Mitt barn står inför ett litet dilemma. Hen går i en orkester. Snart är det konsert och mitt barn fick ett solo. En kompis i samma orkester frågade om hen kunde få vara med på solot då det var det barnets favoritstycke. Mitt barn sa ja. Nu visar det sig att kompisen inte övat alls. Det är falskt och ur tempo och dessutom placerar sig kompisen framför micken så att det enbart är hen som hörs. Vi har erbjudit oss att öva hemma hos oss, då vi spelar samma instrument, men hittills har kompis och föräldrar duckat. Mitt barn har försökt prata med kompisen, men inte nått fram. Nu känner sig mitt barn inte så sugen på att ha dela solot med kompisen. Det låter hemskt och mitt barn skäms för att andra ska tro att det är hen som låter så illa. Mitt barn övar dagligen och kan sin del riktigt bra, men hörs som sagt inte. Å ena sidan tycker jag att man gör som man sagt och genomför det man företagit sig. Å andra sidan förstår jag verkligen mitt barn.Och det gör att jag har svårt att ge råd. Vad säger ni, hur löser man det bäst?
