
-
Någon med erfarenhet att lämna en relation med barn?Jag står i valet och kvalet av att lämna en relation men jag kommer aldrig riktigt till skott trots att jag mår dåligt. Jag har varit trött väldigt länge och skjutit upp ?valet? och tänkt att det blir bättre men inget förändras.Jag mår otroligt dåligt i relationen och upplever mig låst/kontrollerad. Vi har flera barn. Jag kan aldrig boka in något för mig själv eller knappt med barnen på egen hand heller. Bokar jag in något söker han ofta bråk kort inpå vilket leder till att han indirekt förbjuder mig genom att säga ?nej du får inte ta barnen dit? eller ?nej jag tänker inte ta barnen själv?. Det har blivit så många gånger som jag fått ställa in olika träffar med vänner eller liknande (både med och utan barn) att jag nu börjat isolera mig och inte ens boka in träffar för jag inte vill sätta mig i situationen där jag behöver komma på en ursäkt för att ställa in. Jag skäms över situationen och har därför inte berättar som det är för människor runt omkring.Det är mycket annat också som inte fungerar i relationen. Jag har otaliga gånger vädjat om att gå i parterapi eller liknande men får inget gehör hos min partner.Jag är rädd att han ska börja krångla i en separation och att det blir svårt att komma överrens kring vart barnen ska gå i förskola (vi kommer nog flytta om vi separerar), vem de ska vara skriven hos mm. Dessutom äger vi hus ihop och hela projektet med att sälja med honom känns som en mardröm.mvh trött och olycklig
-
Svar på tråden Hur får man kraften att lämna en relation med barn?
-
Fast varför bokar du inte saker utan att fråga din man först? Vill jag hitta på npt med väninnorna en helg kollar jag med mannen att det passar att han tar barnen. Vill jag göra nåt med barnen så frågar jag också om det är pk att jag "tar" barnen så att säga. Skulle också bli vansinnig och sätta mig på tvären och vägra ta barnen om min man bokade saker ofta utan att kolla läget
-
Jag bokar sällan något utan att fråga, gör jag det är det veckor framåt det handlar om och vi pratat om det givetvis. Problemet är att vi kommer överrens om saker och ting men strax innan det ska bli av söker han bråk på ett eller annat sätt och det slutar i att han ?straffar? mig för bråket genom att ställa in eller ändra sig. Dvs att han inte låter mig åka med barnen som överenskommet eller vägrar ta dem själv. Detta har inte hänt enstaka tillfällen utan är ett mönster genom vilket jag känner mig maktlös och kontrollerad
-
Låter jobbigt.Citrusblomma skrev 2025-08-29 21:43:21 följande:
Jag bokar sällan något utan att fråga, gör jag det är det veckor framåt det handlar om och vi pratat om det givetvis. Problemet är att vi kommer överrens om saker och ting men strax innan det ska bli av söker han bråk på ett eller annat sätt och det slutar i att han ?straffar? mig för bråket genom att ställa in eller ändra sig. Dvs att han inte låter mig åka med barnen som överenskommet eller vägrar ta dem själv. Detta har inte hänt enstaka tillfällen utan är ett mönster genom vilket jag känner mig maktlös och kontrollerad
Jag förstår att du vill inte leva med honom , men det vore jobbigt att han var ensam med barnen varannan vecka när han beter sig såhär.
;( -
Min dotter var typ tre när mitt ex hade bedragit mig i minst ett halvår - lätt beslut.
Lovade mig själv att aldrig separera med barn en gång till. Men .... min sons mamma gjorde så klart och tydligt att hon inte ville ha mig i sitt liv så jag avslutade.
Tyvärr bodde hon kvar från april till augusti vilket var skitjobbigt och även konstigt för barnet.
Sedan snart 11 år tillbaka har han (och min äldre dotter) världens bästa plast/bonusmorsa.
Kunde inte ha blivit bättre. -
Det låter som mitt ex. Han var specialist på det där med att hå med på något och sen förstöra det hela genom att börja bråka strax innan eller ringa och kräva att jag skulle komma hem pga x, y eller z. Det var mer än en jul han förstörde genom att först säga att det var ok att min mamma kom på julafton för att sedan några dagar innan dra igång värsta bråket där det slutade med att julen skulle ställas in, vi skulle göra slut etc.
I vårt fall slutade det med buller och bång. Fick ett samtal om att barnen varit på barnsamtal och att socialtjänsten ville träffa oss typ 2 timmar senare. Han kom inte dit. Jag fick två alternativ, åka hem utan barnen eller åka till annan plats med barnen. Det blev alternativ 2. Vi har inte sovit i vår fd bostad sedan dess. Den såldes ett par månader senare, jag fick dra i allt. Jag och soc har fått skulden för precis allt.
Jag har haft turen och fått enormt stöd från socialtjänsten med både samtalsstöd för våld i relation och även med akutlägenhet. De såg fort att jag behövde hjälp att ta mig loss och att det skulle vara enormt svårt på egen hand.
Det är snart två år sedan detta skedde. Sedan i början av året har jag och barnen ett eget förstahandskontrakt på en trea. Han har flyttat till en annan kommun så pass långt bort att han bara kan ha barnen varannan helg och på lov. Även det valet var mitt fel.
Kontakta relationsvåldsteamet i din kommun. Ta även kontakt med kvinnojouren. Prata med dina nära och kära som du litar på om vad som sker och att du vill komma ur det hela. Det är svårt att lämna men det går om man har stöd.
Ta hand om dig ❤️ -
Varför förutsätter du att TS bokar in saker utan att kolla först? Det är ju inte när hon bokar in något som han sätter sig på tvären utan nära inpå så TS (och barnen) inte ska kunna komma iväg på det som tänkte (och varit ok innan).Anonym (Betty) skrev 2025-08-29 21:34:40 följande:
Fast varför bokar du inte saker utan att fråga din man först? Vill jag hitta på npt med väninnorna en helg kollar jag med mannen att det passar att han tar barnen. Vill jag göra nåt med barnen så frågar jag också om det är pk att jag "tar" barnen så att säga. Skulle också bli vansinnig och sätta mig på tvären och vägra ta barnen om min man bokade saker ofta utan att kolla läget