Regler för 16 åring

Vår nu 18 åring flyttade hemifrån när hon började gymnasiet. Hon flyttade till lägenhet med en kompis flera mil bort då utbildningen hon ville gå inte fanns närmare. Nu går hon sista året. Kommer hem varje fredag och är med familjen på helgen om det inte ska tävlas. 
Lillebror tycker att det är både bra och dåligt. Bra för han får tv´n för sig själv och slipper tjat från stora syrran. Dåligt för att han inte har henne här att prata med och små tjafsa med. De pratar en del i telefon dock.

Dottern har skött skolan exemplariskt och är inte ute på stan och hänger. När hon gick högstadiet var det aldrig tal om att vara ute till midnatt. Enstaka gånger på helgerna kunde det hända, men det var typ en gång i kvartalet då dottern är väldigt aktiv inom sin sport och vill man elitsatsa då finns det inte utrymme för att hänga med kompisarna till sent på natten. Hon har prioriterat sporten. Så de gånger hon har haft något med kompisarna har jag hämtat mitt i natten för att hon inte skulle gå ensam hem. Men varje dag? Nej,

Vår nu 18 åring flyttade hemifrån när hon började gymnasiet. Hon flyttade till lägenhet med en kompis flera mil bort då utbildningen hon ville gå inte fanns närmare. Nu går hon sista året. Kommer hem varje fredag och är med familjen på helgen om det inte ska tävlas. 
Lillebror tycker att det är både bra och dåligt. Bra för han får tv´n för sig själv och slipper tjat från stora syrran. Dåligt för att han inte har henne här att prata med och små tjafsa med. De pratar en del i telefon dock.

Dottern har skött skolan exemplariskt och är inte ute på stan och hänger. När hon gick högstadiet var det aldrig tal om att vara ute till midnatt. Enstaka gånger på helgerna kunde det hända, men det var typ en gång i kvartalet då dottern är väldigt aktiv inom sin sport och vill man elitsatsa då finns det inte utrymme för att hänga med kompisarna till sent på natten. Hon har prioriterat sporten. Så de gånger hon har haft något med kompisarna har jag hämtat mitt i natten för att hon inte skulle gå ensam hem. Men varje dag? Nej,

I tonåren etablerar ungdomar seriösa kontakter utanför familjen, för att börja sin resa mot att bli självständiga vuxna. Det är ett utvecklingssteg, så det.är fint att din ungdom har vänner! Hoppas att det är bra vänner.

De delar tankar om livet, familjen och skolan med varandra, prövar att bli känslomässigt beroende av andra än sin släkt.

Ungdomar som inte etablerar kontakter utanför hemmet, personliga vänner eller vänner genom laget eller föreningem som de tillhör, kan bli mycket ensamma som vuxna.

Viktigt kan vara att ändå hålla ihop familjen genom gemensamma måltider om det är möjligt. Då träffas hela familjen. Och en del gemensamma aktiviteter på vissa helger 

Sedan kan jag inte tänka mig att det inte är bra att tonåringen är ute så sent på vardagar. Där skulle jag definitivt säga ifrån.

De behöver mer sömn i tonåren, det har med hjärnans utveckling att göra. Om de inte sover så kommer de att vara halvsovande genom skoldagen, Inte orka göra många knop under dagen alls. För att sedan piggna till för kvällens umgänge. Jag skulle vara djupt oroad faktiskt.

Ungdomarna rör sig från familjen men är jätteberoende av den ändå. Skulle bli helt vilsna utan den. Sedan, när de väl.har etablerat en fast grund som självständiga individer, kan de komma tillbaka och tycka om att umgås.

Om ni vill umgås mer inom familjen får ni nog skaffa en gemensam hobby/sport eller liknande, som alla tycler.är roligt och som ni kan göra tillsammams. 

Jag tycker nog att nära vänner bör vara lika viktiga som familjen, speciellt i sena tonåren. Man behöver stå på två ben känslomässigt.

Många har kvar sina ungdomsvänner hela livet och forskning har sett att de personerna i allmänhet är mer nöjda med livet, än de som inte har kvar vänner från ungdomen. Sedan vet man ju inte vad som orsakar vad, men att ha vänner verkar vara viktiga i alla fall.

Du kan väl inte jämföra småbarn med tonåringar!
Varför ska tonåringen tvingas umgås med sina yngre syskon om han/hon inte vill? Vad tjänar det till?

Själv flyttade jag hemifrån när jag var 17 och det var ingen därhemma som protesterade.
Då fanns inga mobiler och jag hade ingen hemtelefon utan ringde från telefonkiosken utanför porten där jag bodde.

Mina ungar fick komma och gå som de ville när de var 16 och det gick hur bra som helst.

