Anonym (Em) skrev 2025-08-20 14:14:42 följande:
Du kan ju inte påstå att en 16-åring försummar familjen för att hen har ett eget liv med andra intressen och umgås med vänner och partner. De vuxna kan försumma sin familj/sina barn, men ett barn försummar inte sina föräldrar för att den inte alltid är hemma och umgås.
Om det dessutom är så att barnet aldrig VILL vara hemma så finns det säkerligen en orsak till det. Relationen blir knappast bättre om man tvingar 16-åringen att vara hemma. Jobba på att få en bra relation så kommer säkert 16-åringen vilja vara hemma mer.
Betyder det här synsättet att barn i alla åldrar ska få prioritera allt annat än familjen? Många föräldrar har ju ?bestämt? över yngre barn när det blivit för mycket lek någon period och istället sagt att de ska vara hemma, antingen för att det blir för mycket eller för att man själv vill umgås. Bara för att man fyllt 16/17 år betyder det väl inte att det plötsligt inte spelar någon roll om man aldrig är hemma?
Jag tycker inte heller att det bara är vuxna som kan försumma relationer. Tonåringar kan absolut göra det också. Precis som vi uppmuntrar dem att vårda sina vänskaper, att inte bara försvinna för en pojkvän/flickvän och glömma sina kompisar, kan man också behöva guida dem i att inte tappa kontakten med syskon och föräldrar.
Hos oss är det inget fel på hemmet eller relationerna. Vi har ofta gäster hemma, vår tonåring följer gärna med på utflykter och vi har en levande dynamik. Men det jag pratar om är vardagen. Familjelivet är inte bara spännande utflykter, resor och helger.. det är det dagliga livet där man faktiskt delar vardag, inte lever helt parallellt.
För vad lär vi våra barn egentligen, om familjelivet upphör i tonåren och det bara är tonåringen som dikterar villkoren? Förr eller senare hinner verkligheten ikapp, och då är det ofta just familjen man vill ha där, som trygg punkt vid högtider, när man själv får barn och vill åka ?hem?. Då blir det väldigt viktigt att faktiskt ha prioriterat relationerna till sin familj under vägen.