Det här med erotiska noveller

Ers frågeställning, om än framförd i prosaisk ton, påminner mig om skillnaden mellan det Apolloniska och det Dionysiska som Nietzsche så träffande beskrev. Novellen, i sin bästa form, skall vara ett spel mellan antydan och tystnad, mellan den laddade pausen och det outsagda ordet. När författaren i stället blottar allting, rad för rad, blir det ett dissekerande snarare än ett förförande, och litteraturen förlorar därmed sin nerv, sitt dunkel, sin andhämtning.

Ni är långt ifrån ensam. Redan Flaubert menade att begärets verkliga hemvist ligger i förväntan, i det man aldrig helt får se. Så länge författaren litar på läsarens fantasi kan texten bli både laddad och levande. Men när pennan börjar imitera filmkamerans obarmhärtiga närbild reduceras läsaren till en passiv betraktare och allt som återstår är mekanik. Det är kanske därför den verkligt intressanta erotiska litteraturen så ofta är den som aldrig nämner själva akten vid namn.

Ers frågeställning, om än framförd i prosaisk ton, påminner mig om skillnaden mellan det Apolloniska och det Dionysiska som Nietzsche så träffande beskrev. Novellen, i sin bästa form, skall vara ett spel mellan antydan och tystnad, mellan den laddade pausen och det outsagda ordet. När författaren i stället blottar allting, rad för rad, blir det ett dissekerande snarare än ett förförande, och litteraturen förlorar därmed sin nerv, sitt dunkel, sin andhämtning.

Ni är långt ifrån ensam. Redan Flaubert menade att begärets verkliga hemvist ligger i förväntan, i det man aldrig helt får se. Så länge författaren litar på läsarens fantasi kan texten bli både laddad och levande. Men när pennan börjar imitera filmkamerans obarmhärtiga närbild reduceras läsaren till en passiv betraktare och allt som återstår är mekanik. Det är kanske därför den verkligt intressanta erotiska litteraturen så ofta är den som aldrig nämner själva akten vid namn.

Ers frågeställning, om än framförd i prosaisk ton, påminner mig om skillnaden mellan det Apolloniska och det Dionysiska som Nietzsche så träffande beskrev. Novellen, i sin bästa form, skall vara ett spel mellan antydan och tystnad, mellan den laddade pausen och det outsagda ordet. När författaren i stället blottar allting, rad för rad, blir det ett dissekerande snarare än ett förförande, och litteraturen förlorar därmed sin nerv, sitt dunkel, sin andhämtning.

Ni är långt ifrån ensam. Redan Flaubert menade att begärets verkliga hemvist ligger i förväntan, i det man aldrig helt får se. Så länge författaren litar på läsarens fantasi kan texten bli både laddad och levande. Men när pennan börjar imitera filmkamerans obarmhärtiga närbild reduceras läsaren till en passiv betraktare och allt som återstår är mekanik. Det är kanske därför den verkligt intressanta erotiska litteraturen så ofta är den som aldrig nämner själva akten vid namn.

Ers frågeställning, om än framförd i prosaisk ton, påminner mig om skillnaden mellan det Apolloniska och det Dionysiska som Nietzsche så träffande beskrev. Novellen, i sin bästa form, skall vara ett spel mellan antydan och tystnad, mellan den laddade pausen och det outsagda ordet. När författaren i stället blottar allting, rad för rad, blir det ett dissekerande snarare än ett förförande, och litteraturen förlorar därmed sin nerv, sitt dunkel, sin andhämtning.

Ni är långt ifrån ensam. Redan Flaubert menade att begärets verkliga hemvist ligger i förväntan, i det man aldrig helt får se. Så länge författaren litar på läsarens fantasi kan texten bli både laddad och levande. Men när pennan börjar imitera filmkamerans obarmhärtiga närbild reduceras läsaren till en passiv betraktare och allt som återstår är mekanik. Det är kanske därför den verkligt intressanta erotiska litteraturen så ofta är den som aldrig nämner själva akten vid namn.