Datortid hos vänner

Jag tycker att du ska låta bli att detaljstyra vad ditt barn gör och vem han umgås med. Du är förälder, men han är en egen person som måste ges en viss frihet att vara på sitt eget sätt.

Att ha bara en timmes tid av något, kan ju innebära att man inte får chans att bli "klar" med det man håller på med. Och det kan ju göra det svårare att sluta, vilket du tolkar som skärmberoende. Men om du tex ser en film som är 2 timmar lång, men du får bara titta en timme, alltså måste avbryta i halva filmen. Prata istället med sonen om hur skärmtiden kan begränsas på ett sunt sätt som han kan relatera till, då blir det förankrat hos honom själv och inte bara ett påbud uppifrån. 

Vad gäller kompisen, om din son gillar att vara med honom och inte far illa av vännens beteende så bör du inte lägga dig i. Vad relationen ger eller inte ger är upp till honom att avgöra, det kan även vara lärorikt att vara med någon som är lite jobbig, man lär sig att stå upp för sig själv, eller avsluta en relation som inte fungerar. Låt ditt barn utforska det på egen hand och be dig om hjälp ifall han tycker att han behöver det.

Och det är inte alls säkert att det är skärmen i sig som drar, utan den allmänna känslan av frihet som kanske råder i kompisens hem. Dessutom är skärm man gör tillsammans något både aktivt och socialt och hel annat än att bara kolla själv. 

Och låt bli att vädja till andra vuxna om hur de ska fostra sina barn. Om inte barnen uppenbart far illa så har du verkligen inte med det att göra. Och du skulle säkert inte uppskatta om de vädjade till dig om något i hur du uppfostrar ditt barn. 

Hur gammal är barnet?

Förutsätter att det är ett barn i lågstadie- eller högst mellanstadieålder. Stämmer inte det så kan jag behöva ändra mitt svar. 

Generellt tror jag att föräldrar gör klokast i att inte lägga sig för mycket i sina barns kompisrelationer. De är viktiga för att barnen ska få öva sina sociala färdigheter, hantera konflikter och hantera olika relationer och situationer senare. Min princip är också att i kompisarnas hem är det deras regler (eller avsaknad av regler) som gäller. 

Samtidigt förstår jag dilemmat. Vi han inga tv-spel och mycket begränsad skärmtid hemma. Tack och lov är det samma hos bästa kompisen. Däremot har de en tredje kompis som spelar mycket. Så länge som det handlar om något tillfälle då och då så set jag inte skärmtiden som ett större problem. Ogillar det, men förbjudet inte. 

Jag tänker att vad man kan göra är att styra upp var de träffas. Så länge det är bra väder så insisterar vi på att de träffas utomhus. Ingen har mobil, så ute är det klättra, cykla, spiringa omkring, spela fotboll, skejta osv som gäller. Vid dåligt väder styr vi kanske upp med träff på badhall, ishall eller annat där inte heller skärm finns. Vid träff hemma kan jag insistera på att om de har träffats hos kompisen senast så får de vara hos oss nästa gång. På så vis förbjuder jag inte men kan få ner antalet tillfällen de spelar hemma hos kompisen. Och självklart - har sonen varit och spelat hos en kompis så räknas det bort från skärmtid hemma. 

Det handlar inte om hur de skall uppfostra sina barn, utan om att de kanske kan förlägga skärmtiden vid att annat tillfälle. Eller skicka hem sonen alternativt be honom återkomma när deras barn har haft sin skärmtid.

Han är nio år.

Saken är den när han kommer hem från denna vännen uppvisar han ett aggressivt beteende och är allmänt kaxig samt kan rymma tillbaka för att titta på mer skärm. Han fastar i denna kompisen och skall träffas varje dag. Om jag inte ska begränsa deras relation får min son enorma mängder skärmtid.

De vuxna verkar inte bry sig jättemycket. Trots jag hämtat sonen och sagt det är slut för idag och han återkommer efter en stund släpper de in honom. 

Kompisen säger att han är ofta hos oss men är i princip aldrig här. När han varit hos oss, till exempel sovit över har han sina skärmar med sig och vaknar kl 6 för att sitta och spela. Sist sa jag att skärmar var förbjudna ändå satt han med sin mobil i vår soffa kl 6 på morgonen med rödsprängda ögon.

Varför ska de anpassa något alls efter ditt barn, eller egentligen dina idéer.

Då får du väl förbjuda sonen att gå dit, men om han nu får gå dit, så kan du inte lägga dig i vad de gör där (förutsatt att det inte är olagligt eller direkt farligt).

Varför känner du sånt behov att detaljstyra ditt barn?

Vårt barn hade också en sådan kompis. Vi begränsade tiden de hängde ihop, max en halv dag i veckan. Sedan hade vi tur, de flyttade efter några år. 

För min son uppvisar ett oönskat beteende efter han varit hos denna kompisen. För min son gäller mina värderingar, jag är hans förälder.

Att ha värderingar kring skärmtid som följer folk hälsomyndighetens rekommendationer är inte detaljstyrning, det är att värna om hälsa.

Att han är kaxig måste ju inte bero på skärmen, kanske är han upplyft av friheten han upplever hos vännen där tillvaron inte är detaljstyrd av föräldrarna. 

Såklart han vill umgås med vännen om han gillar honom. Och varför ska hans föräldrar bry sig om din sons skärmtid? De har väl inga skäl att inte släppa in honom för att umgås med deras barn?

Så kompisen är aldrig hos er, men en gång var han det och då kollade han jättemycket på skärm? Jaha. 

