Frun vill skiljas, jag vill absolut inte

Våga vara sårbar

Säg till henne att du älskar henne

Fråga henne vad hon behöver

Våga stanna när hon blir arg, när hon gråter

Vi har prenumerationstjänsten Readly där man mot en månadskostnad kan läsa en hisklig mängd tidskrifter och magasin. Jag har noterat att flera av magasinen som vänder sig till mogna kvinnor gärna publicerar stort uppslagna artiklar där både kändisar och icke-kändisar (kvinnor) vittnar om vilket fantastiskt lyft det blivit i deras liv sedan de separerat.  ALLT har blivit bättre, utom kanske just ekonomin i några fall. Men den gudomliga friheten och och den kittlande erfarenheten på Tinder kompenserar.
Säker på att din fru inte inte läst sådant och tagit intryck? Jag blev lite påverkad själv måste jag tillstå....

Och vill hon separera kan du knappast hindra henne. Låt henne gå och låt henne finna vad det nu är hon vill ha. Du är knappast lastgammal och kan nog lätt finna en ny bästa väninna. Passa dig bara för någon med hemmavarande barn. Det är har man lärt sig här på Familjeliv att hemmavarande barn som följer med in i ett nytt förhållande är rena giftdöden.

Handlade eran extrema situation om att du inte tog hennes  parti mot din familj? Kan du berätta mer om vad som hände?

Kvinnor bryter upp från förhållanden där det inte finns ett lagspelande i. 

Jag vet inte, om din fru inte är utbränd eller ordentligt deprimerad just nu, så kan det vara ett beslut som har växt fram under flera år.

Kan vara svårt att ändra på, om det är genomtänkt och inte direkt har att göra med utmattning. 

Det har blivit vanligare att människor skiljer sig långt upp i medelåldern och även i pensionsåldern. Det har bl.a. att göra med att vi förväntar oss att leva väldigt mycket längre liv nu. Vi påbörjar en tredje fas.

Det som kan vara en eventuell tröst för dig är att det är ont om vettiga lediga män lite längre upp i åldrarna. En del har då fått missbruksproblem eller är rent elaka eller direkt konstiga. 

Men det är fruktansvärt smärtsamt att skiljas när man varit tillsammans i många år och inte egentligen vill det! I så fall har du ett tufft år framför dig!  Tur att du har barn, så att det finns viktiga band till andra!

Prata med varandra. Och om ni har så mycket tillsammans och om ni fortfarande älskar varandra så kanske det är värt att försöka se om ni kan ta er igenom det. Parrådgivning kanske kan vara något för att hjälpa er igenom de värsta kanske?

nja, det där med barn beror mycket på ålder också.
Har själv en 17 åring som är väldigt självgående och som skulle älska om mamma, alltså jag, skulle hitta en kärlek.
Hon skulle verkligen heja på mig!
så dra inte alla över en kam.

Låter märkligt att inom ett år har ni flyttat, dvs = hon har ju velat fortsätta. Låter som nåt hänt, kan hon träffat nån? 

Följer

Jag tycker du ska låta henne gå om det är det hon vill.

Exakt detta du skriver , har du uttryckt detta i er gemensamma terapi? Om inte är det dags att vara precis så sårbar och ärlig som du är mot oss
 

 

Jag tror hon är kär i någon annan. Mer eller passionerad sex kommer inte hjälpa. 

Släpp taget låt henne gå, och börja kolla efter nån ny härlig kvinna som uppskattar dig.

Nu är det svårt att ge ett bra råd då det verkar hänga samman med en specifik händelse som vi inte vet några detaljer om, Det verkar vara det som tagit musten ur henne. Har ni olika uppfattningar om den händelsen? Så att ni blivit varandras motpoler så att säga? 

Vet så klart inte vad det var som hände den där gången, men generellt sett så är det ganska självdestruktivt att fortsätta vara med en person som inte besvarar ens känslor. Förstår att det känns jobbigt men genom att vara kvar i relationen berövar du både dig själv och henne chansen att få vara fria. 

Kvinnor är inte så komplicerade. De vill ha två saker. Bekräftelse och leverans (jobb & pengar). Hon ska bli gladare och få ett enklare liv med dig. Så ge henne det.

Förstår att det känns hopplöst och ledsamt men frågan är vad det egentligen är hon vill ha? Kan hon tex vilja bo själv? Många kvinnor är trötta på att ta hand om man och barn och när barnen är ute, kriserna över så hägrar kanske livet i ett eget bo? Fråga henne vad hon tror om särboskap? 

?

Vet du.. ibland kan livsomvälvande saker faktiskt vara det som gör att man får bekräftelse på att man ska lämna...

Man kan länge ha gått och funderat på saken och samlat olika anledningar till att tänka tanken på separation,  nånstans börjar man väga fördelar mot nackdelar .man fattar att det är dags att lämna det som skaver . man är nästan där men inte riktigt... men så händer det något och i det katastrofala som sker ch skapar ringar på vattnet så plötsligt faller bitarna på plats och där kommer bekräftelse på att nej fan nu får det vara nog och så är skilsmässan ett faktum...  

