Vän säger att jag går på restaurang för ofta.

Du har svaret själv.  Hon är hjärntvättad hälsofreak så ...

Jag skulle säga ifrån ordentligt med tanke på din dotter och skicka en passning om ätstörningar och ortorexi. 

Och nej hon är INTE en god vän om hon beter sig så respektlöst mot dig och i synnerhet din dotter. ..

Jag hade rytit ifrån rejält. Du har ett stressigt jobb som tar allt för mycket av dig och detta är en lösning som får allt att fungera just nu. Vill hon laga mat åt dig så är hon välkommen eller? 

 

4 ggr per vecka är en hel del för en låginkomsttagare och där tänker jag att det måste gå att få ett bättre system med matlådor. Ta hjälp av dottern. Eller att ni köper måltider på affären i olika delar tex rostbiff, potatissallad, färdig soppa, sånt som går att kombinera men som blir betydligt billigare än att äta ute. Hitta en medelväg för ekonomin och hälsan men vad man behöver göra för att fungera ibland ska inte behöva ifrågasättas. Eller köp med en fryspizza, ta hem pizzerians. 

I sak har hon rätt, äta ute 4 ggr per vecka är en tvivelaktig prioritering både av ekonomi och hälsa. Plus ett dåligt föredöme för dottern.

Men när hon har sagt det en gång, behöver hon ju inte säga det fler gånger.

Jag är uppvuxen på restaurangmat. Mina föräldrar är båda helt hopplösa i köket och lagade aldrig mat under min uppväxt. Och jag menar verkligen a-l-d-r-i-g. Det enda i matväg som ens fanns hemma var färdig frukostmat, dvs börd och diverse pålägg. Aldrig ens ett ägg. Kaffe kunde de brygga men that's it. Så vi åt på restaurang kanske 5 dagar i veckan, 52 veckor om året. De andra två dagarna var antingen hämtmat eller i allra värsta fall, frysrätter. Till och med när de/någon av dem var sjuka så ringde de efter mat, eller så levde vi på mackor. Till och med högtidsmiddagarna åts på restaurang.

Har man råd och väljer bättre restauranger med schysst mat så är det ju inte sämre att äta där än hemma. Vi är friska och pigga trots all restaurangmat. Det enda jag själv kan känna lite sorg över är när min partners familj pratar om "mormors spenatsoppa och pannkakor", "farmors paltrecept" och "mammas grytor". Jag har inte riktigt någon sån nostalgikoppling till mat, vilket jag kan tycka är tråkigt. 

Din s.k. vän har inget med dina restaurangbesök att göra.

Som tillfällig lösning får vad som helst fungera. Men i längden blir det dyrt och troligtvis inte så hälsosamt. 
Kommer man hem från jobbet utmattad kan man försöka parera det redan under helgen. Gör matlådor, färdiga att fram från kylskåpet eller frysen. Det kräver en del planering men plånboken och hälsan kommer tacka dig. Ibland känns det som jag gjort 1 miljon matlådor i mitt liv och inspirationen kan tryta ibland. Men det finns massor av recept att söka fram.

Sen finns det ju, som nämnts ovan, så klart hälsosamma restauranger där det inte går att välja något som är mindre bra. Allt beror på utbudet där man bor eller rör sig.

En normal vän hade inte blivit upprörd över detta, utan antingen varit glad att du kan unna dig lite i vardan, eller inte brytt sig. Vem har bett om hennes åsikt liksom? Störigt när folk lägger sig i.. Hon verkar fett oskön

Alltså, jag måste bara säga? jag känner dig här. Det där med restaurangbesök, det är inte slöseri eller lathet, det är ren överlevnad. Din kropp skriker efter paus efter jobbet, efter stressen, efter alla de där timmarna där du jonglerar allt. Att sätta sig på en restaurang, känna dofterna, smakerna? det är nästan som en liten elektrisk kick som säger ?du klarar det här?. Och vet du vad? Du gör det på ett sätt som är helt hållbart ? sparar pengar, lagar mat hemma, tar hand om din dotter.

Din vän? hon projicerar sina egna idéer om disciplin och hälsa på dig. Hon ser pizza som farlig, men för dig är det energi, njutning, en liten belöning. Och det är helt okej. Låt henne ha sina åsikter, men du, du fortsätter att balansera, njuta och överleva.

Men vilken jobbig besserwisser! Säg ifrån nästa gång "Mitt liv, mina val". Du behöver verkligen inte följa hennes fixa idéer. Det värsta är att hon kritiserar dig inför din dotter. Helt oacceptabelt.

Till dottern skulle jag säga att jag jobbar hårt och försörjer både henne och mig, och det är sannerligen inte hennes sak att kalla mig för lat. Din dotter får hemlagad mat, vad du äter ska hon strunta i. 

Undvik din "vän" tycker jag, du behöver ju inte vara så dramatisk att du "gör slut". Bjud inte hem henne så hon får chansen att snacka skit om dig inför din dotter. Bjuder hon hem dig så "har du inte tid".

Sätt dig så du inte syns utifrån på pizzerian/restaurangen. Det är väl för jäkligt att hon ska få förstöra dina stunder av avkoppling.

Enda ursäkten för att öht säga något hade varit om du klagat över att du hade svårt att gå ned i vikt, då är det svårt att undvika påpekande om att pizza inte är någon lämplig mat för den som vill banta. Eller om du klagat över att du har svårt att få pengarna att räcka till, men så är ju inte fallet.

Vill man ha en kompis som är som en tjatig extramorsa som ska "uppfostra" en?

Vännen lägger sig i och behöver inte upprepa sig o h verkligen inte hålla på och prata med dig inför ditt barn.

Men du har en rätt ohållbar livsstil om du går på restaurang eller pizzeria 4 ggr i veckan för att du är så slutkörd av en ohälsosam arbetsmiljö att du inte orkar laga ens makaroner, blodpudding, omelett eller äta ärtsoppa. Det låter inte alls bra och jag hoppas ju du ser över det med. Att äta pizza 4 ggr i veckan kommer inte vara hälsosamt på lång sikt. Restaurangmat har ofta också mer salt än mat man lagar hemma för att lyfta smakerna. Om du ändå lagar mat på helgen, varför inte trippla mängden och frysa in/ställa i kyl åt både dig och dottern?

Hur gör du med lunch?