Psykisk ohälsa

Det som hjälpt mig mest är att stå ut med att tankarna kommer. Både olika rädslor och bara allmän oro. 
De ebbar ut efter ett tag... och tillslut börjar man tänka att det är onödigt att oroa sig för allt som man ändå inte kan kontrollera, och så får man försöka göra något åt det man kan kontrollera istället.
 Svårt, men det är så man får försöka göra. 

Panikattacker är hemska, jag vet. Men även dessa ebbar ju ut, efter ett tag. Det är nog faktiskt en träningssak också att tänka på sin ångest som tillfällig och inte farlig. Något man kan öva på. Man blir bättre på att avdramatisera med tiden. Precis som med så mycket annat i livet kan man öva upp sitt sätt att se på det som sker.