Ditt tankesätt är jättekonstigt,  "bara för att du inte var hemma när du var 16 så kommer jag inte vara barnvakt så här 15 är efteråt. "
Allt går i perioder.  Varför skulle 16 åringen prioritera dina barn?  Allt går ju i vågor och är relationen bra så är det ingen fara.

Alltså, klart en 16-åring måste få prioritera frihet och kompisar? Tonåren är ju en tid för att slå sig fri och lära sig att stå på egna ben på olika sätt. Självklart ska de inte tvingas vara hemma för att leka med småsyskon om de inte vill.

Det är ju såklart rimligt att kräva att tonåringen kommunicerar och berättar var hen är och att hen kommer hem i en rimlig tid, plus såklart klarar skolan. 

Att jämföra det här med att man inte tycker att ens partner ska få gå ut hur som helt är bara absurt. Din partner är vuxen och tog ett aktivt val att skaffa barn och starta en familj. En tonåring har inte gjort några såna val och kan såklart inte hållas till såna krav. Det vore ju bara absurt.

Känns som att vi är rätt långt ifrån ursprungsfrågan nu, men de finns väl lite mellanting mellan att inte vilja hänga med sina småsyskon och att riskera att bli gängkriminell?  Beroende på situation får man ju anpassa sig som förälder. 

Jag tycker att såna här inlägg får en att tro att du bara är ute efter att provocera, men om du är en riktig förälder, med en riktig 16-åring, med riktiga småsyskon, bör du nog snarast kontakta en psykolog eller kurator som förhoppningsvis kan hjälpa dig navigera den här perioden av ditt liv med minimala skador för (alla) dina barn.

För att börja snacka om att om barnen ändå bara ska hänga med kompisar kan de ju lika gärna flytta hemifrån, eller att de "försummar" familjen om de hänger mycket med kompisar som tonåringar är ju faktiskt helt absurt. Jag skulle bli noll förvånad om dina barn tar avstånd från dig som vuxna om du behandlar dem sådär, och menar att om de inte vill umgås med småsyskonen kommer du inte vara barnvakt till eventuella barnbarn eller hjälpa till vid kriser. Det är inte ett rimligt eller sunt tankesätt när det kommer till ens minderåriga barn och är det genuina tankar bör du söka hjälp så att du inte skadar dina barn eller er relation. 

Men hur gamla är de här småsyskonen egentligen? Man måste ju också ha förståelse för att en tonåring kanske inte får ut så mycket av att umgås med syskon i mellanstadie- eller lågstadieåldern.
Jag har två tonåringar och den yngsta har en kompis som inte får vara ute med sina kompisar mer än 2 timmar åt gången någon enstaka gång. Sen måste h*n hem och umgås med sina småsyskon eller äta mellis. Något h*n uppenbart mår dåligt av.
Det rör sig alltså om en 14-åring. 
Jag kan förstå att man tycker det är trist när ens barn börjar bli stora och kanske vill vara mer med sina kompisar. Men lite frihet måste man ju kunna ge dem.
Därmed inte sagt att de behöver vara ute länge sena kvällar och nätter.
Framförallt inte när de har skolan att tänka på också.

låter som att du vill att tonåringen ska vara hemma och barnvakta dina småbarn! Sorry, men det är inte tonåringens plikt

Jag tycker inte heller att tonåringar ska vara fria att göra som de vill precis hela tiden. Men lite frihet måste de få ha.
Och jag undrar fortfarande hur gamla deras småsyskon är? Om tonåringarna får ut något av att umgås med dem eller om åldersskillnaden är för stor?

Jag undrar också vad du tycker om exemplet med mitt barns kompis som jag skrev i mitt förra inlägg?
En tonåring som inte får vara ute med sina kompisar mer än någon gång ibland och då bara 2 timmar åt gången. Sen ska h*n hem och umgås med sina småsyskon som är i låg-och mellanstadieåldern,eller äta mellis med dem.
Tycker du att det är en ok hållning?

Ok jag hade fel. Hade kompisar när jag var barn som förväntades ta hand om deras sladdhalvsyskon. det tycker jag är fel.

Nej det är fortfarande upp till tonåringen om den vill umgås med syskonen eller inte. I den åldern brukar man inte vilja det. Det är helt normalt

Nu är mina barn inte längre tonåringar, men svaret på de tre första frågorna är helt klart ja.

Att tvinga en sextonåring att se på barnfilm mer småsyskon är helt sjukt om du frågar mig.

Du har verkligen svårt att förstå att alla inte tänker och tycker som du.

Det har gått finfint för mina numera vuxna barn, trots att du tycker att jag har ett bristande föräldraskap. Så du vet.