Anonym (Q) skrev 2025-08-20 23:08:09 följande:
Du missförstår poängen i mitt inlägg. Det handlar inte om att provocera eller om att inte vilja vara en närvarande förälder. Jag ifrågasätter snarare den obalans som ibland finns i förväntningar, att familjen alltid ska ställa upp, samtidigt som ömsesidigheten inte alltid finns där tillbaka.
Tonåringar ska självklart få ha sina vänner, det är en viktig del av deras utveckling. Men det betyder inte att man inte får prata om att familjerelationer också bygger på både rättigheter och ansvar. Att lyfta frågan om balans betyder inte att jag inte älskar mina barn, tvärtom handlar det om att relationen ska hålla långsiktigt.
Och att livet faktiskt inte bara handlar om vad man tycker är roligt och frigörande. Någonstans i allt det finns ett ansvar, och relationer som man fortfarande ska vårda även om man gör mycket annat. Jag tycker snarare det är konstigt att ge budskapet att ingenting annat betyder något, bara det tonåringen känner för där och då.
Därför tycker jag det blir ganska orimligt att dra slutsatsen att jag skulle skada mina barn eller behöva professionell hjälp bara för att jag ifrågasätter förväntningar och gränser i familjerelationer. Diskussionen handlar om ömsesidighet och balans, inte om att avsäga sig sitt föräldraansvar.
Och jag förstår dig 100% här. Jag känner exakt samma Avseende den extrema imbalansen och självupptagenheten.
