Mannen anklagar mig för otrohet

Nu kanske du är ironisk, men jag har aldrig hört talas om en relation som blir bättre genom att man börjar kontrollera varandra. Man kommer snabbt in i en ond spiral som är svår att vända. Den som kontrollerar blir bara mer och mer orolig. Det finns massor av saker att undersöka och skapa oro kring. Vilket i sin tur skapar sanningar, som är fullständigt förvridna. Är man i en relation med någon man inte känner att man kan lita på längre eller förminskar sin oro när man vill prata om den, är det därför bättre att lämna innan det går för långt. Även om man forfarande älskar personen.  

Nu kanske du är ironisk, men jag har aldrig hört talas om en relation som blir bättre genom att man börjar kontrollera varandra. Man kommer snabbt in i en ond spiral som är svår att vända. Den som kontrollerar blir bara mer och mer orolig. Det finns massor av saker att undersöka och skapa oro kring. Vilket i sin tur skapar sanningar, som är fullständigt förvridna. Är man i en relation med någon man inte känner att man kan lita på längre eller förminskar sin oro när man vill prata om den, är det därför bättre att lämna innan det går för långt. Även om man forfarande älskar personen.  

Nej inga sexleksaker, men när du skriver om emotionellt avstånd får det mig att tänka på att mannen i perioder upplever att jag är "kylig" Och inte visar kärlek, detta har vi pratat om och försökt hitta tillbaks till mer närhet och mys, som tillägg handlar de inte om att jag inte vill ha närhet, men i all stress i vår vardag (3 barn varav ett barn med npf som tar sin beskärda del så att säga) samt att jag själv i största utsträckning roddar hämtning/lämning matlagning, hushåll samt allt kring barnen (mannen hjälper såklart men jag har huvudansvaret och planerar och styr upp allt, mannen brukar ha ansvar över träningar osv för barnen) mannen tar hämtning någon gång ibland, sköter alla fordon, sköter gården, bygger, så vi har båda väldigt fullt upp, men jag blir så dränerad och utmattad så brukar uppleva att allt detta tar all min energi så tillslut när man landar i soffan kring 21-22 så är jag så trött att jag nästan känner mig apatisk, men här har vi iallafall hamnat i ett läge där han tex oftare vill ha sex medan jag är ganska nöjd med 1-2 ggr veckan och tycker inte det är hela världen om det ibland går 2 veckor pga livet kommer emellan, då livet i övrigt är sö hektiskt så ibland vill man bara vara ifred och ligga raklång på soffan, sen försöker jag bättra mig i vardagen med kramar osv men som sagt, kan känna mig så stressad och stå vid diskbänken, barnen skapar kaos å mitt I allt de har jag lite svårt att bara stanna upp och komma ihåg kramar/pussar osv. Detta kanske är lite på spåret du skriver gällande emotionellt avstånd, alltså de att han ibland upplever att jag inte ger tillräckligt mkt, vill dock tillägga att jag älskar att mysa (å sex också för den delen), men jag vet att om vi myser i soffan så vill mannen gärna mer än så i slutändan, vilket gör att jag inte orkar med mys heller alla gånger då jag vet att han får förväntningar på mer men orken finns inte där för mig. Detta har jag förklarat men känns ibland som att de inte riktigt går fram, nåja nu blev det ett rejält sidospår🙈

Tack för ditt svar🙏 ja fast jag vet inte han verkar tycka att de är han som "har rätt" Och visar inga ansträngningar att förstå och undra hur jag känner, men vet inte han har alltid varit dålig på att öppna upp och prata.. ska göra försök till nytt snack ikväll.. och jag har väldigt svårt för att se hur allt skulle funka med att gå isär, älskar han såklart, sen har vi byggt upp ett helt liv tillsammans, ett hus med lån, nyrenoverat osv, men främst är det för barnen jag känner att jag måste kämpa, men hoppas ju förstås att han är villig att också göra det.. men när de kommer till denna förståelse så upplever jag att mannen inte riktigt ser och förstår att vi båda måste anstränga oss, kan vara så att vi helt enkelt gör det på olika sätt också

Han är väldigt utarbetad just nu kan man väl säga, då han haft en lång period med extremt mkt arbete, han har uttryckt att han känner sig utmattad osv. Mkt på arbetet etc. Försöker stätta honom så gått de går men tar redan så stor del av vardagen så de är svårt göra så mkt mer.. förutom tex gå till läkare/samtal men han kommer nog inte gå till psykolog i första taget, han kan gå med på familjerådgivning skulle jag tro men inte samtal för "egen del"

Ja vi behöver definitivt komma fram till hur vi ska ta oss vidare...