Det behöver inte vara händelsen i sig som skapar skilsmässan utan snarare allt som händer i kölvattnet.. alla småbitar som samlas på hög i samband med det inträffade som skapar en aha-upplevelse inom en . Bägaren rinner över. Nu orkar man inte mer. 

Och det där med kärlek är en annan sak.... Man kan älska varandra djupt och innerligt utan att det är kärlek... Man kan älska någon som familj,  som sin bror, man kan älska sin partner som bästa vän till döds och starkare än något annat.. men det är inte kärlek mellan två älskande - den sortens kärlek kan ha tagit slut för många år sedan. 

Ligger absolut något i detta, skilsmässa smittar värre än covid. Kvinnor läser detta eller hör på väninnor och små problem förstoras upp så de blir en förevändning till skilsmässa. Jag har sett detta i vänkretsen, den som söker den finner...

Till TS: Säg ungefär det du skriver i din trådstart till hustrun, visa vad du vill och känner. Mycket mer kan du inte göra.

Om du vill fortsätta vara tillsammans med din fru så ska du absolut inte ge upp, att din fru pratar om skilsmässa utan att faktiskt genomföra det visar på att det inte är säkert att det är vad hon faktiskt vill. 
Kvinnor är ofta svåra i kommunikationen och en bra tumregel är att alltid döma kvinnor efter vad dom gör, inte efter vad dom säger. Och som jag förstår det så har hon inte genomfört några praktiska åtgärder för att faktiskt lämna dig? 

Att gifta kvinnor hotar sina män med skilsmässa är mycket vanligt förekommande och i majoriteten av fallen är det bara ett maktmedel som används för att få sin vilja fram. När jag själv växte upp hotade min mor med skilsmässa i princip varenda månad, men i realiteten var det aldrig ett alternativ för henne och det var något hon aldrig hade velat. Vilket jag förstår nu som vuxen. 

Att din fru säger att hon vill skiljas kan bero på en rad faktorer.

I detta fallet gissar jag på att hon är arg eller känner sig förorättad, något i den krisen ni varit med om kan ha framkallat detta och hon agerar nu för att straffa dig. En konflikt i förhållandet kan ha uppstått. 

Kan såklart också bero på en genuin vilja att vilja leva ensam men mtp på krisen ni gått igenom så tror jag mer på att hon reagerar på detta. 

Jag tror det bästa för dig är att köra på öppna kort och ärlighet, visa din fru hur sårad och ledsen du blir över detta, hon är den du vill leva med och du vill absolut inte skiljas. Prata med henne, länge, försök gå till botten med vart detta kommer ifrån. Beror det på en konflikt framkallad av krisen och att hon är arg över något eller missunsam mot dig så se till att hon får utlopp för sin ilska, låt henne vinna och känna att hon verkligen får ge igen. Svälj stoltheten och var beredd på att göra uppoffringar, det är det förmodligen värt.

 

Jag tycker att det låter som att din frus känslor har svalnat pga att hon är utmattad och utbränd. Nu spekulerar jag fritt, men kan det vara så att en av dina gamla föräldrar har fått riktigt dålig hälsa och nu behöver väääldigt mycket hjälp? Och av någon anledning så tas din frus hjälp för givet, både från din sida och från din mammas sida..? Och hade ni inte varit ett par fortfarande så hade inte denna börda lagts på din fru.

Din fru har räknat ned de sista åren, sett fram emot att era barn äntligen har blivit flygfärdiga. Nu äntligen skulle hon rå om sig själv och även eran relation, men alltså först ta hand om sig själv så att hon har kraft att sen ge i er relation. Men det blev inte riktigt så. Det där med att kunna rå om sig själv ordentligt föll bort då extremsituationen uppstod. Och nu orkar hon inte ge mer.

Som kvinna vet jag att omvårdnadsmässiga bitar lätt hamnar på just kvinnan i en relation. Jag menar, det behöver inte betyda att mannen är dålig på något sätt. Men om jag ska generalisera så är kvinnor i regel bättre på att läsa omvårdnadsmässiga behov. De blir därför familjens projektledare och blir också oftare utmattade.

Det är synd för det hade inte behövt bli såhär.

Vill du rädda erat äktenskap så måste du se till att din fru kan få möjlighet till att fokusera HELT på sig själv och sitt fysiska och psykiska välmående. Att hon får bli HELT FRI från ansvaret att hjälpa till i extremsituationen. Om hon inte får detta inom äktenskapet, dvs förutsättningar att få bli fri från ansvar och om hon inte får tillräckliga förutsättningar till att kunna ta hand om sig själv, så kommer hon att lämna. Det handlar om enkelt plus och minus. Har hon flest plus i sitt liv med dig vid sin sida, eller har hon flest plus i sitt liv utan dig som partner..? 

När en kvinna är utmattad så betyder inte saker som nytt hus och semesterresor så mycket. Är man utmattad så kan man ändå inte njuta av allt det där. Välmåendet och att ta hand om den egna kroppen kommer först.

Ps. jag förstår att även du är på gränsen till utmattning, så jag förstår att situationen är tung även för dig. Men jag säger bara vad du, enligt min mening, behöver göra för att rädda ditt äktenskap. Ds

<3