Uppspelning med kompis som inte övat

Jag förstår faktiskt inte dramatiken i det här. Man gör barn en otjänst om man inte förklarar att det krävs träning för att bli bra på något. 

Jag lärde sonen tidigt att det är ok att ?misslyckas? och att han får kämpa lite för att förbättra resultatet.

Nu när han är vuxen så tar han motgångar rätt  odramatiskt och kan skratta lite åt sig själv när han vet att han inte försökte tillräckligt. 

Själv uppfostrades jag med en enorm press att jag måste vara bäst på allt och blev helt knäckt när jag inte lyckades med det. 

Det är två sidor av samma mynt. Föräldrar som pressar sitt barn till prestation och föräldrar som låter barnet komma undan med att slacka och applåderar ändå gör samma misstag - de lär barnen att de ÄR vad de GÖR. Det blir personligt på ett sätt som är destruktivt och båda barnen lär sig att misslyckas är farligt och känsligt.

Jag har alltid bekräftat sonen som person. Hans egenvärde bygger inte på vad han gör/inte gör. Jag älskar honom för den han är och han är fantastisk.

Jag ser inte problemet med att säga att ditt barn har tränat mycket och vill göra sitt solo. Kompisen kan vara med när kompisen har tränat mer. Det har inget med vänskap eller kompisen som person att göra utan faktiska handlingar. 

Det är ju jättebra att lära sig även i den åldern att om man vill bli bra på något så måste man träna. Så kommer det att fungera när man är vuxen och det är bara bra och konstruktivt att förbereda barn på det.