Hur uppvakta utan att stressa?

Min fru tycker att jag stressar henne om jag säger att jag längtar efter henne, föreslår att vi kanske kan ha det lite skönt på lördag morgon.

Jag menar ju inte att kräva sex, och jag tycker inte att jag reagerar surt om jag blir avvisad. Det är klart att hon inte ska ligga om hon inte vill. Men jag kan inte hjälpa att jag blir besviken.

Jag reagerar med att dra mig undan, tänka på annat, inte vara kelig, inte röra henne på erogena ställen. Det är mitt sätt att mota min frustration. 

Då blir hon stressad av det, tycker att det är fel av mig att bli "sur". Jag menar att hon har lätt att få skuldkänslor, att det är något hon själv måste göra något åt.

Vi kom överens för många år sen om att jag inte skulle tjata, och att hon skulle ta ansvar för att vi har ett bra sexliv. Att det är bådas uppgift i förhållandet att försöka göra den andre lycklig, utan att göra våld på sig själv förstås.

Hur gör ni?

(Och snälla, försök låta bli att angripa mig och moralisera.)