Hjälp mig tänka

Anonym (Bah) · 2025-09-04T06:36:07+02:00

Jag har en tid varit nyfiken på en man i min omgivning, men har inte vågat ta steget att prata med honom privat... och så plötsligt skrev HAN till mig. Vi klickade direkt. Ingen har sagt något rakt ut än, men det är tydligt att det är besvarat. Det enda jag haft lite svårt för är nivån av kontakt. Jag är jätteglad att han har ett eget liv, och inte verkar vara en sån som bygger upp sin existens runt en partner, men samtidig blir det nästan för mycket av det där.Mitt behov av uppmärksamhet är större än hans verkar det som. Jag är inte klängig på något sätt, men när han tex inte hör av sig från det att han kommer hem tills det är dags att lägga sig, under runt 4-5 timmar, börjar jag ifrågasätta om han verkligen känner samma. Borde inte behovet av åtminstone nåt sms den tiden vara starkare? Samtidigt känns det så härligt när vi faktiskt pratar. Han får mig alltid att skratta.Så av slump fick jag kontakt med en annan man. Han bor VÄLDIGT långt ifrån, i ett helt annat land. Jag tyckte det var kul att få inblick i en annan kultur och hade definitivt inga baktankar. Men han tog sig in, även han. Har aldrig kunnat prata lika avslappnat som jag kan med honom med någon annan och det känns i hela mig hur mycket han verkligen bryr sig. Att han fått känslor för mig råder det inga tvivel om. Det finns något där som bara klaffade från första början. Och nu är mitt hjärta och hjärna kaos. Man 1 bor relativt nära, vi har väldigt mycket gemensamt och jag älskar våra samtal. Vi är lika nördiga båda två och alla fåniga skämt, där andra skulle ha tittat konstigt, bara fungerar. Man 2 väcker något annat inom mig. Vi är också väldigt lika, men på ett annat sätt. Realistiskt tänker jag att det aldrig skulle kunna gå. Det skulle vara för svårt att få honom hit, både praktiskt och mentalt. Han har sin släkt där och jag har svårt att tro att han skulle trivas i sverige i längden. Jag kommer absolut inte flytta dit. Dels har jag barn här, dels är det på tok för varm för mig där. Jag är okej med att hålla det vänskapligt med man 2, acceptera att vi bor för långt ifrån... men jag vill verkligen inte såra honom...

Folk är ju olika i hur man kommunicerar och hur mycket man sitter med telefonen och så.
Men min spontana undran är varför inte du skickar då?

Vissa är ju så som vill smsa hela tiden för att man vill känna den bekräftelsen och den ?närhet? det ger, medan andra är mer verbala, så att SMS inte känns så utan de föredrar att prata istället för att skriva. Det behöver absolut inte betyda att det är ett mindre intresse därifrån, bara att ni är olika individer.

Jag var en smsare för det gjorde att kan känd att vi hade kontakt större del av tiden genom det, medan mitt ex hade svårare för sms utan han föredrog telefonsamtal, men i vårt fall var det nog tom större intresse från hans sida. (Sen tog det ju slut ändå, men var ju relaterat till annat)

Däremot så kan jag inte låta bli att undra hur det egentligen är med dirt eget intresse eftersom du trots allt inlett en känslomässig relation med den här nya personen.
Du har ju trots allt enligt hur du uttryckt det inlett något med första mannen, någon som du dessutom varit intresserad av ett tag. Men när ni väl påbörjar något så öppnar du upp för något annat samtidigt.
Ger du verkligen han den första en ärlig chans om du öppnat upp dig känslomässigt för en annan samtidigt?
Kanske fundera på varför.

Menar inte detta som dömande utan vill bara lyfta lite som jag tror det varit bra om du funderar lite på.

