Relation med någon som har NPF diagnos

Är inte själv i relation med ngn med npf men det är typiskt såna saker de iftast har svårt med och har ett väldigt behov av struktur för att det ska funka med så få situationer som möjligt. Tar hon hjälp och försöker göra saker för att skapa de förutsättningar hon behöver? Om hon inte själv är delaktig/mottaglig för hjälp så är det väldigt svårt för då landar mycket på dig

Om det är ADHD som hon har så kan motion en gång per dygn öka koncentrationen och reglera energinivån lite grand. Finns gedigen foskning på koncentrationsförbättringar. Hon behöver få pulshöjning och bli lite svettig av motionen, men det behöver inte vara maratonlöpningar.

Om det är svårt med sömn och dygnsreglering behöver hon ljus i minst 12-15 minuter på morgonen. Inga skärmar efter kl. 20 på kvällen. Undvik att äta något efter kl. 19.30, förbättrar också sömnen.

Medicinering kan faktiskt hjälpa i vardagen. Forskning visar att risken för missbruk av alla slag m.m. minskar om man ser till hela gruppen som medicinerar mot ADHD., så man behöver inte vara orolig för att man ska få en sämre funktion på andra sätt.. Däremot kan det ta tid att prova in dos och rätt medicin. En del tar den bara de dagar som de arbetar..

För de med ADD (bara koncentrationsproblem) så visade en studie vid Göteborgs universitet att ca 30 % fick bättre koncentration med fiskolja. De använde Equazen eye Q. Man såg inte den effekten hos personer med ADHD. Men det är bara en studie, kan vara bra att prova oavsett svårigheter.

Om barnet har autism kan hon kanske få avlastning ganom att barnet åker oå korttidshem en helg i månaden genom kommunen. Om hon känner att hon är på väg in i väggen.

De med ADHD brukar välja ett jobb där de kan vara aktiva med kroppen, känner sig gladare då. Men i dagens läge kan det vara svårt att välja jobb.

Hon borde egentligen fundera på att skola om sig. Nu när barnet är så stort att det går i skolan. Arbetsförmedlingen har en lång enkät på nätet där de frågar om hur man fungerar och tycker om, och ger sedan råd om lämpliga yrken. Kolla sedan upp 
jobbutsikterna för det yrket. 

Sedan är struktur och scheman bästa vännen. T.ex att man alltid städar badrum och kök lördag morgon. Och även i vilken ordning man gör momenten.

Beställ hem varor från affären med hemkörning en gång i veckan, så slipper ni stressmomentet med att gå i affären och handla mat. Sedan kan man ju alltid kompletteringshandla någon gång. 

För att hålls reda på tiden på morgonen kan en timstock hjälpa.

Men även om dessa saker kan förbättra vardagen så måste du bestämma om du orkar leva med en person med NPF framöver.

Känner du att du kommer att bli biitter och besviken så behöver du göra slut så snart som möjligt. Du kan inte ta ansvar för andras liv. Man kan inte vara tillsammans med någon bara för att man tycker synd om den personen. Det blir inte bra på sikt. 
NPF går inte bort med tiden utan kvarstår. 

Svår situation TS. Men förstår dig. Verkar vara jobbigt att det finns noll struktur.

Du kan ju inte ändra på henne, det kan man inte med någon. 
Du kan bara jobba på dig själv. Har du kommunicerat för henne hur mycket hennes beteende faktiskt påverkar dig? Hur jobbigt det är för dig att leva med? Finns det, utgående från din upplevelse, möjlighet att skissa på gemensamma lösningar för att vardagen ska bli mer dräglig för dig?

Låter som du är en sån som tar på dig mycket ansvar och inte alltid kommunicerar dina behov. Det kan du jobba på!

Ser hon problemen själv och vill förändra det som inte fungerar? Fungerar hon bra på jobb så kan det bli bättre hemma med mer ordning och struktur. Det kan man få hjälp med av en arbetsterapeut eller boendestöd. Även ekonomin kan struktureras upp så att det t ex blir tydligare vad hon har att röra sig med varje vecka. Men hon måste vilja själv.

Jag gjorde en lista på drygt 40 punkter på förbättringsförslag. Med vad en handling gör och vad det sedan för med sig som tex. När man ätit. Stanna upp och reflektera ta en titt hur ser det ut nu runt ikring dig. Du sitter vid ett bord det står saker på bordet. Måltiden är inte klar bara för att man fått ner maten i magen. Måltiden är klar när bordet är avdukat och rengjort. Hon tyckte listan var så jobbig. Det blev för mycket press. Hon ville inte ens testa 1-2 punkter. Hon säger åt mig att sluta bry mig och det testar jag ibland. Men om hon ska göra det själv tar det 5 timma ristället för en timme som det tar för mig. Sedan blir hon ännu tröttare och mer energilös.

Hon har pratat om alla dessa saker och hon har försökt få hjälp. Men det är väldigt svårt att få hjälp. Det verkar som att man i princip behöver vara en grönsak för att få hjälp.

Var har hon sökt hjälp? Har hon ansökt om boendestöd hos kommunen? Bett om kontakt med arbetsterapeut hos sin vårdcentral? Kanske kan du stötta henne så att det blir gjort ordentligt. Det hjälper inte alltid att bara nämna behovet.

Ett alternativ är att du hjälper till att ordna bättre struktur hemma som hon sedan kan följa.

Det förstår jag, en 40 punkter lång lista som presenteras är galet mycket press.  Hade du velat ha så många "klagomål" på dig?

Tsr det henne 5 timmar att göra det du gör på en timme så låter det som att hon har ganska rejäla svårigheter. Var lite pedagogisk och ta en punkt i taget istället och var enkel och konkret. Men låter som sagt som att hon behöver hjälp och stöd utifrån.

Så som du beskriver det här förstår jag hennes reaktion. Låter som att antingen listan eller din beskrivning av den här är gjord i ett frustrerat tillstånd. Begripligt men tyvärr rakt motsatt effekt mot vad du önskar. Om du vill jobba på att försöka få den här relationen att funka kommer ni behöva hjälp, hon med struktur, verktyg och strategier och ni tillsammans eller du behöver hjälp med kommunikation. Ni bränner ut varandra annars.