Jag har inte en enda vän i hela världen. Ingen som någonsin skriver eller ringer till mig, ingen jag heller kan höra av mig till. jag känner mig ensammast i hela världen. Tack och lov har jag min tonårsson varannan vecka annars skulle jag vara helt ensam.
Jag önskar att jag hade någon vän som hörde av sig ibland, skickade ett meddelande, frågade om vi ska ses.
Finns det fler ensamma där ute?
Jag är kvinna 50 år i mellersta Sverige.
Man är sin egen lyckas smed.
Föreningsliv kanske skulle vara nåt.
Ensamhet är kanske den värsta plågan i världen.
Får jag fråga om det är att du inte någonsin har haft vänner eller om det har sett annorlunda ut tidigare i livet?
Vill du ha hjälp att hitta vänner eller är du mer ute efter att prata med andra likasinnade?
Jag är 50, bor i södra Östergötland. Kan vara din vän, men vi kanske bor för långt från varandra.
Tar du kontakt med någon då? Eller väntar du bara på att någon magiskt ska höra av sig
Har det bara blivit så att tidigare kontakter fallit bort och så där under livets gång? Tror du att du kan söka dig till sociala sammanhang och skaffa lite kontakter och så?
Jag är 53 år och ensamstående med två tonåringar. Bor också i mellansverige och har ingen släkt eller vänner. Var bor du?
Vart tog TS vägen.