Han vet inte om han hade stannat kvar om jag blev gravid och inte kunde göra abort.

Det beror ju på omständigheter. Om ni båda är överens om att ni inte vill ha barn så finns det ju sätt att undvika det och om ni då är oförsiktiga med det får ni ju båda vara medvetna om att risken för det ökar. Om han vill vara säker på att det inte blir någon oönskad graviditet finns det ju kondom. Om han inte är intresserad av att använda preventivmedel får han ju bara acceptera att det kan innebära graviditet. Beror ju egentligen alldeles på hur ni gemensamt kommit överens om att bäst skydda er mot detta. Så på ett vis blir frågan lite konstig kan jag tycka, just eftersom det finns sätt att försäkra sig om att undvika det. Och om ni nu skyddar er, vad får dig då att undra hur han skulle reagera vid en oväntad graviditet? Är det en rent hypotetisk fråga eller är den ställd utifrån en oro att du faktiskt BLIR gravid och varifrån kommer i så fall den oron om ni skyddar er?

Jag använder p-stav, men trots preventivmedel så finns det ju folk som ändå blivit gravida, inte fått några direkta symtom, upptäckt graviditeten försent och inte kunnat göra abort. Blir mest bara ledsen av tanken på att jag inte hade kunnat räkna med honom till hundra procent i ett sånt scenario, för det är ju något som faktiskt skulle kunna hända trots att det är relativt ovanligt. Man vill ju kunna känna att man har varandra i alla livets upp- och nedgångar. 

Absolut! Jag förstår dig och håller med dig till fullo. Därav min poäng att det beror på hur man som par skyddar sig. Han behöver ju vara medveten om att P-stav absolut inte är riskfritt och att det fortfarande kan bli barn. Hela det ansvaret kan han inte lägga på dig. Om han nu känner som han gör har han ju absolut ett ansvar att använda skydd vare sig du använder eller ej. Om han lägger över det på dig men är beredd att dra om du råkar bli med barn är han ju inte mogen.

Varför steriliser han sig inte om han inte vill ha barn? 

Du överdriver. För det första är ni unga, när jag var i er ålder ville jag inte heller ha barn men det ändrade sig. Men jag hade inte lämnat henne i sticket och det gör inte din kille heller. Då hade han sagt det.

För det andra lägger du ord i hans mun genom hypotetiska frågor han inte funderat på. Därför låter han lite osäker.

Du letar fel och det är inget gott tecken. Vad skulle du gjort om han sagt tvärsäkert, "jag lämnar dig om du inte kan/vill göra abort"? Är du beredd att lämna en bra kille på grund av hypotetiska skeenden? Tänk om du sabbar er relation för något som aldrig kommer att hända?

Ni verkar inte fatta vad TS menar. Det här handlar inte om preventivmedel. Man vill ju känna att ens partner älskar en så mycket att hen inte skulle lämna en ensam med en bebis (visst allt kan hända men om vi fokuserar på hur man känner här och nu). Det kan lika gärna handla om nån annan "krissituation": "skulle du lämna mig om XX?". Jag tror att TS vill höra att han älskar henne så mycket att han skulle stanna även om det innebar att behöva ta hand om en bebis, att det skulle vara värt det för att han så gärna vill vara med henne. Nu vill ju ingen av dem ha barn så det är inget problem i sig. Men jag tror att TS känner att hon inte är tillräckligt viktig för honom ifall han skulle lämna henne för att slippa ta hand om en bebis. 

Det klart att han hade tvekat at stanna om du hade lurat honom, det kan man ju ha en viss förståelse för.

 Sedan tror jag att han är rädd för att du ska bli oplanerat gravid. Han vill nog göra klart att det inte är något som han önskar, med sitt svar.

Däremot ska du nog syna relationen i sig. Är det så att han inte verkar så engagerad på det hela taget längre?

Min far sa vid 25 när han läste en tidningsartikel om en hemsk olycka att om min mor förlorade sina ben, då skulle han helt säkert lämna henne för han ville inte släpa på en trasig människa genom livet.

Hon borde verkligen ha lämnat honom då.

Och jag menar att det är en del av det...Jag har full förståelse för om han inte anser dem eller relationen vara redo för en eventuell graviditet, men om han är seriös med henne och älskar henne, men "bara" vill förvissa sig om att det inte blir något barn än så ligger det även i hans intresse och ansvar att se till så att det inte händer. Bara att hon ska behöva oroa sig är illa nog. Än värre måste det kännas om han svarar så, men eventuellt inte själv gör något för att förhindra. Så vad jag syftar på med preventivmedelsdiskussionen handlar om vilket ansvar han tar för relationen, vad som sker i den och henne för den delen. Han riskar NOLL med en eventuell graviditet eftersom han alltid har alternativet att bara dra. Det har ju inte hon.

Bra frågor! Jag förstår att TS vill ha försäkringar om evig kärlek vad som än händer. Men tyvärr blir det bara ord, hur vackra de än är. Man vet inget förrän det verkligen händer. Snarare visar din kille förnuft genom sin osäkerhet.

Så jag instämmer med ovanstående, övertolka inte och leta inte fel. Eftersom TS använder p-medel och är beredd till abort om det skulle misslyckas är risken för det scenario hon oroar sig för väldigt liten. Risken är större att hon förstör relationen genom omotiverat grubbel!