All respekt TS. Men det här handlar ju om din son... Inte grannens...

Helt ärligt så verkar du ha lite att jobba på i ditt föräldraskap med din son, utan att börja blanda in grann-pojken och dennes föräldrar i ett första läge.

Börjar man där så kan man sedan kanske nå lite "överenskommelser" med ens egna barns kompisars föräldrar. Men man börjar alltid med sina egna barn...

Det är kanske din detaljstyrning som ger ett oönskat beteende. Troligen kommer det att bli värre, han får ta i mer och mer för att få vara en egen person. Eller så låter han sig kuvas och växer inte upp till en självständig person. 

Ja, du är hans förälder, men du låter mer som en fångvaktare. 

Mina barn har alltid haft begränsad skärmtid, äldsta för att det helt enkelt inte är bra och yngsta då han blev som din son, jag släppte det dock hos kompisar, hemma sen kunde vi ta en långpromenad och kanske spela brädspel ihop, det blir lättare om du aktiverar barnet istället för att du säger, "ingen skärm, gör något annat", jag behövde ofta hjälpa till att styra upp en ny lek eftersom "det finns inget att göra när man inte får använda skärm" det finns det tydligen inte nu heller när han är 15 ;) så jag är fortfarande där, "varför tar du inte fram målargrejerna/ bygger färdigt legot/ kollar om grannen vill spela basket" osv.

Men förbjud ditt barn att gå dit då. Kan du inte hålla ditt barn i er egen bostad har du ju något stt jpbba med, istället för att kritisera andra föräldrar.

Ok, då är våra söner exakt samma ålder. 

Även om man som förälder inte ska för mycket lägga sig i barnets kompisrelationer så är det vi som bestämmer när det passar, och hur mycket. Nu börjar skolan med fritids, aktiviteter, läxor, familjetid, middagar och vila, så då blir det mycket mindre tid till kompisar. De träffar kompisar hela dagen i skolan så det finns ingen anledning att vara med kompisar varenda dag efter skolan också. Ni får avgöra och sätta upp ramarna för vad som är rimligt för er. 

Sen verkar det som att du lämpar över en del av ditt ansvar på kompisens föräldrar. Om ditt barn sticker hem till kompisen utan lov så är det först och främst mellan dig och ditt barn. Du får se till att barnet är införstådd i att han måste fråga om lov att gå hem till kompis, och om han rymmer så får det bli konsekvenser. Samma om barnet kommer hem och är kaxig och aggressiv. Du får markera tydligt för ditt barn att det inte är ett acceptabelt beteende hos er. Klarar han inte längre stunder med kompisen så får tiden begränsas tills din son kan umgås med kompisen och fortfarande uppföra sig hemma hos er. 

 

Nu växte jag upp i en tid då mobiler och surfplattor inte hade kommit än. En tid då man var ute och cyklade eller kickade boll.

Jag upplever att jag hellre skulle haft mer regler än vad jag hade. Mina föräldrar brydde sig inte så mycket kände jag. Började dricka mängder med alkohol som 14 åring och åkte över hela Sverige på olika festivaler och sånt. Även om det var frihet så kände jag att känslan att få göra exakt som jag ville begränsade mig i vuxen ålder. Kämpat med diverse missbruk och nu har jag råkat hamna i just "skärmberoende." Vilket jag anser är så mycket dötid. Att jag kommet på mig själv med, varför skrollar jag bara hela tiden? Så nu har jag satt upp regler för mig själv också. Max två timmar per dag förutom musik och sånt som jag kan lyssna på när helst när jag gör nåt. Men just skrolla och sånt. Max två timmar.

Dock var jag internetberoende som tonåring också och chattade mycket men eftersom vi inte hade dator hemma så fick jag gå till biblioteket och chatta och då var det typ en timme man man fick sitta vid datorn.

Men vill bara lägga in en tanke på att regler hemma kan vara bra för barnets utveckling.

Jag vill inte ha mitt barn framför en skärm. Han har en kompis som är - enligt min åsikt - helt skärmberoende. Därför får mitt barn inte gå hem till kompisen, utan om de vill umgås får de göra det ute eller hemma hos oss. Inget problem alls, det är jag som gör reglerna.
Problem blir det bara om fler kompisar börjar spendera mer och mer tid framför skärmar. Eller om fler kompisar drar hem till den skärmberoende kompisen.

Det låter som din sons kompis tillhör en klassisk WT-familj (ursäkta uttrycket) där föräldrarna är lata alt. nån nedsättning som gör att de inte klarar av att ge sina barn en sund uppfostran. Att din son kommer hem och är kaxig kan både bero på att han är sur för han har abstinens då skärmen inte längre är tillgänglig men det kan också bero på att hans kompis är kaxig och otrevlig mot sina föräldrar där hemma och han tar efter det beteendet. 

Har upplevt både scenariona med mina barn. Man kan höra redan i telefonen hur de svarar vem de är ute och leker med. 

Ungen på vår gata får även vara ute betydligt längre än alla andra barn även om det är skola dan efter. 

Tipset är att uppmuntra din son att umgås med andra barn. Bjud med dessa barn när ni åker till stranden eller vad ni hittar på. Säg ja när rätt kompis vill sova över och nej när WT-ungen vill sova över. osv. 

När han blir äldre kommer han förmodligen själv inse att han inte vill umgås med honom men är han bara 9 kan det vara bra med lite hjälp på traven. 

Sen kan du såklart inte ställa krav på WT-familjen, de kan ju inte ens uppfostra sina egna barn så hur skulle dom kunna lyckas med ditt.