Anonym (JM)

Thu 4 Sep 08:09

#8

Anonym (Bah) skrev 2025-09-04 07:29:36 följande:

Det finns inget uttalat med någon av dem och jag kan visst hantera att han inte hör av sig lika mycket som jag skulle önska, men det ändrar inte att jag behöver mer kontakt för att känna mig tillfreds. Jag vill inte heller ha konstant kontakt och är man upptagen så är man, men kvällar där man mest hamnar i soffan? Borde det inte finnas något sug att höra av sig?

Jag väntar inte på att han ska kontakta, utan det är när jag ser mina meddelanden stå olästa i flera timmar jag börjar undra, för jag kan inte göra så en vanlig vardagskväll.

Mitt ex var extremt klängig (vilket jag absolut inte vill ha), men det är ovant och svårtolkat för mig det här.

Jag har inte "öppnat för fler", jag är känslomässigt lagd och det märks nog tydligt på hur jag pratar, vad jag tycker om någon. Jag har inte inlett något med man 2, det är han som är tydlig med sitt intresse och hans sätt att vara talar till något hos mig. Däremot vet jag inte om kulturella skillnader kan göra att han läser in mer än jag faktiskt tänker.

Förlåt om jag är osammanhängande, har sovit typ två timmar i natt, så lite suddigt.

Jag tycker nog inte det behöver finnas något uttalat, men det är bara min åsikt.
Fråga dig själv vad du tyckt om han hade börjat skriva/prata med någon annan tjej också nu. Hur hade det känts för dig? (Uttalat eller inte)

Har du frågat honom om det? Jag vet att det kunde gå länge med mitt ex också, men kunde vara att han slocknat på soffan, eller hade full fart i trädgården eller att någon av hans barn kom på oväntat besök.

Vet du om han faktiskt hamnar i soffan så som du tänker att han gör? Eller har han en annan rutin/process som du tänker?

Men jag kan absolut förstå din känsla, men tror det klokaste du kan göra är att faktiskt prata med honom om det. Och då kanske faktiskt just prata med så man tar bort lite av riskerna för feltolkningar och så.
Förklara hur du känner. Kan ju vara att han har en förklaring. Tex så kanske han tycker det är bättre att låta dem vara olästa tills han har tid att sätta sig i lugn och ro och svara. Eller att han inte vill läsa innan dess för att du inte ska tro att han läst men skitit i att svara.
Men utan att prata med honom kommer du inte få något svar alls

Jag förstår också att det är jättesmickrande att han en till som fyller upp utrymmet där du känner saknad från den andra. Men tror ändå det är bäst att ta en åt gången.
Blir som sagt inte riktigt att ge en helt ärlig chans annars om hjärtat går på flera håll.

Och personligen kan jag säga att, om jag var man nummer 1, så hade jag inte uppskattat fortsatt kontakt med man nummer 2 om än så bara som vänner, för det har ju trots allt varit känslor där. Så om du vill försöka med man nummer 1 så säg hejdå till 2an.

Anonym (JM)

Thu 4 Sep 13:59

#13

Anonym (Bah) skrev 2025-09-04 13:33:18 följande:

Som sagt, det handlar inte om att jag inte förstår att man kan bli upptagen, somna, eller helt enkelt fungera olika, men det ändrar inte att timtal av ledig tid spenderas utan ett ord är förvirrande för mig. I ett etablerat förhållande är det en sak, men i nyförälskelsefasen? Jag har aldrig varit med om någon som är så och då undrar jag ju lite...

Och än en gång, jag har inte inlett något med nr 2. Jag tycker väldigt mycket om honom och hade han bott i Sverige hade jag nog kunnat se vad det skulle leda till, men jag inser ju att med alla omständigheter är det dumt att ta der vidare. Notera: Jag säger ingenstans att jag är kär i nr 2.

Därför jag rekommenderar dig att prata med honom och fråga om det.

Jag har aldrig sagt att du är kär i nr 2, men det du beskriver om honom är att ha inlett en känslomässig relation även om du inte kommit till ett stadie där du är kär i honom än.

Hjälp mig tänka

INNEHÅLL