Kan jag älska min son efter detta?

Någon i tråden beskriver pedofili som en läggning, vilket är helt fel.
Homosexualitet är en läggning, medan pedofili är en psykisk STÖRNING. Läggning och psykisk störning är alltså två helt skilda saker. 

Jag känner verkligen med dig TS. Jag tycker inte att du ska klandra dig själv, det är ingens "fel" att det har blivit såhär.

Det är antagligen som din son själv säger, att han har en psykisk störning (pedofili), och han kommer sannolikt att behöva jobba med detta livet ut.

Pedofili går inte att bota, men symptomen kan behandlas med kontinuerlig samtalsterapi och kemisk kastrering. Man kan inte bota, men man vill undvika att den som lider av pedofili ska ägna sig åt aktiv utövning.

Inom aktiv utövning ingår även att konsumera barnpornografi.

Dessvärre har just denna psykiska störning stora inslag av bristande impulskontroll och för många pedofiler är det alltså helt omöjligt att inte befinna sig i aktiv utövning. Vissa "nöjer" sig med att konsumera barnpornografi, medan andra löper linan ut och förgriper sig på barn.

Det du behöver göra är att stötta din son och jobba med hans empati. Han kommer som sagt att behöva jobba med detta livet ut och det är viktigt att traggla detta med empatin om och om igen, år efter år. Att han måste förstå vad sexuella övergrepp gör med barn som sedan växer upp och är traumatiserade för livet. Att dessa barn sedan växer upp och dras in i nya destruktiva mönster, och att många utav dem kommer att dö för tidigt i självmord. Din son måste förstå hur allvarligt detta är, vilken skada det gör. Och det är inte mindre allvarligt att konsumera barnpornografi eftersom det ju är riktiga barn som utsätts.

Sen ska jag tillägga att pedofili är mer vanligt än vad folk tror. 
Man beräknar att 3% av alla män lider av denna störning. Detta betyder att i en mellanstor svensk stad där det bor 30.000 män, så är ca 900 st av dessa pedofiler. Så din son är långt ifrån ensam.
Men stötta honom, jobba med hans empati, uppmuntra honom att vara helt ärlig och transparant, hjälp honom att söka professionell hjälp.

Kram 

Jag måste säga att ditt inlägg gör mig väldigt obekväm. Du beskriver din egen sorg, skam och chock ? men nästan hela texten handlar om dig och din relation till din son. Det du verkar missa är att det han gjort innebär att riktiga barn har blivit utnyttjade, våldtagna och traumatiserade. Barnpornografi är inte bara ?fel på nätet?, det är bilder på övergrepp mot barn. Det är offren som är de verkliga barnen att oroa sig för här, inte bara din son.

Det är också anmärkningsvärt att du funderar på saker som om du ska ge honom julklappar eller om ni kan ha en normal relation igen. De frågorna framstår nästan som bagatellisering när det han gjort är så allvarligt.

Att han är minderårig betyder inte att man ska sopa detta under mattan. Han behöver professionell hjälp och du behöver sätta gränser och inse att detta är ett beteende som aldrig får ursäktas eller romantiseras.

Så nej, just nu är inte frågan om du ?förtjänar? att fira födelsedagar ihop. Frågan är om du förstår allvaret i att ditt barn aktivt bidragit till efterfrågan på barnövergrepp. Din uppgift som förälder är att konfrontera honom med sanningen, inte skydda honom från konsekvenserna.

DU är rätt osmaklig som person, som sparkar på någon som redan mår dåligt och ligger ner.

självklart är pedofili vidrigt men det skriver ju också TS att hen tycker. Föreställ dig själv om denna situation drabbat dig och villa tankar som snurrat i ditt huvud.