Lämnad utan förvarning

...och nu ringde hon och sa att hon känner sig osäker på sitt beslut och att hon inte vet....

Nej, jag känner lite som du skrev, att tillit i en relation måste finnas från bådas sidor. Även jag har ju behov av att känna mig trygg. Så jag är inte i nuläget ett dugg intresserad av ett förhållande igen. 

Nu känner jag att vi skall bo isär, och inte ha ett förhållande. Hon kommer att gå i konflikthantering terapi, vilket är bra eftersom hon oftast inte är klar över vad hon har för tankar och åsikter om saker, och det är inte specifikt i diskussioner med mig. 

Vi kommer ju att ha kontakt, och hör av dig för hon ju. Kontakt kommer ju också naturligt iom barnen och den grundfamiljesammanhållning vi har. 

Ja, hon är i grunden absolut ingen egocentrisk människa, tvärtom väldigt oegennyttig och ställer upp för alla på allt i alla lägen. Är folk till lags. Däremot så har hon nog så pass mycket med sig själv så att den här handlingen blev "egocentrisk". 
Jag tror inte att hon i dagsläget skulle klara av att ta in vad det här sättet att separera fick för effekter på barnen, och mig. Så jag väljer att inte ens ta upp det de gånger vi setts eller pratat.

Skulle det däremot vara så att vi umgås mer, som vänner, så kommer jag i framtiden att berätta hur det blev för oss.

Vår tonåring skrek till henne att om hon varit det minsta instabil i sig själv så hade händelsen att en förälder plötsligt flyttar utan förvarning kunnat få henne att ta sitt liv, och det är ett träffsäkert påpekade

Det du säger stämmer säkert i hennes och min relation.
Har vänner som ringer mig i allehanda kriser, just för att jag är relationsintresserad.
Men alldeles säkert är det så att jag inte lyssnat tillräckligt på min sambo, och är lite egocentrisk och lite fyrkantig så jag kanske inte heller förmått att se utan för min egen box heller, även när jag hört vad hon sagt

Jag tänker att man kan gå in i mönster och roller utan att för den skull vara förövare. Men man kanske bara inte själv hittar verktyg i sin verktygslåda för att lösa problematiken i kommunikationen. Vi är ju alla människor....och man hittar inte fram på alla stigar i skogen...
Vad vi borde ha gjort däremot är att gå i parterapi! För att få hjälp med våra mönster och bristerna i vårt lyssnande.

Vi älskade varandra, där är jag helt säker däremot. Jag tror att hon gjorde allt som stod i hennes makt tills det inte gick längre.

Precis, har tänkt många gånger att det är som om en av oss pratar swahili och den andra japanska.

Men det är lätt att få ett verbalt övertag när man låter munnen fortsätta gå....mot någon som är tyst och backar