Kan jag älska min son efter detta?

Någon i tråden beskriver pedofili som en läggning, vilket är helt fel.
Homosexualitet är en läggning, medan pedofili är en psykisk STÖRNING. Läggning och psykisk störning är alltså två helt skilda saker. 

Jag känner verkligen med dig TS. Jag tycker inte att du ska klandra dig själv, det är ingens "fel" att det har blivit såhär.

Det är antagligen som din son själv säger, att han har en psykisk störning (pedofili), och han kommer sannolikt att behöva jobba med detta livet ut.

Pedofili går inte att bota, men symptomen kan behandlas med kontinuerlig samtalsterapi och kemisk kastrering. Man kan inte bota, men man vill undvika att den som lider av pedofili ska ägna sig åt aktiv utövning.

Inom aktiv utövning ingår även att konsumera barnpornografi.

Dessvärre har just denna psykiska störning stora inslag av bristande impulskontroll och för många pedofiler är det alltså helt omöjligt att inte befinna sig i aktiv utövning. Vissa "nöjer" sig med att konsumera barnpornografi, medan andra löper linan ut och förgriper sig på barn.

Det du behöver göra är att stötta din son och jobba med hans empati. Han kommer som sagt att behöva jobba med detta livet ut och det är viktigt att traggla detta med empatin om och om igen, år efter år. Att han måste förstå vad sexuella övergrepp gör med barn som sedan växer upp och är traumatiserade för livet. Att dessa barn sedan växer upp och dras in i nya destruktiva mönster, och att många utav dem kommer att dö för tidigt i självmord. Din son måste förstå hur allvarligt detta är, vilken skada det gör. Och det är inte mindre allvarligt att konsumera barnpornografi eftersom det ju är riktiga barn som utsätts.

Sen ska jag tillägga att pedofili är mer vanligt än vad folk tror. 
Man beräknar att 3% av alla män lider av denna störning. Detta betyder att i en mellanstor svensk stad där det bor 30.000 män, så är ca 900 st av dessa pedofiler. Så din son är långt ifrån ensam.
Men stötta honom, jobba med hans empati, uppmuntra honom att vara helt ärlig och transparant, hjälp honom att söka professionell hjälp.

Kram 

TS skriver i trådstarten om sin son att:

"han mår mycket dåligt just nu, detta är en hemlighet han burit på länge och han vill inte ha det så här. Han vill ha hjälp och har självmorsstankar .Han säger att han inte kan kontrollera det och att han tror att han har en störning".

Man råkar inte konsumera barnpornografi "by chance" under en längre tid. Inte under en kortare tid heller för den delen. Sonen är 16 år. Tror du att polisen beslagtar hans telefon för att han har konsumerat porr där det förekommer en 14-åring..? Då får du nog tänka om.

Det som TS beskriver är faktiskt ganska typiskt när det kommer till de som lider av denna störning. Det är inget som de själva kan hjälpa och de kastas ofta mellan perioder av aktiv utövning varvat med perioder av stark ångest och självmordstankar. De som lider av pedofili har störningen kvar livet ut. Utmaningen ligger i att förhindra aktiv utövning. Det känns viktigt att TS är förberedd på detta. 

Du verkar vara dåligt påläst kring vad pedofili är för något och hur det kan yttra sig, samtidigt som jag uppfattar dig som oerhört naiv. Det är den här bristande slutledningsförmågan i kombination med naivitet som gör att många inte tar starka tecken på pedofili på allvar. Och uppfattningar som att pedofili går att bota bara man får behandling är också en vanlig missuppfattning.

Nu lämnar jag tråden. Tack för mig. 

Pedofili är en PSYKIATRISK STÖRNING. Och självklart kan man lida utav denna störning utan att befinna sig i aktiv utövning. Det räcker alltså med det sexuella intresset för att uppfylla kriteriet för pedofili.