Mannen anklagar mig för otrohet

Anonym (Förvirrad) · 2025-09-15T23:18:39+02:00

Jag är fortfarande i chock, bara måste få skriva av mig och bolla detta. Snälla läs gärna allt och hjälp mig i detta. Jag och sambon sexade och hade en trevlig stund tillsammans igårkväll, när vi är "färdiga" går sambon på toaletten, jag lägger mig på soffan, när han kommer ut från toaletten slänger han ur sig "vem är det du ligger med?" Och hans blick var som helt förbytt jämfört med för 10 minuter sedan då vi njöt av varandra, jag fattade verkligen ingenting, blev så chockad. När jag tillslut inser att han tamefan menar allvar, Kan jag säga att jag blev så otroligt arg och upprörd över att bli anklagad på de viset. Nu till vad han baserar sina misstankar om att jag är otrogen på, (jag frågade om han hade dom misstankarna under sexstunden för 10 min och nej de hade han inte), men när han gick på på toaletten för att torka av sig, så menar han att han fick känslan av kondom på k*ken, det är tydligen en speciell känsla/doft som han upplever dom gånger vi använt kondom, han menar alltså att han då började misstänka att jag legat med någon, varpå han kollar i vårt kondompaket, där det ligger 9 kondomer (en frp som haft 10 stycken) varpå han är helt övertygad om att vi måste ha använt mer än bara 1, åtminstone 2 eller 3 enligt honom, till saken hör är att vi inte använt kondom på länge, å dessa går bara att beställa på nätet, han inutierar då att jag skulle ha nyttjat våra kondomer och varit otrogen med dom å sen köpt ny frp eller något, självklart har jag inte varit otrogen, har aldrig någonsin varit det, och helt ärligt, jag har ingen aning om vi använt 1/2/3 ur just denna frp, snälla vad säger ni? Jag tycker ju allt är så sjukt och surrealistiskt, är de rätt att han får dessa misstankar? Jag menar, kan ni förstå honom? Som bakgrundsinformation, vi ör 30 plus, levt tsm i snart 17 år, har tre barn, hus, (som totalrenoverats precis), jag har aldrig någonsin vare sig i denna relation eller tidigare varit otrogen, de finns inte på min karta att jag skulle kunna vara det, å framförallt inte vara de å sen ljuga eller dölja det. Jag litar på sambon, han var otrogen när vi var riktigt unga, en gång, på krogen i fyllan (hånglade), de var bland de värsta jag varit med om, han kom då hem och berättade å var ångerfull. Ändå litar jag på honom idag till 100%, men de gör så ont, att han inte litar på mig? Ytterligare tillägg, han har anklagat mig för otrohet för några år sedan också, då kom de fram att han tidigare i förhållandet under längre tid misstänkt att jag varit otrogen men inte sagt något då utan han sa de senare efter något år, men han berättade att orsaken till hans misstankar då var dels att jag vid sex red honom hade börjat gör på något annorlunda sätt, sen hade jag gjort något nytt vid oralsex enligt honom. Vill tillägga att han är inte svartsjuk av sig annars bortsett från dessa anklagelser. Är de jag som är dum å borde förstå hur han känner? Känns så hopplöst att vi hamnar i detta igen, där han inte tror mig, samtidigt som jag inte vet om jag blir blind för situationen å om de är han som överdriver/har rätt? (Inte för att de spelar någon roll när jag själv vet att jag inte har något att dölja, men ändå? )

Anonym (Förvirrad) skrev 2025-09-16 17:04:28 följande:

Tips och råd någon hur vi går vidare? Vill inte skiljas.

Kräv parterapi samt att han behöver ta tag i sin egen paranoiditet med terapi.

Jag lämnade en relation förra våren efter 22 år tillsammans, barn i mellanstadieålder.

Mer än en gång anklagade han mig för att vara otrogen, speciellt de sista åren, och för varje gång dog känslorna lite mer.

Det är jobbigt att bryta upp en lång relation men för att kunna gå vidare måste HAN göra den större delen av jobbet.

