• Anonym (Gitt)

    Skulle du betala

    A och B lever ihop i 10 + år och A tar lån på några 100 tusen totalt som båda konsumerar. Vid separation tar A med sig majoriteten av lånen då ekonomin är dålig hos båda och A står på lånen. B tar med sig kanske 1/3 av lånen samt att A behåller alla möbler. B säger hen ska försöka ta ytterligare ett lån och hjälpa A längre fram.
    När det väl gäller får B inte den storleken på lånet som hade behövts för att hjälpa A men för att täcka den del hen tagit med sig från separationen + för att köpa nya möbler. Summan går upp till ungefär hälften av ursprungslånet. B meddelar A detta och att det inte gick. A bara bekräftar mottagen information.
    Spola fram 5-6 år och ekonomin har varit fortsatt knaper för B och A har direkt efter separationen låtit sin del av lånet gå till KF. 
    B ärver en väsentlig men inte jättestor summa pengar så hen kan betala av sina lån helt + en liten del över som en buffert. Bör B nu hjälpa A med sina skulder? Lagligt har A ingen rätt att kräva något då hen står ensam på lånen men moraliskt sett? A och B har barn tillsammans och A har varit en plåga under ca 7 år tillbaka som en notis. 
  • Svar på tråden Skulle du betala
  • Trent

    Du vet svaret. Se nu bara till att inte pröjsa nåt till honom.

  • Anonym (jury)

    Ett arv 5 år efter en separation har inget med en redan effektuerad bodelning att göra. Vid separationen gick A tydligen med på att överta 2/3 av skulderna och så är det det som gäller. Att man separerar betyder att man kapar ekonomiska band, och så spelar det ingen roll om någon vinner i lotto efteråt eftersom man per definition inte längre är ett par.

  • Anonym (Gitt)
    Anonym (jury) skrev 2025-08-31 21:57:59 följande:

    Ett arv 5 år efter en separation har inget med en redan effektuerad bodelning att göra. Vid separationen gick A tydligen med på att överta 2/3 av skulderna och så är det det som gäller. Att man separerar betyder att man kapar ekonomiska band, och så spelar det ingen roll om någon vinner i lotto efteråt eftersom man per definition inte längre är ett par.


    Är väl mer att B först uttryckte en vilja och intention att vilja betala hälften vid möjlighet och har dåligt samvete nu när hen blir skuldfri. Samtidigt svårt att reda i när A omedelbart hamnade hos KF. 
  • Anonym (nuftig)

    Om man är en plåga får man inget, det är väl rätt självklart?

    Hen kunde varit trevligare så hade jag kanske velat hjälpa.
    Men indirekt kan ju B lägga mer pengar på barnen nu med det ökade utrymmet i budgeten så det borde väl avlasta A ekonomiskt en smula ändå?

  • Anonym (nuftig)

    Och en annan sak: Vem var drivande i att ta de där konsumtionslånen egentligen?

  • Anonym (Gitt)
    Anonym (nuftig) skrev 2025-09-01 19:54:42 följande:

    Och en annan sak: Vem var drivande i att ta de där konsumtionslånen egentligen?


    B var ganska drivande men A gick med på det som fick ekonomin att gå runt. 
  • Egon den stora

    Poängen med separation är väl att inte ha med varandra att göra mer.  Med undantag för sånt som rör barnen då. 
    Att lova att hjälpa till ekonomiskt "längre fram" till ett ex är ju bara dumt. 
    Vad som händer i respektive persons liv flera år efter har inget med saken att göra. 

  • Jesper f

    Skulle säga att, om inget annat avtalats om skulden mellan parterna under de 7 åren, att det är det avtal man kom överens om vid separationen som defakto juridiskt är vad som gäller - oavsett om det är muntligt. 

    Enda som jag kan tänka mig skulle kunna göra att summan skulle kunna ändras, är om A på något sätt gjort något så att B drabbats av direkta ökade kostnader av rimlig karraktär, som då kan räknas av skulden. Annars är det den summa man kommit överens om.

    Hur andra parten betett sig eller inte spelar egentligen ingen roll mot det avtal man gjort, och någonstans om man nu vill visa sig bättre - står man för sitt ord. Det går inte förklara bort en skuld man själv sagt sig skyldig till genom vad någon annan har, gör eller fått under tiden. Det har inget med saken att göra. Betala och bli av med honom, är allting klart mellan parterna sedan, och man kan be honom hoppa ned i närmsta mull-toa om så behövs.

  • Anonym (Gitt)
    Jesper f skrev 2025-09-03 12:23:56 följande:

    Skulle säga att, om inget annat avtalats om skulden mellan parterna under de 7 åren, att det är det avtal man kom överens om vid separationen som defakto juridiskt är vad som gäller - oavsett om det är muntligt. 

    Enda som jag kan tänka mig skulle kunna göra att summan skulle kunna ändras, är om A på något sätt gjort något så att B drabbats av direkta ökade kostnader av rimlig karraktär, som då kan räknas av skulden. Annars är det den summa man kommit överens om.

    Hur andra parten betett sig eller inte spelar egentligen ingen roll mot det avtal man gjort, och någonstans om man nu vill visa sig bättre - står man för sitt ord. Det går inte förklara bort en skuld man själv sagt sig skyldig till genom vad någon annan har, gör eller fått under tiden. Det har inget med saken att göra. Betala och bli av med honom, är allting klart mellan parterna sedan, och man kan be honom hoppa ned i närmsta mull-toa om så behövs.


    Mjo, men sen visade det sig att B fick ta lån för bla den del av skulden hen tog med sig + för att köpa nya möbler som uppgick i halva summan. A har heller aldrig krävt något av B under åren utan ok:ade när B sa det inte gick att ta ett större lån och att B kanske kunde betala mer för barnen vid möjlighet. 
Svar på tråden Skulle du betala