Barnen bråkar varje gång vi åker iväg nånstans! Blir galen

Gör klart förutsättningarna för barnen innan
Acceptera saker och ting som de är
Sänk förväntningarna

Jag är absolut inte pessimist, långt ifrån. Men jag har landat i att om jag inte förväntar mig något så kommer jag med 99% säkerhet inte heller bli besviken. Det är som det är. 

Det du beskriver låter som en klassisk krock mellan olika temperament i samma utrymme under stress. Om vi tänker oss barnen i termer av personlighetstyper kan vi tänka att 3-åringen kanske är väldigt spontan och driven av känsla (typ ENFP eller ESFP), medan 7-åringen redan börjar visa tecken på att vilja ha struktur och kontroll (ISTJ eller ESTJ). När dessa två personligheter tvingas dela samma lilla utrymme, med samma mål men olika regler för hur man når dit, blir det lätt bråk.

Du själv verkar ha drag av INFJ eller ISFJ ? du planerar, vill ha harmoni och tar ansvar för alla runt omkring dig. När barnen inte följer den planerade rutinen blir det enorm stress, eftersom du bär hela systemet i ditt huvud. Det är inte konstigt att du får hjärtklappning ? det är en typisk stressreaktion för någon som är väldigt sensitiv för andras känslor och beteenden.

Astrologiskt sett, om vi leker lite med det, kan man säga att barn med starka eld- eller lufttecken (Aries, Leo, Sagittarius, Gemini, Aquarius) tenderar att vara mer impulsiva och argumenterande, medan jord- och vattentecken (Taurus, Virgo, Capricorn, Cancer, Pisces, Scorpio) kan vara mer regelbundna men känsliga för små orättvisor. Krockar mellan dessa typer skapar mycket gnäll och konflikter, särskilt i trånga miljöer.

Konkreta saker som kan hjälpa:

Förbered barnen mentalt innan resan med tydliga regler och konsekvenser.

Ge dem små val som får dem att känna kontroll, exempelvis vem som sitter vart eller vilken leksak som får följa med.

Dela upp resan i små ?etapper? med korta pauser där barnen får energi och du får andas.

Sätt realistiska förväntningar ? det blir alltid lite kaos, men målet är inte perfekt harmoni utan små stunder av lugn.

Slutsats: Du gör inte fel, du reagerar på kaoset på ett mänskligt sätt. Och även om det känns överväldigande nu, finns det strukturer som kan minska bråken, så att resan inte blir en total strid.

Först och främst, så är vissa åldrar och utvecklingsstadier helt enkelt inte kul att göra vissa aktiviteter med. 

Med det sagt, så ger ju övning färdighet, för att inte tala om att man vill ge sina barn en minnesvärd och utvecklande barndom, så här är några tips från en luttrad förälder.

Förbered och fokusera på detaljer och logistik som är relevant för barnen. Typ vi ska ta bilen och du kommer att sitta bakom pappa med din nalle och vattenflaska. Vi kan lyssna på en saga, musik eller leka "jag ser med mitt lilla öga ...", titta ut genom fönstret eller vila. Vi måste sitta säkert, med säkerhetsbältet på och armar och ben inom vårt område, etc ...

Håll vätskenivåerna och matintaget jämnt och högt. Hoppa inte över måltider och ha snacks och mellanmål redo att ge INNAN någon hinner bli hangry. Kaffe för koffeinberoende vuxna är också viktigt för trivseln.

Håll det kort. För oss var två timmar ett rätt bra riktmärke för treåringar. När vi försökte stanna längre så ångrade vi oss ofta, även på riktigt kul ställen som tivoli eller äventyrsbad. Och tvärt om så kunde barnen faktiskt få ut rätt mycket av museer och kyrkor och andra inte fullt lika barnvänliga ställen, bara vi inte försökte dra ut på det.

När ni är på resande fot, eller på besök hos tex släktingar, så se till att barnen får sina behov av rörelse och vila uppfyllda. Vad ÄR vila för era barn? Funkar det med en sagostund eller en tupplur i bilen eller på en filt, eller måste det vara i ett mörkt rum i en riktig säng? Och har de fått en chans att rasa av sig och använda upp allt spring i benen?

Räkna med utbrott. Det är en del av livet med vissa barn och låt det inte vara det som dominerar er utflykt, utan bara vara en liten detalj som ni hanterar.

Att det kan bli bråk eller utbrott med trötta barn får man nästan räkna med, men det som går att kontrollera är till exempel att man sätter upp någon typ av schema för vem som ska få sitta på vilken plats, att i förväg bestämma vilken leksak man tar med, att förbereda lekar eller någon ljudbok att lyssna på, ta pauser och eventuellt byta plats om de vill det. Ta med något äta, t ex russin eller kex, och vatten såklart.

Förklara för barnen redan innan hur lång tid resan ungefär kommer ta, hur länge ni ska stanna och vad ni planerar att göra. Innan mina barn lärde sig klockan jämförde vi så här: "Resan kommer ta en och en halv timme, det är lika långt som en film. Vi kommer ta rast i en kvart, det är lika långt som ett avsnitt av ett barnprogram".

Det ironiska är att jag vet exakt hur ni ska göra för att få en god relation mellan er alla men ni hade aldrig lyssnat och gjort det.

Låt bli att medla och lägga dig i! Låt dom bråka bäst de vill. Sätt på dig hörlurar med hög musik. Den ena ungen kan ju sitta fram å du bak med den andra dessutom.

Ta med fig ett par flaskor vin, låter som du behöver det.

Är det just att ta sig iväg och bilresan som är problemet, eller även när ni är på själva utflykten?

Jag reflekterar över flera lager här:
1) förväntan. Utflykter kan vara jättetrevliga men sällan helt felfria. Anpassa förväntningarna och kraven på
dig själv. 

2) igenkänning. Barn och syskon kan tjafsa så att man blir galen emellanåt (är väl också ett sätt att träna sig på relationer osv om det kan vara en tröst.

3) förebyggande: Barnen lär väl ha någorlunda fasta platser med tanke på ålder(/stol) skillnaden? Annars: skapa det. Kan vara en fördel om de inte ser varandra. Långresor i den åldern hade vi alltid en fram och en bak för att ha motsvarande närvaro av vuxen. 
Förbereda barnen, när det är dags osv. vissa barn kan tycka just att byta aktivitet är jättejobbigt. Undvika stress och hunger.. ja standardsakerna. 

5) ha sysselsättning för dem i bilen. 

4) stå ut och lägg på de själva att reda ut saker istället för att dra in er (inom rimliga gränser såklart).

Kan du sitta mellan dem i bilen? Så kommer de inte åt att reta varandra fysiskt (eller det blir mycket svårare). Och så kan du läsa nån bok för dem?