Anonym (Separerad)

Tue 16 Sep 23:09

#58

Anonym (Förvirrad) skrev 2025-09-16 20:04:05 följande:

Tack för ditt svar, jag ska föreslå parterapi, tyvärr är han inte så öppen för att prata med någon på de viset, tror jag får med han på parterapi men svårare med terapi för han själv tyvärr, ska dock ta upp det.

Måste bara få han att förstå att han behöver göra ett stort jobb med sig själv..

Tyvärr är de sällan mottagliga för att gå i terapi. Min vägrade när jag föreslog det genom åren. Sen, när jag fått nog, då minsann föreslog han att vi skulle gå i terapi. Jag sa nej då. Dög det inte tidigare behövde det inte duga då heller. Så blev jag den onda som inte ville rädda relationen...

Anonym (Separerad)

Fri 19 Sep 22:14

#96

Anonym (Förvirrad) skrev 2025-09-19 21:02:21 följande:

Men alltså, vad säger ni alla, hur mkt bekräftelse vill man ha?? Alltså, förstå mig rätt, alla är olika osv, men är man 30 plus i en relation på 17 år med 3 barn, hur mkt kan man vönts sig? Brukar fundera på det, jag ger kramar och pussar, ändå kan han som fråga efter mer något "mer", inte fler pussar specifikt eller sex heller för den delen, men typ som att han har en bild av att man ska slänga sig om halsen kmpå honom och halvt äta upp han, men vet inte hur många som håller på så efter 17 år med 3 barn osv..Men men såklart han måste få ha sina behov osv men ah kan bara ibland känna att han blir "blind" för sin situation, jag själv tycker också det är viktigt att se vad man gör för varandra som kanske är mera handlingar, typ rår om varandra och månar om varandra osv genom att ge/göra de lilla extra för varandra i vardagen..

Mitt ex ville ha mer sex, mer bekräftelse, vara högst upp på prioriteringslistan, alltid prio. Allt jag gjorde för att jag skulle må bra var egoistiskt av mig, egentid var den tid jag spenderade i kollektivtrafiken till och från jobbet enligt honom.

Jag försökte gång på gång få honom att förstå vad hag behövde för att få lust till sex men det gick inte. Ibland kom det en fråga om jag hittat någon annan för inre tusan kunde man leva utan sex så länge.

Ja, din man har rätt till sina behov men måste också förstå att det han ger är vad han får. Han ger dig inget som gör att du har mer ork till det fär andra.

Folk kan prata hur mycket de vill om "kärleksspråk" etc men man måste ha en förståelse för att saker 1) går i vågor och 2) för att orka med det intima måste man dela på vardagen.

Sen kanske det är så att din ribba för vad som behöver vara fixat, hur det ska se ut hemma etc behöver sänkas lite. Att det är helt ok att det inte ser ut på ett visst sätt eller att allt är förberett till 100% om det innebär lite mer ork för mys på kvällen. Men också att han behöver höja sin ribba för saker och ting.

Själv behöver jag närhet, att få vara nära, att hålla handen när man går nånstans, få ligga nära, att kunna skoja, diskutera, känna att min partner lyssnar på vad jag har att säga, är intresserad av vad jag har att säga... allt för att jag ska känna attraktion och lust. Ju mindre av det jag får av min partner, desto mindre lust får jag till den samme.

Anonym (Separerad)

Sat 20 Sep 09:39

#105

Anonym (Förvirrad) skrev 2025-09-20 00:41:47 följande:

Jo förstår absolut att man behöver sänka ribban, men I dagsläget är den dessvärre ganska rejält sänkt, bara som exempel så är det såå skitigt på golven, gör verkligen bara de jag måste, å när jag förbereder för nästa dag är liksom för att man ska överleva morgonkaoset själv med tre barn osv, men förstår sig ofta får man ändå sänka ribban absolut man har lätt att se allt som,måste göras istället för att bara släppa de å ge varandra tid istället

Det var därför jag skrev kanske. Jag vet ju inte hur det är hos just er.

Hoppas att han, i sin insikt om att han gjort fel i det han anklagade dig för, har skadat er relation.

Vad har han för hobby som lägger så stor press och stress på honom samt gör att jag inte kan dra sin del av lasset hemma?

Mannen anklagar mig för otrohet

INNEHÅLL