08:52:19+02:00

Jag började jobba igen i slutet av januari efter cirka 8 månaders föräldraledighet, och jag hade som mål att inte behöva gå tillbaka till samma arbetsplats när jag väl skulle börja jobba igen, men så blev det inte då jag inte hittade några nya jobb. I november blev jag inkallad på ett möte med min chef för att prata om min roll och hur jag och företaget såg på min framtid. Vi pratade om vad jag ville göra mer och mindre av och så vidare. När jag kom tillbaka i januari så fick jag lite nya uppdrag och uppgifter, men jag kände fortfarande inte att jag ville vara kvar på det stället. På många sätt en bra arbetsplats ? bra betalt, frihet under ansvar och promenadavstånd och aldrig några konstigheter med VAB eller flexa någon halvtimme här och var, men jag kände mig färdig. När jag jobbat två veckor blev jag uppsagd på grund av omorganisation (de skulle ta in några seniora personer, varpå min och en annan persons roller blev överflödiga) och därtill arbetsbrist. Jag gick hem och började toksöka nya jobb och lyckades landa ett jobb efter många avslag eller inga återkopplingar alls. Men, det jag jobbet jag fick var jag inte helt övertygad om och jag känner fortfarande samma. Det är i grund och botten en liknande tjänst, bara kontor och stillasittande, vilket var det jag egentligen hade tröttnat på, men bättre än alternativet att vara arbetslös. Nu har jag dessutom gått ner i lön, har adderat två timmar pendling om dagen, ingen flexibilitet och ingen frihet alls. Har vaknat med en klump i magen varje morgon sedan i april och får egentligen inte alls mycket gjort på nya jobbet då jag hela tiden går med känslan att jag ?vill bort? och därför har svårt att engagera mig fullt ut. Jag känner mig dålig och bortskämd när jag vet hur många har det med att komma in på arbetsmarknaden. Finns många som hade slåtts med näbbar och klor för att få det här jobbet, men jag vantrivs och har bara dåligt samvete mot mina barn. Jag får liksom släpa upp min son (2 år) klockan 05.30, hänga på låset på förskolan kl 06, lämna ett barn som har panik (han har gråtit varje lämning sedan i februari), stressa till jobbet som börjar prick kl 7, rusa hemåt för att hämta vid 17. Sedan stressa i oss mat och natta honom vid 18. För att inte tala om de större barnen vars aktiviteter och läxor som knappt hinns med. Frugan jobbar väldigt oregelbundna tider så när det passar så delar vi ju givetvis på allt, men hon går väl med liknande känslor som jag. Stress över att inte riktigt trivas på jobbet och att aldrig vara tillräcklig. Jag när en dröm om att ha ett friare jobb där man får vara aktiv på ett annat sätt, men har ingen erfarenhet eller utbildning inom sådana yrken så det är svårt att få in en fot. Att sätta sig i skolbänken är inget alternativ än på ett år. Jag hade gärna jobbat med typ fastighetsskötsel, fastighetsförvaltning eller hantverkare av något slag, men ekonomin tillåter inte att bli lärling eller student, tyvärr. Det är också väldigt svårt att hitta jobb i min (mindre) stad då det (näst intill) enda som ligger ute är inom vård och omsorg, vilket jag inte har kvalifikationer för.

Forum Känsliga rummet Övrigt

Inlägg från: Anonym (K) |Visa alla inlägg

Anonym (K)

Wed 13 Aug 2025 23:44
20 svar

Återställ Anmäl

Vantrivs otroligt på jobbet :(

Varför går du och frun inte ner i tid? Jag som ensamstående med två barn har gått ner till 85 procent, just för att korta ner dagarna på förskolan. Får också hjälp med lämning av min mamma, så yngsta barnet börjar kl 9 istället för 7. Jag är inte rik precis, men känns ändå bra att yngsta slipper strssen på morgonen åtminstone. Har ni någon avlastning omkring er?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vantrivs otroligt på jobbet :(

Vantrivs otroligt på jobbet :(

INNEHÅLL