Anonym (W) skrev 2025-09-16 09:36:36 följande:
Du målar upp en skräckbild som inte alls behöver stämma. Jag är helt ensamstående med tre barn där det skiljer 20 månader mellan första och andra, 15 månader mellan andra och tredje. Slutade inte samsova bara för att nästa kom och barnen behöver inte alls bli stora direkt, de får vara små tillsammans. Barnen har jätteroligt ihop även om de också bråkar men det gör ju de flesta syskon, de har samma intressen och är på ungefär samma nivå. Jag samsov med både äldsta och mellersta och när trean kom samsov jag med mellersta och yngsta, äldsta sov i samma rum. Tyckte inte det har varit särskilt tufft heller. Nu beror det väl på vad man har att jämföra med (ni har bara stor ålderskillnad att jämföra med) och vad man har för barn, men jag tycker det har varit rätt smidigt. De har alla haft ungefär liknande behov. Läggdags samtidigt, byta två barns blöjor i stället för ett, laga lite mer mat, klä på två barn istället för ett osv. Allt sånt man ändå gör när man har småbarn gör man bara för ett barn till samtidigt. Och då har jag som sagt varit helt ensamstående hela tiden och klarat detta, ni är ändå två vuxna och ett relativt stort barn som bör vara hyfsat självgående i det basala i alla fall. Det är för övrigt en väldigt kort tid barnen är så små.
Tack snälla för ditt svar!
Jag ammar min yngasta och han vaknar om
nätterna. Hur löste du när båda barnen vaknade om nätterna? Var det tufft? Fick äldsta gå på förskola?
Jag är så ledsen att stå här och behöva ta detta beslut. Hade jag varit gravid 7 mån senare så hade jag hunnit skola in yngasta och han hade varit 2 år. :(