• Anonym (Mamma med dåligt samvete)

    Är jag hemsk?!

    Jag har 2 barn, en 2,5 åring och en 7 månaders.
    min 2,5 åring kan driva mig till VANSINNE ibland och kan få vredesutbrott av en så ?enkel? grej som att ta på sig strumpor och skor. VARENDA dag. Hon kan skrika i 30 min efter att vi tagit på strumpor och hyperventilera.. jag funderar på om där kanske jag ligga någon diagnos i bakgrunden? Typ ADHD? Jag känner att jag tappar det! Och har nog känt så ett tag. Har blivit mycket bättre på att ha fasta rutiner varje dag och sätta tydliga gränser för cad som är OK och inte. Jag är också mer tydlig som förälder. Detta har hjälpt enormt mycket. Men där kommer fortfarande stunder då jag triggas till den punkten att jag tappar det totalt. jag skulle inte säga att jag slår mitt barn, har aldrig slagit och skulle aldrig få för mig. Men jag höjer rösten alltför ofta när jag är överstimulerad och kan ta tag hårt i armen om det skriks för mycket, eller om hon slåss. Jag har till och med råkat knipa till lite nån gång och detta mår kag extremt dåligt över. Jag är extremt noga med att alltid säga förlåt och förklara att mamma gjorde fel, mamma blev arg osv. hur gör ni föräldrar för att hantera trots? på ett hälsosamt sätt. Varför blir jag så extremt triggad??? Hela tiden? Vill också tillägga att jag är ensamstående. Får dock mycket hjälp av pappan ändå, även av mormor och farmor.
  • Svar på tråden Är jag hemsk?!
  • Jårdi

    Du är inte hemsk, men kanske överbelastad? Då brukar tålamodet tryta snabbare. Jag har en treåring och bara tanken på att ha en sjumånaders samtidigt gör mig stressad. Kan du få mer hjälp? 

  • Anonym (Hm)

    Du är antagligen överbelastad och överstimulerad. det är naturligtvis ingen ursäkt egentligen, men en god förklaring. Går barnet på förskola? Hur upplever de situationen? har hon samma vredesutbrott där? Skulle det vara en diagnos skulle de sannolikt ha flaggat. Ett sådant litet barn kan inte styra eller kontrollera beteenden som kommer med tex ADHD, något som vissa äldre barn kan. Har du tagit upp det med BVC? Jag vill rekommendera boken ?barn som bråkar?. Den är fantastisk på många sätt och kommer med lärdomar man har med sig hela livet. 

  • Kvittning

    Det är sådär treåringar är. 

    Det första för att klara av det är att sänka förväntan. Utgå från att det blir bråk och se till att ni har så god tid på er överallt ni ska att ni hinner ändå. 

    När ni ska göra något, förklara innan de olika stegen och efteråt berömmer du allt som klaras av. Tex om man ska in i affären. "Nu ska vi in i affären och vi ska köpa x, y och z och vi kommer inte köpa någonting annat. Följ med och hjälp mig hitta exakt de sakerna." Och sedan när man kommer ut så berömmer man att barnet varit bra på att hålla korgen, hitta saker eller vad som helst. Barn svarar generellt mycket bättre på beröm än på skäll. 

    Det betyder ju inte att allt funkar. Jag vet när mitt barn var i den åldern hur vi kunde stå en halvtimme på parkeringen utanför förskolan när vi skulle hem för att det var helt omöjligt att knäppa bältet till bilstolen. De andra föräldrarna kom och hämtade sina barn och åkte iväg och vi stod där medan mitt barn bara skrek och skrek och vägrade vara fastspänd. 

    Att vara trotsig i trotsåldern är absolut inte ett tecken på att barnet har diagnos. För oss har det snarare varit tvärtom, det barn som var extremt trotsigt har inte någon diagnos, det som var mer som alla andra har en. 

Svar på tråden Är jag hemsk?!