Hur gamla är barnen? Har ni gemensamma?
Beroende på barnens ålder har ni rätt till familjestöd och du har rätt till stöd som bonusförälder.
Är själv bonusförälder med gemensamma barn, ingen kan förstå eller hjälpa en om man själv inte varit i vår sits. Den må va självvald men inte fan trodde man det skulle kosta så mycket av ens glädje och välmående.
Föreslå att ni går iväg och pratar, hon för sig, du själv och båda tillsammans. Det har jag fått göra med min man för det är antingen hjälp utifrån där en objektiv individ får vara med och hjälpa och bedöma eller att jag flyttar då jag inte fixar veckorna hans barn är här. Det är dock av andra anledningar än vad du har men här behöver jag få en opartisk individ att öppna upp hans ögon för problem och situationer som kräver förbättring.
Jag tar inget ansvar för hans barn, är också två stycken 5-10 år, jag lagar mat ibland om jag känner för det då jag går hemma med bebis. Men aldrig att jag skjutsar till och från skolan, är hemma med dom så han kan åka iväg osv. Detta är på pappans intiativ och inte jag som vägrar, han sa det redan när vi träffades och håller fast vid det innan andra som inte varit i vår sits hoppar på mig. Där emot tar jag 80% av allt ansvar för våra gemensamma som är 2 under 2 år vilket inte bekommer mig. Ett av hans barn har fått adhd/autism diagnos och det andra barnet har till 99% det också.
Så hos oss är problemet att kraven på barnen från pappas sida är lite väl höga och konflikter uppstår av den anledningen. Vilket i sin tur gör att mina krav på min man att sänka ribban och låta barnen vara barn framkallar konflikter mellan oss.
Upplever samma känslor som du gör gällande familjedynamiken, den finns liksom inte där. Jag känner ingen som helst anknytning till hans barn heller.