Anonym (20-årigt förhållande) skrev 2025-08-19 20:38:45 följande:
Nu är inte jag en 50-årig man men jag har en åsikt.
Det liv man fått ska man leva så ärligt som möjligt mot sig själv och andra. Mår man inte i bra i en relation (det behöver ju inte vara våld inblandat för det) så får man utvärdera vad är det jag inte mår bra av? Kan det bli bättre? Kan jag leva med det? Vill jag leva så?
Man kan ju aldrig veta vad som väntar när man tar ett livsavgörande beslut men man har ju alltid ett val. Jag har själv separerat och jag ångrar mig inte, att jag valde mig själv. Jag ser det inte som att jag svikit mina barn, då de ser att jag mår bättre när jag slipper det dåliga som gnagit på mitt mående.
Hade jag känt så starkt för en annan hade jag absolut övervägt att lämna min relation, jag hade inte klarat av att leva med skuldkänslorna att hellre vilja leva med någon annan, oavsett hur krångligt det skulle vara med uppbrott, det är svek mot nuvarande partner. Å andra sidan. Känner man att det inte är värt "krånglet" med att gå igenom en separation ska man nog inte separera.
Jag vände mig främst till 50+ för att det nog på många sätt är svårare att lämna ju äldre man är då det kan vara svårare att hitta en ny som inte består av mina, dina, bonusbarn, ex hit och dit och en lång historia man inte har en del av i en ny familj/släkt med allt vad det innebär etc. Man har ju själv också sin del av gemenskapen i sin kärnfamilj/partners släkt när man är tillsammans med någon och det försvinner ju ofta vid separation. Man tappar sin plats i världen på nåt sätt.
När man är 30 år så har man också kanske mer hopp om att hitta en ny och skapa ett liv tillsammans än om man är 58 år. Men tillbaka till dig starkt att lämna och roligt att höra att du mår bra nu. Var vägen till avslutet lång? Var det du som lämnade? Jag menar inte att man de facto svikit sina barn men man ser ju att många resonerar så och därför slängde jag ut det som en orsak att man kanske inte går.
Att vara ärlig mot sig själv och andra är önskvärt men jag tror ändå att många faller på att våga vara det och man lunkar på i sin vardag och det blir vad det blir på något sätt. Och med någon annan så menade jag inte att man är otrogen men ändå kanske träffar på någon som är såpass intressant att man tänker att om jag inte vore gift/sambo så hade jag velat se vart det kunde leda med person X.
Jag blev bara nyfiken på hur många som är med sin partner för att det är det enda rätta i deras liv och hur många som skulle bryta upp om inte om fanns...