Ångest

Hade själv den skräcken, just i gymnasiet.

För mig hjälpte det att lära in hela talet uttantill, så att jag kunde rabbla det hur lätt som helst. Höll talet för mamma också.

Förutom det så ställde jag upp stödord i punktform tydligt skrivna på ett tjockare papper. Så att jag skulle hitta tillbaka i talet om jag fick en blackout.

Dessutom så tittade jag i pannan på en kompis när jag höll talet, för att inte störas av blickar.

Det klart att jag var nervös, både innan och under. Men det gick bra och jag har använt metoden senare också. Ju fler gånger som det går bra, ju lättare brukar det bli nästa gäng. 

Det är bara att bestämma sig för att det här ska jag igenom bara, och jag struntar i om någon skulle tycka jag var stel när jag gjorde det. Jag får i alla fall fram det jag vill ha sagt!

Hon blir yr av att andas snabbt med bara bröstandning när hon blir nervös. Behöver ta adetag också längre mer, med magen också. Lite långsammare.
Då lugnar man ner hela kroppen, slår på det lugnare nervsystemet. 

Sedan är det bra för henne att veta att man inte ser så nervös ut som man tror när man håler tal. 

När de spelar in människor som är oroliga för att hålla tal och de sedan får se klippet, så förvånas människor över att det inte syns mer på dem. De var ju jättenervösa inuti, men på utsidan kommer det inte fram lika mycket. 

Sedan behöver.hon tänka ut en plats i klassrummet där hon ska stå och hålla sitt tal. Så att hon vet precis vart hon ska gå och ställa sig när det blir hennes tur. Tänka sig hur hon står just där, med sitt papper och håller talet.

Alltså, det finns en barnpsykolog som heter Martin Forster som råder blyga barn att tänka så här:
"Jag törs inte, men jag gör ändå". 

Man är jätteorolig, men man gör det ändå.

Sedan kan det vara bra för henne att veta att en stor del av svenska folket tycker att.det är läskigt att hålla tal! Många oroar sig långt innan, precis som hon själv.