Öppet förhållande?

Sånt bör man ta upp redan innan det blir tal om en relation, under själva dejtandet.

Inte schysst att släppa en sån avgörande relationsbomb först när ni hunnit utveckla känslomässiga band och en djupare anknytning till varann. Då blir det ju mycket svårare för den ovillige parten att lämna relationen.

Ett sådant förslag lär knäcka de flesta förhållanden. 

Älskar du inte längre din partner?

Jo jo, men om man nu inte gjort det. Eller om avgörande saker ändrats så mycket att hur det var för fem, tio eller femton år sedan, inte är aktuellt längre. Skulle jag inte älska min partner så skulle jag lämna. Men jag kommer aldrig att få det sexliv jag vill ha med min partner. Eller ett sexliv för den delen.

Säg som det är isåfall. Det minsta en partner kan begära är att du är uppriktig och ärlig mot henne. 

Jag tror sedan inte att det gör nån större skillnad i hur du lägger fram det hela som förslag. Du får nog räkna med negativ respons i vilket fall. De allra flesta kvinnor vill ha en monogam relation till sin partner. 

Jag har ett nick som antyder att jag är kvinna och aldrig skrivit ut min partners kön. Varför utgår du från att min partner är en kvinna?

För att det vanligtvis är män som vill ha öppna förhållanden och ligga med fler än sin partner. 

Men samma råd riktas ju även till kvinnor förstås.

Jag sa helt enkelt att jag vill att vi har öppet förhållande (eftersom vi inte har ett sexliv, har inte haft på länge och det bara är hon som verkar nöjd med det).

Hon frågade hur jag hade tänkt mig det. 
Skulle jag ut och ragga? Tinder?
Skulle det ske på mina jobbresor? Hur skulle hon kunna vara med andra rent praktiskt?
Här blev jag rätt irriterad. Jaha?! Så nu har hon lust helt plötsligt - bara inte med mig?

Hon undrade om det inte är överhängande risk att jag skulle få känslor för "den andra tjejen" eftersom jag vill ha en djupare connection till den jag ska ligga med än att bara ha varann för sex sas.
Och där har hon rätt.

Det här är en konversation som ägde rum via mail, eftersom hon har svårt för känsliga samtal. Vi skulle fortsätta prata om det live men det rann ut i sanden.

Hon borde oroa sig för att jag snart sätter punkt för vårt förhållande, eftersom det var mitt sista halmstrå för att se en framtid tillsammans med henne, men hon fortsätter att låtsas som att allt är bra. 

Om det gått så långt att ni inte längre har något sexliv så tyder detta på att din partner är ointresserad av sex. Då tror jag tyvärr det är väldigt svårt att sälja in öppet förhållande.
Jag är själv i en liknade situation med obefintligt sexliv, men jag känner min fru så pass väl att jag vet att det inte ens är lönt att diskutera en sån lösning.
Jag misstänker att du också har på känn hur din partner hade reagerat?

Om det handlar om en ständig brist på sex så är det väl bättre att ställa ultimatum eller, i värsta fall, lämna sin partner?

Har svårt att tro att kärleken för ens partner kan räcka eller hålla i sig under nån längre tid om man inte ens tar i varann längre. Då dör ju allt ut ändå, i sinom tid.

Jag tänker lite tvärtom. Om man nu inte är intresserad av sex alls eller ser något värde i det, borde det väl inte vara så problematiskt att låta ens partner ha det på annat håll? Jag säger inte att *vårt* sexliv är otillräckligt utan att jag vill ha *ett* sexliv. 

Jag vet faktiskt inte säkert hur min partner skulle reagera.
Men om hon börjar fråga hur det ska gå till rent praktiskt så låter det ju faktiskt som hon är lite öppen för idén. 

Själv har jag nått punkten att jag inte skulle bli irriterad om min partner också vill ligga med andra. Skulle tvärtom kännas mer jämlikt. Att min partner inte har lust att ha sex med mig har jag redan insett.