Orkar inte min autism

jag har också autism, men klarar mig hyfsat social inom vissa gränser, min närmsta vän har inte autism. jag vet inte om det är en bra idé att lära sig sociala koder och konversatiosregler mekaniskt. det är ungefär som att lära sig till exempel gångertabellen utantill utan att veta varför svaren ser ut som de gör. du kanske behöver ett djupdyk i hur mänskligheten fungerar.

människor fungerar ofta som kolonier med outtalade regler och ritualer som kan vara svåra att förstå, man kan liksom stå utanför och se på utan att komma in i det och förstå det. istället för att bli så bra som möjligt på att anamma de reglerna och ritualerna kanske det är bättre att förstå varför det ser ut som det gör.

dessutom så tar hjärnan den enklaste vägen ut, vanor uppstår när automatiserad handling är lättare än att tänka eftersom det tar minst energi. vad du uppmärksammar är bara en liten del av all information.

maktkamper, vem eller vilka som ska gå igenom sina respektive viljor innebär friktion, det är vad som till stor del driver samhällen och relationer och utveckling mellan olika grupper framåt. ovanpå den tunna fernissan som kallas civilisation pågår människokoloniernas murbyggande av ritualer och normer. ibland kan livet kännas som en bränd pannkaka, mörkt i botten, men med tillräckligt med sylt blir det ändå ätbart, till och med gott.

jag skrev inte om kontrollbehov.

ja, mycket får man välja bort. uppstår 100% rättvisa, jämställdhet eller dylikt, avstannar rörelserna och förtrycket kommer att behöva ökas för att hindra de som vill ha igenom sina viljor och ta sin del av resurserna.