Gifta och har barn. När bör man gå vidare tillsammans och när bör man skilja sig?
Ja, vad säger ni?
Ja, vad säger ni?
Du klipper och klistar andras inlägg från andra trådar?? Vilken sniken diskussionsstil. Tråden borde tas bort.
Du klipper och klistar andras inlägg från andra trådar?? Vilken sniken diskussionsstil. Tråden borde tas bort.
Är man bitter i relationen och inte lyckas reda ut så man trivs i vardagen och har fungerande samarbete så tycker jag man ska dela på sig.
Du klipper och klistar andras inlägg från andra trådar?? Vilken sniken diskussionsstil. Tråden borde tas bort.
Jag förstår inte vad det här inlägget ska säga.
Du svarar på ett inlägg som inte citeras här, så vi inte vet vad som sagts, i en tråd som inte angetts.
Konstigt beteende.
Jag förstår inte vad det här inlägget ska säga.
Du svarar på ett inlägg som inte citeras här, så vi inte vet vad som sagts, i en tråd som inte angetts.
Konstigt beteende.
Det kan absolut vara sant vad gäller tillgång till föräldrarna men är minst lika ofta en bullshit, självtröstande förklaring för att man inte vågar ta beslutet själv. Barnen far inte ett dugg mindre illa av att vara i en dysfunktionell relation. Istället ger man de barnen exakt den modellen för en relation som många (med rätta) beklagar sig över här på FL. Frågar du mig så är det det största sveket man kan göra mot barnen....men man gömmer det bakom att man inte vill ta den andre föräldern ifrån dem. Den som tror att barn missar vad som försiggår i en relation får tänka igen. Har jobbat med barn i över tio år och tro mig, de har koll. Föräldrarna däremot - not so much i alldeles för många fall för att det ska kännas bra..... och det ligger ALLTID en galen bitterhet bakom - föräldrarna retar sig så mycket på varandra och varandras tillkortakommanden att de inte kan lägga sina egna issues åt sidan. Den ENDA gången barnen vinner något på att föräldrarna inte skiljer sig är om det är kloka, samstämmiga föräldrar som bara konstaterat att de inte längre älskar varandra, men de funkar vettigt ihop och delar på föräldraansvar och det som behöver hanteras gemensamt.
Vilka personliga och samhälleliga negativa konsekvenser är det du syftar på?
Du gör en ny tråd på ett forum med några hundra medlemmar för att forstätta en pågående OT diskussion utan att ens nämna sammanhanget och ingen länk till tråden. I TS ställer du frågan "Ja, vad säger ni?"
I första inlägget citerar du ett inlägg från den andra tråden, svarar på det
men det framgår inte vad det är du svarar på.
När någon påpekar att det inte blir rätt förstår du inte frågan, citerar ett inlägg till, men ingen länk till tråden.
Det är som om du är helt omedveten om att det finns fler
människor på forumet än de som läst den andra tråden och tror att alla är fullt insatta i den väldigt korta diskussionen du hade med ett par andra medlemmar några timmar innan.
Har inte läst den andra tråden men Jimmy75 gör ett otroligt klokt inspel.
En del av att vara förälder är ju att hela tiden föregå med gott exempel i alla aspekter, visa vanor och företeelser, visa på goda beteenden mot andra OCH inte minst spegla en god relation. Barn är som sagt inte korkade.
Ser de att det alltid är mamma som lagar mat och städar, pappa pillar naveln i soffan med mobilen i handen eller sitter långa stunder och facetimar med släkt, pappa kör alltid bilen, mamma hämtar på skolan, pappa talar till mamma med ganska hård ton och säger aldrig förlåt, mamma bara är tyst och köper läget.
Vad tror ni att de barnen får med sig själva framåt?
Förvisso kan det slå bakut och när de ser hur andra vuxna beter sig mot varandra så inser de att det som pågår hemma hos dem inte är sunt och inte är så man bör göra. Men det krävs ändå insikt för att göra den vändningen. Mer troligt kommer de att uppleva att det är så det är. Det är så man gör.
Man måste ta det ansvaret som förälder!
För den som undrar, lyssna på Skilsmässopodden! Två vuxna som resonerar och svarar på läsarbrev. Ibland är de överens, ibland inte. Och många frågor är just på det temat, när bör man lämna, hur reagerar barn, vad är bäst för dem?
Min grundfråga i alla lägen oavsett det handlar om äktenskap, om jag bör vara kvar på ett jobb etc är "känns det här bra"? Följt av "vill jag det här" eller önskar jag att det var på något annat sätt? Vad kan jag göra för att förändra detta? Man har bara ett liv. Att inte välja är också ett val, alltså att passivt stanna i något. Men då har man valt det.
Du hoppade över lite steg...blir helt obegripligt
Du hade lätt kunnat sammanfatta det som var off topic men som du tyckte var intressant att diskutera i denna TS...
Om du var intresserad att höra åsikter från användare från andra tråden skulle du kunnat länka i den tråden och bara kort nämna att du startat en tråd i ämnet...
Om de vill diskutera så kommer de ju att kommentera här...
Har inte läst den andra tråden men Jimmy75 gör ett otroligt klokt inspel.
En del av att vara förälder är ju att hela tiden föregå med gott exempel i alla aspekter, visa vanor och företeelser, visa på goda beteenden mot andra OCH inte minst spegla en god relation. Barn är som sagt inte korkade.
Ser de att det alltid är mamma som lagar mat och städar, pappa pillar naveln i soffan med mobilen i handen eller sitter långa stunder och facetimar med släkt, pappa kör alltid bilen, mamma hämtar på skolan, pappa talar till mamma med ganska hård ton och säger aldrig förlåt, mamma bara är tyst och köper läget.
Vad tror ni att de barnen får med sig själva framåt?
Förvisso kan det slå bakut och när de ser hur andra vuxna beter sig mot varandra så inser de att det som pågår hemma hos dem inte är sunt och inte är så man bör göra. Men det krävs ändå insikt för att göra den vändningen. Mer troligt kommer de att uppleva att det är så det är. Det är så man gör.
Man måste ta det ansvaret som förälder!
För den som undrar, lyssna på Skilsmässopodden! Två vuxna som resonerar och svarar på läsarbrev. Ibland är de överens, ibland inte. Och många frågor är just på det temat, när bör man lämna, hur reagerar barn, vad är bäst för dem?
Min grundfråga i alla lägen oavsett det handlar om äktenskap, om jag bör vara kvar på ett jobb etc är "känns det här bra"? Följt av "vill jag det här" eller önskar jag att det var på något annat sätt? Vad kan jag göra för att förändra detta? Man har bara ett liv. Att inte välja är också ett val, alltså att passivt stanna i något. Men då har man valt det.