Hur ser ni på att en 25 åring kan dejta en 18 åring

Jag tycker det är lite för stor ålderskillnad i den åldern. Om man är över 25 så är inte 7 år uppåt så stort men neråt mot någon som är 18 så är det en stor skillnad på utvecklingen/mognad.

Båda två är vuxna och får helt enkelt deala med den erfarenheten som just vuxna . Antingen går det bra och man får en fin relation eller så går det sämre och man lär sig något. 

Folk har fan åsikter om allt även om dom skulle vara jämnåriga. 

Min man är sju år yngre än vad jag är, vi var 31 respektive 24 när vi träffades. Ålderskillnaden är ingenting vi tänker särskilt mycket på. Men jag har faktiskt tänkt lite grann på hur det skulle varit om vi träffades när han var typ 18-21 och jag var 25-28. Jag hade nog tyckt att vi var i helt olika faser i livet där han just blivit vuxen och skulle lära sig att leva självständigt med allt vad det innebär, och börja utforska nattklubbar och andra saker som är spännande i den åldern, när jag själv redan levt som vuxen i många år och börjat tröttna på festande och uteliv. Jag hade inte velat ha ett förhållande med en så ung människa.

Dessutom tyckte jag att 25 år var nästan lite gammalt när jag själv var arton. Vet ej om jag velat vara ihop med en sju år äldre människa när jag sannolikt skulle ha mycket mer gemensamt med någon i åldern ~18-21.

När jag var 25 dejtade jag en tjugoettåring ett tag men kände till slut att han var för ung och att vi inte var i fas med våra planer för livet.

Å andra sidan, om en artonåring och en tjugofemåring är genuint kära och lyckliga ihop säger jag ingenting om det. Båda är myndiga och kan förhoppningsvis fatta kloka beslut, då är det bara att önska dem lycka till.

Det är "bara" 3 års skillnad på min yngsta dotter och hennes pojkvän 18 och 21. De har varit ihop i snart 3 år nu. Men jag tycker det är stor ålderskillnad. Det är inte det att killen är dålig, jag hade tyckt det var ett jättefint par om det var min äldre dotter som är jämngammal med honom. Men både min äldre dotter och min man/deras pappa har sagt att jag skall vara tyst om att jag tycker det och vara nöjd med att han är bra och min lilla är lycklig och inte leta fel så jag säger ingenting:(

Men jag gissar att det jämnar ut sig med åldern och kommer kännas bättre.

I mångt och mycket handlar det väl om man är på samma plats i livet .. 

Rn 18-åring kan fortfarande gå i gymnasiet och bo hemma och 25-åringrn kan ha jobbat i flera år och kanske till och med hunnit vara sambo och fått barn .. då blir det ju milsvida skillnad.

En 18-åring kan komma in som student på universitetet och möta sin 25-åring i samma klass på samma utbildning.. då är man mer på samma nivå och har samma förutsättningar.  

Det kan vara rn lugn och förståndig 18-åring som börjat jobba, flyttat hemifrån och sköter sig och möter 25-åring på en fest som tycker partylivet med alkohol är bästa livet och hattar hit och dit på kortare jobb och inte är särskilt intresserad av att vara vuxen....  då blir det skevt.. 

Sen finns 18-åring och 25-åring som båda är ensamstående föräldrar på halvtid/heltid och kan mötas i samförstånd och veta vad det krävs för att vara förälder och får det att funka utan problem då man utgår från samma liv och samma förutsättningar.  

Så allt är relativt...  

Jag gifte mig som artonåring med en man på 25. Det var inga som helst problem. Vi väntade vårt barn som föddes ganska exakt nio månader efter bröllopet. Dock "tog" det inte på bröllopsnatten, jag var nygravid när vi gifte oss.

Detta var många år sedan. Då var det ingen som lyfte på ögonbrynen över den åldersskillnaden.
Mina kompisars killar var i ungefär samma ålder som min man.

Många av oss är ännu ett par.

Vi gifte oss 1981.

18-åringen är ju myndig, så vad andra tycker spelar egentligen ingen roll. Det är inte olagligt om h*n så skulle dejta en 40-åring. Däremot vore det högst olämpligt.

25 tycker inte jag är så farligt. Men en 18-åring är fortfarande tonåring, nätt och jämt vuxen. I den åldern är även 7 år en ganska stor åldersskillnad. 25-åringen har hunnit vara vuxen ett tag, till skillnad från 18-åringen.

Hade den yngre varit 25 och den äldre 32, hade det inte spelat någon roll alls. Ju äldre man är, desto mindre roll spelar åldersskillnad. Det är större skillnad mellan en 20-åring och en 30-åring, än mellan en 30-åring och en 40-åring. Detta eftersom 20-åringen precis har blivit vuxen och oftast inte har samma mognad eller livserfarenhet som en 30-åring. 

När jag var 18 var jag tillsammans med en jämnårig kille. En del andra tjejer hade killar som var några år äldre. Det var inget konstigt. Men jag har svårt att se mig själv med en 25-åring i den åldern. Vi hade nog inte alls varit på samma vågplan.
Sen fattar jag att alla är olika. Men de flesta 18-åringar går fortfarande i gymnasiet, eller har precis slutat. De har ingen erfarenhet av vuxenlivet.

Jag var 24 när jag dejtade en tjej som var 17. Hennes föräldrar tillät inte att hon sov över hos mig så vi avslutade det. Nu när jag blivit äldre ångrar jag det, jag borde gjort allt för att se vart det kunde leda till :/

Kör på om ni gillar varandra, ni kanske är självfränder.

Min fru är sju år yngre. Jag är 71 och hon är 64. Jag gillar lammkött.